Hej Måndag!
Inledningarna upprepas känner jag och det är svårt att hitta variation när i princip varje dag ser likadan ut. Det är god morgon och god natt, ny vecka, ny månad och snart nytt år.
Har försökt att hålla skrivande, kreativitet och annat som jag mår bra av levande men det har som ni säkert märkt varit ytterst svårt då jag sista åren gått igenom den ena krisen efter den andra.
Allt från psykisk ohälsa i familjen, både egen och andras, barn som varit suicidala, utredningar som avlöst varandra, separation, dödsfall, medberoendeproblematik & tragik, förlorad trygghet, upprepade svek & lögner, skilsmässa och återigen en smärtsam men livsnödvändig separation.
Väldigt lite har nämnts om det för att orken inte har funnits där och att fokuset har fått ligga på ren överlevnad faktiskt. Men jag inser alltmer att jag måste få skriva av mig en gång för alla och ta bladet från munnen även om vissa kommer att välja att inte ”lyssna” på det jag har att berätta.
Det får stå för de.
I nöden prövas vännen heter det och det har jag verkligen fått uppleva. Människor jag trodde var vänner har visat sig vara allt annat än det men jag har även fått nya ”systrar” som jag aldrig trodde skulle bli mina närmaste.
Jag vill åter poängtera, jag är djupt sårad, förtvivlad och ledsen över både fasansfulla upplevelser jag haft och för alla svek, lögner och annan misär som jag och mina barn fått utstå – inte bitter. Det är stor skillnad. Att dessutom ovanpå allt bli fruktansvärt orättvist behandlad och aldrig få en chans till att läka och bli hel gör att man tappar gnistan, lusten och orken till det mesta.
Ingen har på något sätt rätten att döma mig överhuvudtaget. I synnerhet inte när man saknar alla grundläggande fakta och detaljer kring vad som har hänt och inte ens gått en endaste dag i mina skor.
Jag är definitivt inte perfekt. Det är ingen.
Men jag är en närvarande ensamstående mamma som fått dra och får fortsätta kämpa med det tyngsta lasset med ALLT ansvar över min yngsta dotter då den andre föräldern fortsätter välja det som är bekvämast för denne istället för att reda ut sin självförvållade situation på ett ödmjukt, moget och ansvarsfullt sätt.
Som sagt som jag nämnt hundratals gånger innan. Jag är väldigt trött. Och det är inte så himla konstigt egentligen.
Såna här bekymmer är uttröttande. Då är det fint med lite stöd…
Ni som har funnits där och fortfarande finns där för mig, tack.
Ni vet vilka ni är.
Det här var bara toppen på isberget. Skulle jag berätta allt så räcker inte tio tegeltjocka romaner med liten text…ibland svårt att greppa att man varit med om så mycket i sitt knappt 42 åriga liv.
42…det fanns en tid då jag inte trodde att jag skulle fylla 40 ens.
Är glad att jag valde livet och insåg att jag var mer värd än vad någon annan systematiskt försökte få mig att tro.
Frågor på det? Ställ de gärna så kör vi en frågestund i ett inlägg längre fram.
Solen skiner idag. Fantastiskt.
5 december, 2017 @ 22:17
Nån sa: Du får inte större utmaningar i livet än vad du kan hantera… När jag ”trillar” brukar det poppa upp i skallen på mig.
Jag tror på Dig!?
5 december, 2017 @ 13:27
Kan bara skicka en varm kram till dig och hoppas att du känner lite värme från oss som är här inne och läser din blogg. Jag förstår hur du känner med sk vänner som sviker…….❤
5 december, 2017 @ 13:26
Finaste Marica!
Det gör mig så ont att läsa om ditt år, där din kropp tydligt visar att den behöver lugn, ro och kraft. Jag hoppas innerligt att 2018 blir DITT år! Ett friskt år där du får massor av energi istället för att hela tiden dräneras.
Tycker fortfarande att du ska ta med dig dottern och hänga med oss i vårt lilla sommarparadis i Blekinge!
Kramar till dig <3
5 december, 2017 @ 07:53
Skickar dig en stor kram!
4 december, 2017 @ 22:12
Fina Marika! Känner ju inte heller dig personligen men älskar att läsa din blogg och genom den har jag fått styrka många gånger då jag känt mig nere. Ingen ska trycka ner någon eller ta någon annans glädje. Du ska vara du. Sen kan man inte alltid vara stark…men stay strong du makalösa kreativa själ. Man är ju faktiskt starkare än man tror. Skickar dig massa energi och hoppas att du får tillfälle att fylla på och återhämta dig. Helgen med din mamma ser ut att ha varit en bra sådan. Som sagt…allt löser sig…som är mitt nya motto. När får framtiden utvisa men jag ser positivt på den och hoppas du gör likadant. Undertiden försöker jag fortsätta andas och fånga stunderna som finns…hoppas du lyckas med det du med. Kram kram hoppas i morgon blir en riktigt bra dag
4 december, 2017 @ 19:21
All heder till dig! Du står rakryggad och stark när andra sviker. Känner inte till vad som hänt för jag känner dig inte personligen, men jag har på känn. Varit med om nåt liknande och jag kände rent instinktivt att ” fan, jag ska visa dem” och det har jag gjort också. Det är en vinst i sig att sätta sig över en del beteenden, att inte sjunka till deras nivå och att vara storsint, glöm inte det! Kram!
4 december, 2017 @ 18:56
❤️❤️Varma kramar till dig!!
4 december, 2017 @ 17:17
Det är då inte lätt att ha varit med om så mycket som du har. Folk säger ja men vi förstår, nja man kan kanske om möjligt sätta sig in i det, men det är upplevelsen hos var och en, och det är ju ditt liv och du som har fått stå ut med mycket.
Som jag sagt många gånger så beundrar jag dig för du är en fantatsisk kvinna de gånger vi möts. Och genom bloggen så tycker jag så mycket om dig, du är så sympatisk och det tror jag du vet.
Är inte lätt att skaka sig av ondska heller, det finns ju där alltid genom barnen, men de är guld värda de fina människoliven.
Ibland kan jag tänka vem kan man lite på? talar de sanning de som står framför oss, eller när vi gått är det en annan visa.
Önskar från mitt hjärta att nästa år ska bli lyckosam för dig det är du så värd, kom ihåg det.
Vackert foto på dig.
Må väl. Kram/MH
4 december, 2017 @ 14:52
Det är bara du som ska leva med dina beslut. Skit i vad andra tycker! Jag VET att det är så oändligt mycket lättare sagt än gjort. Det är dock vad du behöver göra.
Du kommer att komma ut på andra sidan. Det kommer att komma en dag när du vaknar upp glad och utvilad och undra vad i hela friden som är felet nu. Då är det din tur att njuta.
Försök att hitta den lilla glädjen i varje dag – den finns där, ibland onödigt väl dold.
Jag tror på dig. Det finns liksom inget annat val.
Kramar i massor