Jösses, det var nästan omöjligt att vakna imorse. Ändå brottades jag med John redan vid åttatiden och vid nio vann han kampen. Borde jag inte varit utvilad nu då så säg? Förvisso tror jag inte att jag är gjord gör att gå upp innan sju…än mindre vid fem som jag gör nu.
Hade hur som helst en angenäm stund på balkongen igår då solen sken riktigt gött och vardagsrummet nästan drunknade i det bländande soljuset. Ljusterapi med andra ord och ofantligt välkommet efter månader av kyla och mörker.
Nähä, nu får det räcka med morgontugget. Ska jobba nu. Vi ses senare under dagen.
Ha en fin Tisdag.
❤️
27 april, 2016 @ 20:08
Nu ser jag att dina ögon också ler! Har gjort mig så ont att se hur ledsen och nere du varit en lång tid. Hur oändligt tungt och jobbigt du haft det med både en familj som splittras och att du varit tvungen att lämna ditt älskade, vackra och så fint inredda hus. Och trädgården. Kunde av dina vackra bilder och ditt stora engagemang förstå hir mycket du älskade er vackra trädgård. Kan förstå din sorg över trädgården. Vår trädgård var min oas i livet. Åh, vad jag älskade att få börja gräva i jorden så fort tjälen släppt. Så vårblommor. Klippa ner alla mina kära perenner, flera som min mormor och även min mamma planterade när de levde. Glädjas över att allt kommer upp ur jorden och blommar och doftar år efter år. Ärvde mitt stora trädgårdsintresse av mamma och mormor. Men så förändrades allt. Jag skadade min rygg svårt, efter flera operationer är jag tyvärr inte bättre, snarare sämre. Så min trädgård har förfallit. Men jag kan fortfarande glädja mig åt mina vackra ljusrosa Mårbackapelargoner i köksfönstren. Och doftande, läckert lila lavendel på trappan.
Till min stora glädje verkar det ha vänt för dig, det sorgsna i ditt fina ansikte är snart helt och hållet borta. Du har hittat ett bra boende oxh inreder det så mysigt och så väl genomtänkt. Du har fått ett bra arbete som du verkar trivas med. Och du har dina älskade barn. Önskar dig allt gott min vän!