Jag är lite halvfrustrerad, eller rättare sagt så in i helsike arg över insikten att jag är fullständigt hemmablind!

Ni vet uttrycket, ”skomakarens barn”,  det stämmer till punkt och pricka in på mig. Jag har pysslat med inredning i så många år och vet att jag ”kan” den biten och ändå så ser mitt eget hem ut som en hemvirkad rödvinsspya och jag undrar när jag vaknar ”vem” som bor där?

Hur som helst har jag helt på eget bevåg införskaffat denna matta på Bo Ohlsson som jag tyckte kunde ge lite karaktär till vardagsspektaklet och ”trolla” bort det fula glasbordet…alltså jag gillar inte det bordet och kommer aldrig göra det men nu kan jag ”leva” med det tills vi hittar den  ultimata möbeln…

Drömmer fortfarande om ett 1700-tals slott i bästa Marie Antoinettestil…är tydligen född i både fel århundrade och världsdel…

Vad säger ni om mattan…hiss eller diss?