Hej på er allihopa.
Hur går det?
Är det inte lite halvt bisarrt att det snart är mitten på oktober och vi är på väg mot nytt år.
Jag är för tillfället lite låg igen. Varför? Tja. Lite av varje faktiskt.
Oktober är som bekant ingen direkt höjdare för mig. Pappa dog, eller rättare sagt ruttnade bokstavligen bort i oktober av äckelcancer. Sen är jag och kommer aldrig bli en höstmänniska. Jag älskar värme och sol. Pronto.
Kommer aldrig ändras. Vissa är gjorda för högluft och kyla andra är skapta för tropisk hetta och sol hela dagen lång.
Sån är jag.
Just nu uppmärksammas psykisk ohälsa väldigt mkt igen och jag som vet hur det kan kännas att på fullaste allvar vilja ställa in livet vill åter lyfta detta ämne. I mitt fall var en ohållbar livssituation den avgörande faktorn för att tippa över och börja laborera med ”svarta” tankar. Jag hade dock ”tur” om man kan kalla det i sådana termer, att jag har en grundlivssyn som räddat mig många gånger och att vänner och familj hjälpt mig upp på banan igen.
Men alla har inte det.
Har du det?
Jag vill tacka alla som funnits för mig och peppat min dalande stjärna när det varit som svartast. Hoppas att jag kan finnas för er.
Imorgon ät det prov. På fredag är det excursion och efterföljande fest ?
Kram
12 oktober, 2017 @ 13:30
Hej Marica! Känner samma som du just nu. Som jag skrev för någon vecka sedan så dog min mor och befinner mej just nu i sorg. Men det känns ganska tydligt att just för att det är Oktober och jag har hela hemska vintern framför mej gör att jag mår värre. Önskade att familjen hade haft tid att plocka ut semester så att man kunde boka en resa till värmen över julen tex. Jag skulle behövt något sådant att se fram emot nu.
Sen tycker jag nog att din otur bör snart vända. Du förtjänar kärlek och lycka.
12 oktober, 2017 @ 08:11
Ja du Marica hösten är ingen höjdare alls och inte vintern heller. Jag längtar också så mycket till en ny vår, att se allt spira igen är som ja en vinst av högre klass.Vi påminns ju alltid av dödlighet och sjukdomar som ju är en del av livet. Jag har mist många av de mina som jag saknar så enormt men om man tror på nåt efter detta kan det kännas bra och gör man nåt annat är det lika fint, men känslan av att finna ro är det absolut viktigaste man förtär det äter på oss och det bara fortsätter.
Vi den mörka årstiden kan vi ha för lite av serotonin de ämnen som gör oss positiva och inte se allt så mörkt, men när man faller ett steg i taget och inte kan klättra snabbt upp igen, ja då är det inte alls så lätt.
Du är en konstnärssjäl, har en känslighet inom dig det är därför du är du och kan så mycket av det kreativa. Sen när man drabbas av virus och andra sjukor tar det ner människan.
Hoppas du får den där sköna känslan i din kropp som går som en värme och tar bort den där olustkänslan igen så kommer du finna ro i själen och hjärtat, det önskar jag dig med en stor Kram/MH
12 oktober, 2017 @ 00:06
Längesedan jag skrev något…men förstår precis…det där med att falla så djupt så djupt…och allt bara gör ont. Viktig …viktigt ämne.
Härligt att du studerar och satsar på något du vill göra. Det ger energi :).
Tack själv…du anar inte hur mycket du hjälper andra med dina tankar och inspiration mm. Min nya idiom är ”Allt löser sig” och försöker tänka positivt :). Har återigen nya saker som väntar runt hörnet…vad vet jag inte.
Lycka till på provet :).
Stor kram
Maria