Friskis

Hej från mej!

Jag blev hemma idag då jag åkt på influensan. Måste hädanefter ta hand om mig bättre då jag varken har tid eller råd att vara hemma från arbete.

Längtar tillbaka till jobbet. Älskar att vara ute i friska luften och röra på mig så jag blir sådär härligt trött och mosig när jag kommer hem. Sover som ett barn numera. En annan trevlig bieffekt är att mitt hår inte blir smutsigt lika fort. Måste bero på att jag är utomhus hela dagen…eller vad tror ni? I förlängningen borde jag bli allmänt friskare, eller hur?rosnördÄr så lycklig ända in i hjärtat att jag får arbeta med det jag älskar mest-naturen. När denna bilden togs, vid min kära New Dawnros i min gamla trädgård anande jag föga att jag skulle göra en sån tvärvändning i livet något år senare…

Skilja mig, lägga ner butik, utbilda mig.

Jag ångrar inte för en sekund mina val. Hade stångat mig blodig alldeles för länge och till slut gick det inte längre.

Visst, det har kostat. Men det har det varit värt.

Är på väg mot rätt håll nu. Även om jag säkert kommer trampa snett och falla många gånger så reser jag mig alltid igen.

Med det vill jag bara säga tack för att ni följt mig på resan. Den kommer fortsätta och jag hoppas kunna inspirera andra att våga ta steget ut i det okända.

Ha en fin tisdagkväll nu.

bloggsignatur

Continue Reading

En kvinnas röst

Hej där ute i detta ogästvänliga vinterklimat.

Usch vad jag avskyr den här årstiden och framförallt här i kalla norden. Har alltid hävdat att jag är född i fel världsdel och mina planer på att emigrera är inte mindre aktuella nu så här 42 år senare…

Men en sak i taget.

Nya bekymmer pockar på varje dag och nu är det såklart Försäkringskassan som ska haka upp sig på formaliteter som de själva har krånglat till. Inte direkt optimalt när man lider av utmattningssyndrom och har haft världens alla problem på sina axlar utan någon som helst avlastning.IMG_4058Idag är det Internationella kvinnodagen om nu någon har missat det.

Att vi ens ska behöva en sådan dag tyder på att det fortfarande råder en enorm obalans mellan manligt och kvinnligt värde vilket den horribla domen i Solna tingsrätt är ett sorgligt bevis för.

Att leva i en relation med misshandel gör något med en människa. Att bli kränkt verbalt, psykiskt och fysiskt sätter outplånliga sår i hela själen där en kanske aldrig blir hel igen och där den kränktes beteenden ofta blir irrationella och därmed ifrågasatta.

Att regelbundet bli kallad psyksjuk, att man borde spärras in på mentalsjukhus och tillskrivas en mängd mentalsjukdomar/diagnoser jämte att få könsord kastade på sig, få höra att man aldrig kommer klara sig utan vederbörande, få tillhörigheter sönderslagna och fysiskt känna livet bokstavligen strypas ur en tar sönder en människa.

Inifrån och ut. Bit för bit.

Jag vet. För jag har upplevt allt det där och mycket därtill.

Idag hade jag en av de avslutande mötena med Anna på Kriscentrum i Tomelilla som jag haft kontakt med sen hösten 2015. Hon har hjälpt mig och stöttat ofantligt mycket då jag bara var en blöt fläck och egentligen inte orkade finnas längre. Denna kvinna, med flera och en del insatta vänner hjälpte mig att resa mig när jag inte förmådde det själv.

Det finns de som lyssnar på en kvinnas röst. Men vi behöver bli fler.

Bevisligen.

Hoppas ni har en bra dag och att ni har någon som håller er kär och visar det i handling. Utan förminskande eller skuldbeläggande.

Mod och styrka systrar!

bloggsign1

Continue Reading

När benen ständigt slås undan för en…

Jag vet inte var jag ska börja…

Föga förvånande så har jag smällt i väggen igen efter att ha stångat mig blodig på tok för länge.

Det har helt enkelt blivit för mycket sista månaderna och nu har jag tvingats pausa studierna pga utmattning.

Att erkänna för sig själv att en är utmattad är ett stort nederlag då jag hade bestämt mig för att klara detta trots en övermänskligt ansträngd situation.IMG_3996

När ni läser denna blogg och ser en 40+ ensamstående mamma så låt er inte luras av glättig humor, fina bilder och stundtals trevliga inslag. Allt det där är en slags fasad och egentligen bara skrapet på ytan.

Jag ska ju inspirera med mera. Men verkligheten är sannerligen en annan.

I över ett och ett halvt års tid har jag varit helt själv med min yngsta pga vissa omständigheter den andre föräldern försatt sig i. Umgänget ser inte ut som det ska göra i normala fall, utan att gå in på detaljer. Och det tär jättemycket på både min dotter och mig. Från och till har två vuxna barn med både diagnoser och stora bekymmer flyttat in och ut hos mig. Skapat oro, stress och ytterligare problem som lagts på mitt bord att reda ut. Förutom att ständigt vara rädd för att komma hem och hitta en deprimerad vuxen dotter död så finns där en gnagande irritation att inget händer i hennes situation. Förutom mitt eget liv att sköta och att vara en bra mamma till Stella så ska jag agera personlig assistent och livscoach till en 21 åring som kunde vara ett stöd för mig. Ekonomiskt och praktiskt.

Men så är det tyvärr inte…

Utöver min egen adhddiagnos som ställer till det när andra skapar kaos i mitt liv så försöker jag även hantera svåra känslor av skam och misslyckande då jag levt i en destruktiv relation som resulterade i separationer, sociala utredningar och andra tråkigheter.

Ni som kan läsa mellan raderna och kanske själva har liknande erfarenheter vet hur utmattande det är att leva i en sådan situation.

För att toppa moset med lite mer miserabelt elände så skedde precis innan jul en oerhört jobbig incident vilket skapat ännu mer stress, ångest och oro. Tyvärr har jag ingen närstående familjemedlem som kan stötta mig i allt detta och det bidrar naturligtvis till hur både jag och barnen mår.

Detta jag nu berättar är långt ifrån allt som hänt men tillräckligt för att kropp och knopp ska säga S T O P P!

Jag har VERKLIGEN kämpat. Jag har fallit men rest mig upp, igen och igen. Men när jag inte får någon riktig hjälp, eller stöttning så har även jag en gräns och den är nådd nu.

Jag borde varit sjukskriven för flera år sen. Men jag har envist fortsatt att kämpa, och försöka klara av allt själv för att inte bli stämplad som psyksjuk som jag fått höra så fort jag nämnde hur jag mådde. Helt ärligt så är det ett under att jag inte är det efter allt jag fått utstå.

Utbildningen jag påbörjade i höstas var en dröm som uppfylldes och skolan har blivit en oas för mig där jag trots intensivt schema ändå fått distans till alla problem på hemmaplan. Dock har jag fasat för varje dag i ekorrhjulet där allt hänger på mig.

Vet inte hur det kommer bli nu i och med sjukskrivningen. Orkar inte bry mig. Vill bara sova hela tiden.

Jag hoppas allt löser sig och att det finns någon form av rättvisa.

Tack för att ni lyssnade.

Continue Reading

Tillbaka i ekorrhjulet

God dag Januaris sista måndag!

Tänka sig att vi gör Februari alldeles strax och jag som precis sa HAPPY NO FEAR.

Har försökt leva efter det mottot och det går sakta men säkert åt rätt håll även om det har rört om ordentligt i den sociala grytan. Förändring skrämmer vissa människor så till den milda grad att de stångar sig blodiga i sin desperata ihärdighet att bevara sina liv och rutiner intakta. Även när ”rutinerna” är destruktiva och direkt skadliga.  Blir väl någon slags trygghet i sig kan jag tänka.IMG_7553 IMG_7563TB från min trädgårdsdröm New Dawn…

Nåväl. Tillbaka i ekorrhjulet är vi i alla fall och även om det blir enformigt och tråkigt så känner jag mig rätt pigg. Det är fantastiskt vad ett par nätters god sömn kan göra för humör och mående. Trots att den ansträngande situationen är oförändrad så försöker jag fokusera på det som faktiskt är positivt i mitt liv, att jag har vänner som verkligen bryr sig och att vi ofrånkomligen går mot en spirande vår.

Som sagt, snart Februari.

Imorgon ska juryn i tävlingen samlas och vi är alla lite spända inför deras beslut.

Gunnel Carlsson & John Taylor är en av jurymedlemmarna som kommer säga sitt. Så exalterad. När det är klart kan jag visa vårt bidrag, ok!

Nu ska vi dricka det sedvanliga kvällsteet och måla lite.

Har lite känslor att få ut på papper…

Ha en fin Måndagsafton. Vi ses imorgon.

bloggsignatur

 

 

Continue Reading

Att sakna ryggrad

Var hälsad du årets första Söndag!

Oj vad högtidligt det lät men det är ju lite speciellt. Den här söndagen kommer ju aldrig åter så det är bäst att göra något bra av den, eller hur?!

Mitt bloggande har genom åren varit väldigt ojämn även om jag verkligen älskar att skriva och känner att det är en kanal som hjälper mig ventilera när det stundtals blir omänskligt tungt. För tungt har det varit, på sätt som vissa av er förmodligen aldrig kommer behöva erfara.

Dock vet jag inte riktigt vilken ände jag ska börja nysta i för mitt liv har varit ett fullkomligt kaos de senaste åren. Dels pga dåligt beslutsfattande av mig själv men faktiskt mest på grund av att andra ställer till fruktansvärda katastrofer med sina ”problem”, stolthet och bristande respekt för andras gränser.

Jag tar inte mer nu, och jag tänker definitivt inte vara tyst längre.

Det som dock gör mig mest ont är att den jag trodde stod mig närmast fullständigt saknar ryggrad vilket i sin tur gjort mig uppmärksam på att detta fega beteende har pågått i åratal med ständiga svek, avsaknad av uppbackande och civil kurage för att själv slippa ta ställning eller konfronteras av en konflikt.

Jag är fullt medveten om att mina obekväma sanningar kommer få ynkryggar och annat falskt patrask att skruva på sig ännu mer och välja att ”titta åt andra hållet” istället för att ta ställning för det som är rätt och fortsätta gömma sig bakom fega ursäkter.

I nöden prövas vännen.

Ni var ändå aldrig mina vänner så det är ingen större förlust.

Nu är jag trött och ska fokusera på sånt som gör mig glad istället så vi tar del två, tre och fortsättningen lite senare.

Tack förresten Lulu Carter för att du tog bladet från munnen. Sexuellt våld, våld öh och annat tarvligt beteende ska aldrig tolereras som sagt.

Ha en skön Söndag medsystrar och bröder.

M A H A L O

Continue Reading

Filtrerad verklighet

Hej på er i juldagsdimman!

Var iväg på middag hos vänner igår kväll och hann inte uppdatera mer och idag har jag sovit ut för ovanlighetens skull. Oerhört välbehövligt då jag haft mycket grubblande tankar sista tiden vilket påverkat min sömn negativt.

Har insett att vissa saker/människor aldrig kommer förändras hur positivt jag än försöker tänka och agera och eftersom detta fullständigt förgiftar mitt liv så måste jag rensa bort allt som skadar mig och min familj.

Sluta filtrera verkligheten och se sanningen i vitögat.

Dock är jag inte helt vän med den nya spegelbilden som vuxit fram av år med stress och olycka så vissa filter får brukas för att inte helt förgöra mitt självförtroende, ha ha.

Ja, jag vet låt mig få behålla vissa livslögner ett tag till, ok?!

40+ gör sig inte i alla ljus. Det är bara att inse.

Okej mina vänner. Idag ska vi ha en riktig slappardag utan måsten.

Ha en fortsatt underbar helg.

bloggsignatur

Continue Reading

Berätta mer-TÄVLING

Då mina vänner är det TÄVLINGSDAX!

Jag har fått glädjen och äran att i samarbete med Vertellis  

tävla ut ett riktigt trevligt sällskapsspel som definitivt kommer få fart på konversationerna vid alla familjesammankomster & kalas.

Spelet som uppfanns i Holland och vars namn Vertellis betyder berätta mer på holländska har blivit en formidabel succé och får familj & vänner att lägga ner mobiltelefonerna, börja umgås och framförallt prata med varandra!IMG_3927IMG_3948IMG_3961Spelet går ut på att varje deltagare svarar på en serie frågor som rör personliga händelser under det senaste året, framtidstankar och där man utifrån svaren går vidare till gruppfrågorna som ställs till alla deltagarna.

Ett ytterst engagerande spel alltså som jag redan älskar!

För att vinna ett exemplar VERTELLIS som kommer göra succé vid alla högtidshelger och andra kommande familjeträffar ska ni svara på ovanstående fråga:

Vilket var ett av dina bästa beslut under 2017?

Tävlingen avgörs Fredagen den 22/12.

cropped-bloggsign.png

Continue Reading

Torsdagsbry

Då närmar vi oss alltså veckans slut…

Har ni några speciella planer till helgen? Ni stressar väl inte nu bara för att det vankas jul?

Själv ”bojkottar” jag alla påtvingade kommersiella högtider av flera skäl men njuter givetvis av ledighet, mys med familjen och god mat. 🙂

Det bästa vi vet är att i princip stänga in oss i dagarna tre, hasa runt i mjukiskläder äta lite onyttigare och sträcktitta på film och bara mysa -utan måsten.  För det viktiga är just att det inte finns något tvång eller måsten dessa dagar! Minns stressen kring mina barndoms jular när pappa tvunget SKULLE en massa saker bara för att det var jul. Ofta resulterade det i bråk och tråkig stämning för att det aldrig blir bra när man tvingar fram saker.

Hur som haver, allt blir bra bara man mår bra och prioriterar att umgås och rå om varandra.

Apropå det så har jag snart en rolig tävling som passar ypperligt till alla familjemyshelger framöver!

2Förra julen befann vi oss i Las Palmas och jag fick t om surfa en dag. Så otroligt gött. Har surfat en julafton i Sverige också men det var inte lika mysigt, ha ha. Kallt och eländigt.

Skulle lätt åkt iväg detta året också om det inte vore för utbildningen…vi är egentligen inte lediga mer än de röda dagarna.

Idag har jag mitt sista växtprov för detta året. Har som sagt satt alla ”rätt” hittills så det vore ju trevligt att avsluta terminen med full pott.

Vi ses snart igen mina vänner. Ha en förträffligt fin dag.

bloggsign

Continue Reading

Skyndar långsamt mot helgerna

Vad sa vi nu, gick dagarna fort eller gick de så in i helsike fort?

Är helt snurrig på dagarna och inte kommer det bli lättare att hålla koll med stundande storhelger som hackar upp veckorna ytterligare.

Gött dock med några lediga dagar…längtar.

IMG_3793IMG_3789IMG_3785

Har äntligen uppdaterat lite på växtfronten och givetvis införskaffat doftfavoriten hyacint. Så här års är ju utbudet extremt begränsat så man tar vad man har. Den rosa rosen till höger passade den fattiga ensamstående mammans budget så den fick hänga med hem. Växter har blivit så sjukt dyrt alltså…

Längtar verkligen efter att få börja odla i växthuset till våren. Har stora planer för kolonin till nästa år.

Från det ena till det andra, råkade när jag skulle handla igår, överhöra kassörskan bekräfta med smärta i rösten till en föregående kund som bevisligen var dennes barns förskolefröken, att jovisst skulle de som föräldrar separera…gick sönder lite inombords och försökte yppa några ”förstående” ord.

Fortsatte att tänka på det när jag körde hem, hur sorgligt det är med sådana uppbrott även om de ibland är högst nödvändiga. Man river ju liksom inte upp familj, barn och trygghet för att man kom på över en natt att ”nä nu har jag tröttnat på att jag alltid får sova på vänster sida av sängen-nu ska jag minsann förverkliga mig själv på mina barns bekostnad”.

Jovisst de finns också men barnen är ju extrema förlorare i såna här lägen. De har inget annat val än att finna sig i situationen. Sen får man aldrig glömma eller förminska det faktum att vissa relationer är så ”toxic” och destruktiva att det inte finns någon annan utväg än att lämna hals över huvud.

Jag lider med alla som fick sina drömmar om kärnfamiljen krossade, jag har varit en av de. Men en familj måste inte nödvändigtvis vara en traditionell konstellation av en viss uppsättning av personer. Jag tror att vi alla egentligen är en stor familj som över nationella gränser, etnicitet, bakgrund och dylikt är sammanlänkade och därmed systrar och bröder. Vi ska ta hand om varandra helt enkelt.

Hur som haver ha en fin Torsdag. Vi hörs snart igen.

bloggsignatur

Continue Reading

Nya kapitel att skriva

Hej Måndag!

Inledningarna upprepas känner jag och det är svårt att hitta variation när i princip varje dag ser likadan ut. Det är god morgon och god natt, ny vecka, ny månad och snart nytt år.

Har försökt att hålla skrivande, kreativitet och annat som jag mår bra av levande men det har som ni säkert märkt varit ytterst svårt då jag sista åren gått igenom den ena krisen efter den andra.

Allt från psykisk ohälsa i familjen, både egen och andras, barn som varit suicidala, utredningar som avlöst varandra, separation, dödsfall, medberoendeproblematik & tragik, förlorad trygghet, upprepade svek & lögner, skilsmässa och återigen en smärtsam men livsnödvändig separation.

Väldigt lite har nämnts om det för att orken inte har funnits där och att fokuset har fått ligga på ren överlevnad faktiskt. Men jag inser alltmer att jag måste få skriva av mig en gång för alla och ta bladet från munnen även om vissa kommer att välja att inte ”lyssna” på det jag har att berätta.

Det får stå för de.317089_10150267749716557_1858738_n

I nöden prövas vännen heter det och det har jag verkligen fått uppleva. Människor jag trodde var vänner har visat sig vara allt annat än det men jag har även fått nya ”systrar” som jag aldrig trodde skulle bli mina närmaste.

Jag vill åter poängtera, jag är djupt sårad, förtvivlad och ledsen över både fasansfulla upplevelser jag haft och för alla svek, lögner och annan misär som jag och mina barn fått utstå – inte bitter. Det är stor skillnad. Att dessutom ovanpå allt bli fruktansvärt orättvist behandlad och aldrig få en chans till att läka och bli hel gör att man tappar gnistan, lusten och orken till det mesta.

Ingen har på något sätt rätten att döma mig överhuvudtaget. I synnerhet inte när man saknar alla grundläggande fakta och detaljer kring vad som har hänt och inte ens gått en endaste dag i mina skor.

Jag är definitivt inte perfekt. Det är ingen.

Men jag är en närvarande ensamstående mamma som fått dra och får fortsätta kämpa med det tyngsta lasset med ALLT ansvar över min yngsta dotter då den andre föräldern fortsätter välja det som är bekvämast för denne istället för att reda ut sin självförvållade situation på ett ödmjukt, moget och ansvarsfullt sätt.

Som sagt som jag nämnt hundratals gånger innan. Jag är väldigt trött. Och det är inte så himla konstigt egentligen.

Såna här bekymmer är uttröttande. Då är det fint med lite stöd…

Ni som har funnits där och fortfarande finns där för mig, tack.

Ni vet vilka ni är.

Det här var bara toppen på isberget. Skulle jag berätta allt så räcker inte tio tegeltjocka romaner med liten text…ibland svårt att greppa att man varit med om så mycket i sitt knappt 42 åriga liv.

42…det fanns en tid då jag inte trodde att jag skulle fylla 40 ens.

Är glad att jag valde livet och insåg att jag var mer värd än vad någon annan systematiskt försökte få mig att tro.

Frågor på det? Ställ de gärna så kör vi en frågestund i ett inlägg längre fram.

Solen skiner idag. Fantastiskt.

bloggsignatur

Continue Reading
1 2 3 19