Kära fina läsare…
Då var även denna Torsdag strax till ända och jag har varit fullt upptagen hela långa dagen. Känner mig för tillfället väldigt splittrad och stressad vilket inte gör det lätt att ta sig tid till att skriva genomtänkta texter med vettigt innehåll. 
Det är synd för jag känner att jag har mycket att säga och framförallt dela med mig av.
Just nu kretsar mycket av tankarna kring hur samhället allt som oftast sviker och vänder utsatta ryggen och jag kan inte bli annat sjukt förbannad när jag hör om hur Lundaskolan samt kommunen hanterat eller snarare inte hanterat situationen runt den mobbade och våldtagna 14 åringen. Blir djupt bedrövad i hela själen när jag tänker på hur hennes liv är förstört och aldrig mer blir sig likt igen.
Nu verkar det i alla fall som att hon äntligen tycks få den där självklara omplaceringen av sina förövare (HALLÅ???) och en ursäkt från skola och kommun för sin nonchalans. Läste nyss att rektorn avgår…något som antagligen aldrig skett om inte media uppmärksammat denna skandal. Att det ska behövas?!
Tröttsamt att det ofta är offret som blir behandlat som den ”besvärliga” som man ska flytta på och gömma så att man slipper ta tag i det verkliga problemet…
Har egentligen mycket mer att säga om detta och andra närliggande ämnen som mäns våld mot kvinnor och den bristande kunskapen kring komplexiteten i detta men vi tar det vid ett lämpligare tillfälle.
Nu måste jag knyta mig inför natten. Imorgon är det åter veckans skönaste dag. Jippi.
God natt på er.
11 mars, 2017 @ 23:00
Jag tänker ofta ” jag tycker inte om människan”. Oftast då det handlar om djurplågeri, som tjurfäktning och liknande idiotier.
Även alla förbannade krig, religioner som rättfärdigar kallblodighet mot andra…jag känner liksom inget hopp…orkar knappt andas av hopplöshet. Jävla människor, skäms över att tillhöra släktet.
SÅ, jag fattar.
10 mars, 2017 @ 07:57
Ja du denna världen är ingen dans på rosor,det är en hemsk plåga för alla som utsätts för våld i en eller annan form och i lag förbjudet. Stackars alla utsatta och det känns som om här är så mycket och vi ska nog inte tro att allt kommer upp i dagsljuset. Mitt hjärta gör så ont för alla de barn i skolor och samhälle som utsätts för mobbing och elakheter, finns inga ord att förklara detta med. Nu kommer jag till min uppväxt som oftast men vad ska jag jämföra med, det var absolut inte detta då. Vi behöver ju inte gå så långt, som t ex mode och kläder, hänger du inte med i skolan hamnar du lätt utanför, men hur ska detta stoppas. Ja vi får nog ta tag i det som förälder först och främts men vet att det inte är så lätt. Idag är det ju väldig status med allt, från det du ska resa varje år gärna på sportlov, påsklov och sommaren, och jag vet alla har inte samma värderingar och som väl är det fritt ännu så länge. Detta med utanförskap och mobbing och kränkning är en rent ut sagt lidelse.
Alla bör gå till sig själva först och visa vänlighet, kärlek och omtanke.
Fin fredag till dig Marica och alla andra där ute i vida världen. Kram/MH