En ”sån” dag

Hej Måndag!

Sitter med decenniets huvudvärk och försöker stävja en djävulsk hunger som river i kistan med knäckemackor då jag inte blev mätt på bananplättarna. Sista tiden har jag drabbats av flera svåra bulimiattacker vilket jag är rädd kommer visa sig ganska omgående på vågen om jag inte tar tag i det nu.

Mycket av det som hänt sista året börjar väl komma ifatt och jag ska inte sticka under stol  med att jag faktiskt är rätt deppig också. I dagarna går skilsmässan igenom och snart är det pappas ”årsdag” som fortfarande svider. Hatar som sagt oktober. Alltid så mycket negativt som händer denna månad.

Foto: Rebecca Pecci

Kämpar febrilt med en självbild som inte varit den mest positiva de senaste åren. Ett resultat av att man blivit definierad av någon annan hela tiden och alltid blivit påmind om sin otillräcklighet i alla sammanhang. Det tär något fruktansvärt och har gjort det omöjligt att bevara någon form av självvärde.

För ganska precis ett år sen bestämde jag mig alltså att lämna en destruktiv relation som tyngts av ständiga lögner, svek och missbruk med tragiska konsekvenser som jag fortfarande behöver bearbeta.

Jag är inte bitter eller hämndlysten som någon anklagade mig för. Jag är djupt bedrövad i hela själen -och det med rätta! I tio år har jag försökt att lappa och laga något som var deformerat från första början och som spruckit mer och mer trots ihärdiga försök att reparera…

Det gör ont. Och det tar tid att bygga upp den sunda självbilden igen. Men jag är på god väg. Idag är bara en ”sån” dag då jag kämpar lite extra med negativa tankar om mig själv och min situation.

Som jag nämnt innan så kommer det fortsätta att ske stora förändringar detta år som rör livet, bloggen ja allt i princip. Men ni kommer bli underrättade i sinom tid.

Ha en skön Måndag och start på denna vecka. Det regnar ute. Ska försöka dansa i det ändå…

K R A M