Ni kanske undrar varför jag hux flux har börjat skriva igen efter två års tystnad?

Jag saknade skrivandet helt enkelt och kände att det precis som med målandet blir min terapi och ett verktyg för att fortsätta läka. Alltså helt för min egen skull även om det inte är en kotte som läser eller bryr sig.

Allt kreativt skapande som att måla möbler, tavlor, inreda och skriva texter har fungerat som healing för mig och tyvärr är det just den kanalen som tystnar för mig när jag blir deprimerad och utmattad.

Förra året blev jag även diagnostiserad med PTSD (post traumatisk stress syndrom) och påbörjade en PE terapi (prolonged exposure) som var jättetung.

För er som inte vet vad PTSD är läs här:

Eftersom terapin går ut på att exponera sig för de olika trauman man varit med om som kan ge flashbacks, mardrömmar och göra att man undviker personer och platser som triggar minnena så är det inte ovanligt att man mår sämre till en början.

Närmare 50% avbryter behandlingen då det är så påfrestande för både en själv och anhöriga. Jag hade genomgått ungefär 4 månaders terapi innan jag var tvungen att pausa min arbetsträning på Lagerhaus då jag inte klarade att både jobba och kastas ner i ett avgrundshål varje vecka för att med nöd och näppe ta mig upp till nästa session.

Behöver väl knappt nämnas att det blev jobbigt i relationen också ovanpå det. Nånstans där i slutet av förra året fick vi kontakt med en familjeterapeut som är specialiserad på trauma och PTSD i relationer och vi erbjöds att ingå i en studie hon genomförde och vi tackade ja direkt.

Vid våra samtal som jag hade med Marie så konstaterade hon efter ingående frågor att jag har C-PTSD alltså komplex PTSD som förutom de vanliga kriterierna för posttraumatisk stressyndrom också ger den drabbade en övergripande låg självbild, känslor av värdelöshet och självförakt, svårt med nära relationer då man är extremt hypervigilant och misstänksam samt svårt att känsloreglera vilket resulterar i oproportionerliga känsloutbrott av olika karaktär.

Det är inte ovanligt att människor som egentligen har PTSD blir feldiagnostiserade med t ex ADHD eller Borderline.

Då C-PTSD är en relativt ny diagnos som precis blivit erkänd här i Sverige så finns inte lika omfattande information om diagnosen här. Tyvärr är vi inte i Sverige så insatta i traumaterapi överhuvudtaget men det kommer.

Nåt som är oerhört hjälpsamt för mig nu när jag försöker ta mig upp igen, bli hel, starkare och förhoppningsvis en bättre och gladare version av mig själv är mitt stöd från Andrew, familj och vänner.

Att inte shamea, döma och bli arg på mig när jag kämpar med triggerminnen och mina reaktioner på det är högst nödvändigt för att jag ska orka vidare.

Tack för att du läser och lämnar kommentarer på Instagram och Facebook.

Det betyder mycket.

Ha en fin Torsdag. Äntligen Maj🩷