Lite mer än tre månader kvar av detta år… ett år, som redan har lämnat mer än en tung sten i hjärtat.
När en vän, tidigt i våras lämnade in och andra som väntade, sa jag:
Ska detta bli året av flera farväl?
Känns så. Efter följde morfar, flera andra personer man kände och så igår…en gammal vän till familjen som plötsligt i alltför tidiga år drog sin sista suck.
Jag är inte rädd för döden. Min övertygelse är att minnet av våra liv i ligger i någon annans händer, någon större än oss själva. Någon som, över vårat förstånd och bortom våra referensramar har en agenda som vi inte till fullo förstår ännu. Detta lugnar mig många gånger när jag känner vanmakt och sorg ta över mitt sinne…
Tänker på väldigt många drabbade människor, i synnerhet i år. Vänner och bekanta som där fattas någon när och kär.
En kanske avslutande klyscha här men ta hand om er och era kära och ha en fin avslutande helg!
30 september, 2014 @ 12:06
2014 är det värsta året någonsin. Min mamma gick bort i mars, min chefs pappa gick bort i januari, och en kollegas mamma gick bort i augusti. Hemskt. Men jag kan glädjas åt att en liten fågel besöker mig var och varannan dag… jag tror och hoppas att det är min mamma *ler*
30 september, 2014 @ 14:51
Så fruktansvärt att höra…
Måtte resten av året bli bättre & hoppas du kan finna någon sorts tröst fast det måste kännas tungt i hjärtat.
Kramar M
29 september, 2014 @ 07:11
Du skriver så målande,men du är en konstnär inte bara i dina händer utan i ditt huvud, ja hela du. Konstnärer är känsliga på ett positivt sätt, det är därför du kan måla och så mycket mer.
Rädd för döden, nej, men otroligt trist att lämna livet. Jag har sett mycket vid olika bäddar med människan, det händer intressanta saker, det kan jag berätta någon gång för dig. Livet fortsätter men i en annan dimension.Tycker du inte det vore märkligt annars?
Kram till dig från idag dimmigt Österlen/MH
29 september, 2014 @ 09:26
Tack för dina alltid så fina ord ❤️
28 september, 2014 @ 22:47
Ja vännen, detta året har inneburit så mycket död. Men jag är rädd, jätterädd.. Jag vill inte lämna och jag vill inte bli lämnad. Jag är förfärad och dödligt rädd för döden.
Massa kramar till dig och de dina, ledsamt att ni drabbats <3
28 september, 2014 @ 22:50
Jag är nästan mer rädd för att leva…
Mycket kärlek tillbaka, Malin ❤️
28 september, 2014 @ 22:28
Jadu, 2014 vart inget bra år trots allt..
Det sista jag har kvar av min energi ”skickar” jag över till dig.
Och det är som jag sa till dig innan.. Hur dåligt jag än mår, så är jag dålig på att visa det och försöker se glad ut istället.. Och det är inte alltid så lätt..
Minsta lilla ord från någon som kan beröra, gör så att jag bryter ihop fullständigt!
Skickar extra kramar och massor av kärlek ❤️
28 september, 2014 @ 22:48
Trots det så sprider du mycket glädje omkring dig med din härliga positiva utstrålning. Tack för att ni tittade in idag. Det värmde ❤️
28 september, 2014 @ 21:47
Stor kram!!
28 september, 2014 @ 22:50
❤️❤️❤️
28 september, 2014 @ 21:34
Marica!
Det är fint att läsa din inlägg om väldigt många, väldigt olika saker. Alltid med humor, ödmjukhet och ett allvar under ytan. Du skriver flitigt också, ligger inte på latsidan.
Det senaste inlägget berörde mig starkt. Jag har också undrat över året 2014 då vi förlorat flera mycket kära personer.
Det du skriver säger mig att du antingen redan har en god inblick i kristet tänkande – eller att du intuitivt är något viktigt på spåren. Visst finns det en plan för våra liv och hur svårt allt än kan vara så ordnar Någon till sist allt till det bästa.
Moi
28 september, 2014 @ 22:58
Tack för din fina och personliga kommentar!
Ja, jag vill tro att jag är nåt på spåren och att jag är modig nog att våga fortsätta på den inslagna smala vägen.
Stor kram till dig ❤️