Den absolut största tragedin som kan drabba en förälder är att förlora sitt barn. Att barnet, oavsett ålder omkommer i en olycka, dör av sjukdom eller ännu värre själv väljer att sätta P för sitt liv är ofantligt tragiskt och närmast outhärdligt för en mor & far att tvingas genomgå.
Men det utan tvekan allra värsta och mest förfärliga en förälder kan utsättas för är att någon annan tar sig rätten att släcka barnets liv.
Jag tänker på den nu funna Lisa Holm vars familj nu genomlider varje förälders värsta mardröm…
Hur orkar man gå vidare efter en sådan enorm förlust och dessutom med vetskapen om att ens älskade kött och blod bragts om livet?!
Jag kan bara föreställa mig hur fruktansvärt det skulle kännas.
Har sen, jag fick höra den obehagliga nyheten att 17 årigen var försvunnen, haft en olustig känsla och tänkt på hur vanmäktiga föräldrarna måste känna sig. Har även tänkt på min egen dotter som är året äldre än Lisa…
Har sagt det förut, jag skulle antagligen bli både kriminell och galen om någon hade skadat min avkomma och förmodligen kunnat mörda om någon hade tagit mitt barns liv. Tror de flesta mödrar har denna lejoninna i sig som till varje pris skyddar sina barn och närsomhelst skulle offra sitt liv för sin son eller dotter. Fel såklart att tänka och göra men ack så mänskligt att känna…
Mina djupaste kondoleanser till familjen Holm och tankar finns hos de anhöriga och vänner som befinner sig mitt i denna ofattbart svåra stund.
❤️❤️❤️
14 juni, 2015 @ 07:56
Finns inga ord för detta, en mardröm för oss alla. Hur har denna värld egentligen blivit? vad är det som händer. Ska inte unga som gamla känna sig trygga, hur ska vi då kunna glädjas av livet, att ständigt va på sin vakt, att se över axeln, det blir ju ett liv utan mening.Samtidigt får vi inte låta alla dessa människor ta över, då har vi en förlorad värld.
Alla tankar till familjen och de som stod Lisa nära, och vi får tända ett ljus för en bättre värld.
Kram till dig Marica och alla andra/MH från Österlen.
13 juni, 2015 @ 10:39
Fruktansvärt, låg vaken igår för att höra vad polisens presstalesman skulle säga…och jag visste någonstans att det inte alls var goda nyheter…..men hoppades in i det sista….Och det gör ont, ont i hela kroppen att någon tagit en ung flickas liv. Vi känner nog alla igen oss; 17 år, sommarjobb, hela sommaren och livet framför sig….. Dottern som är lika gammal som Lisa var ute igår och jag bad henne, hundra gånger om, att vara försiktig. Det gör jag alltid men igår kändes det liksom väldigt ömtåligt…livet……sorgligt….
Kram J
13 juni, 2015 @ 10:28
Marica, fint att du tar upp detta ofattbara som helt enkelt inte går att ta in någonsin. Varje förälders mardröm, som du skriver.
Precis på samma sätt en mardröm – den yttersta katastrofen – när man som jag är farmor till en underbar flicka i precis samma ålder. För alla mor-och farföräldrar. I alla tider. Överallt.
Varför, Gud? Det finns inte svar på allt, här och nu. Vanmakt känner man inför detta.
Moi