Tack för att ni uppskattar min uppriktighet trots att det stundtals blir nattsvarta inlägg.
Jag kämpar febrilt för att hålla en positiv ton här inne även om det har varit allt annat än glädjeämnen som genomsyrat mitt liv de sista åren.
Även om jag yppat en del så är det som sagt toppen på ett isberg som jag inte kan berätta mer om just nu.
Det hade blivit för magstarkt. Det är synd för jag är övertygad om att väldigt många befinner sig i samma situation och hade blivit styrkta av min historia…
Mammor som förtvivlat kämpar. Kvinnor som lider i det tysta under ohållbara förhållanden.
Människor, som du och jag.
Tackar mina vänner som under lång tid lyssnat på mig och mina tårar. Ni som känner till ALLT jag gått igenom och fortfarande försöker ta mig igenom.
Tack.
Utan er hade jag inte stått upp. Nej, inte ens på knäna.
Jag ska inte ge upp. Jag ska fortsätta kämpa. Jag ska klara detta.
K r a m
Saffransbullarna är med vanligt vetemjöl i så de får ungarna käka bäst de vill men bountybollarna kommer jag att med gott samvete förtära.
Fredagsbuketten är fixad och hemmet städat. En skön känsla.
När vi låg över på 
Har inga riktiga glöggmuggar men tycker att det duger fint med mors gamla champagnekupor som jag fick för ett tag sen.
Mellan Maglehem & Degeberga ligger detta natursköna utflyktsmål som ger en ordentlig promenad för de som gillar att röra på sig i vackra miljöer.
Ska åter påminna om att nästintill allt görs på plats, för hand, from scratch & från bästa råvaror- sådan handgjord kärlek känns.
Det är så himla tacksamt att fota i detta ljus. Alla objekt blir tio gånger snyggare 😉