Har sagt det förr…

24 timmar per dygn är på tok för lite. I synnerhet när en bara har två armar och ben, är ensamstående med 200% ansvar 24/7. Summa summarum, jag hinner inte det jag borde och det jag vill.

Hej förresten! Ni trodde jag lämnat in va?

Förvisso har det känts så sista veckan. Har varit groteskt trött.

Det var så länge sen jag bloggade att jag har glömt vad jag visat er. Det har ju hänt en hel del i mitt liv…

Kolonin har fått grus och det börjar äntligen bli så där fint som jag önskat från början.

Mina fina vänner, Heidi, David & Peder fixade två släp med grus till min koloni. Det är kärlek det.

Jag har införskaffat en Wisteria (blåregn) en bokharabinda, planterat vinbär, flyttat mina spireabuskar och satt mina tomater i växthuset som jag drev fram från fröna tidigt i våras. Minns ni?

Jag har faktiskt kunnat skönja de första små blommorna vilket innebär att tomatfröna från Willystomaten inte var sterila ?? lycka på ren svenska.

Igår avslutade jag äntligen ett stenläggningsjobb. Är faktiskt rätt nöjd ändå då jag inte direkt älskar att lägga sten med allt vad det innebär. Jag är trädgårds”mästare” inte stensättare och kommer bättre överens med växter ha ha.

Vad mer då?!

Jo jag är lite less på att aldrig få tid att skriva som jag faktiskt älskar. Har kopiöst mycket inombords som jag känner måste få komma ut snart…vill bara bli klar nere på kolonin så att jag kan njuta sen. Ta det lugnt och sitta och kontemplera med ett glas fläderbubbel i solen.

Hoppas ni fortfarande vill höra mina tankar trots att inläggen haltar.

De kommer i sinom tid. Lovar.

♥️