Att bli rädd för sin egen glömska…

Jag vet inte om jag förklarat detta mer ingående än bara nämnt det i förbifarten men jag lider av en riktigt besvärlig glömska!

Det viftas med all säkerhet bort av en del med föreställningar om att det är en simpel vit lögn man drar till med när saker som är tämligen enkla att minnas, i mitt fall är helt utraderade ur mitt minne.

Foto: The Shining

Känns som jag kämpar i en omöjlig labyrint, fyllda av dead ends och ofullständiga ledtrådar för att kunna väva samman alla minnesändar.

Vill därför understryka att ingen lider mer än jag själv…jag som varit så organiserad och haft ett grymt namn, nummer och faktaminne. Nu kan jag titta på en ytterst välkänd person och förtvivlat leta i minnesbanken efter namn och eventuell personlig relation utan fruktsamt resultat…

Sista tiden har vissa enkla göromål, som att flytta ett föremål till ny position fått  mig att grundligt ifrågasätta min mentala hälsa eller sonika tro att något illvilligt övernaturligt väsen spelar mig ondskefulla spratt då jag inte har minsta susning om att jag själv skulle ha ändrat ett tings geografiska läge…

Blir rädd för mig själv!

The scariest twins ever, på besök hos mig snart, eller 🙂 (För övrigt en grym Kubrick klassiker,ni har väl sett den?)

Den återkommande responsen på mina oroliga tankar om både Alzheimer och för tidigt åldrande från familj, vänner & bekanta är :

S T R E S S 

Säkert är de så. Stress är livsfarligt i förlängningen, det vet jag bevisligen redan. Men hur långt tid ska det ta för att läka hjärnan från diverse kognitiva ärr?

Någon som överlevt?

Jag har både fått önskningar om att ta upp ämnen som både min ADHD, den psykiska ohälsan i allmänhet och andra kanske mer angenäma ämnen som resetips, inredning & måleri/diytips, och tro mig, det har jag faktiskt inte glömt…helt. Har flera påbörjade inlägg som jag vill slipa lite på innan jag publicerar de.

Hur som haver mina vänner, vi tar en dag i sänder va?

Jag skyndar för närvarande långsamt så att inte den inspirerade fragila fjärilen fullständigt pulvriseras av prestationshets!

Önskar eder alla en grymt skön Torsdagskväll. Är ni på AW månntro eller förbereder ni er borg för helgens avkopplande rekreation?

Hursomhelst så hoppas jag ni har det fint var ni än befinner er.

Continue Reading

Veckans sämsta mamma

Känner mig prisbelönt dålig som mamma idag!

Inför helgens loppis har vi rensat varenda vrå. Stellas rum är inget undantag.

Vi hjälptes åt och rensade kläder, böcker,leksaker och annat som får stryka på foten. I sedvanlig ordning blev det ett och annat ”ååååh den häääär har jag undrat var den var” då diverse plastminiatyrer och annat krims grävdes fram likt en dyrbar skatt.

En av ”skatterna” var en menlös lila plastbit av modell livsfarlig att trampa på när, inte om, utan när den slutligen kommer ligga på golvet under min fot!

Därmed fick jag använda min mammalist för att trixa bort det som tydligen föreställde en soffa till grodynglet på bilden ovan. Notera storleken! För tusan lika petite som cheeriosflingorna hon äter till frukost.

Behöver jag förtydliga att plastbiten hamnade i soppåsen jämte andra vämjeliga skräpleksaker från donken & co. ?!

Med fäbless för plast!

Gissa vem som känner sig som ett lögnaktigt patrask när Stella storögt undrade var i hela friden den lila soffan tagit vägen. Berätta sanningen eller låta henne sväva i ovisshet?

Det man inte vet något om mår man inte dåligt av, eller?

För att kompensera denna ohyggliga förlust ska jag dämpa det dåliga mammasamvetet med ett kioskbygge. Mot Ystads bästa bygghandel!

Följetongen fortsätter.

Hälsningar tisdagens sämsta

Continue Reading

Farväl

Tog farväl idag.

Hade först bestämt mig för att inte gå på begravningen/minnesstunden. Trodde inte jag skulle klara det då jag fortfarande inte tagit in att hon är borta mycket på grund av att hon var en person som varit väldigt levande och otroligt stark.

Som jag sa härom dagen, man börjar omvärdera saker i livet när någon annan får sitt avbrutet…

Ärligt talat så vet jag inte vad jag ska sitta här och skriva. Skulle kunna brodera ett långt fint spetsprytt tal över livets värde och pudra det med vackra ord men jag finner inte varken meningen eller viljan att göra det just nu.

Jag hoppas i alla fall från djupet av mitt innersta att ni har en fin dag, en helg som ger er den tänkta vilan och njuter av, att trots allt ha livet i behåll.

 

Continue Reading

Min unge har målat det där…

God afton på er!

Torsdagen har verkligen varit ett lyckopiller i form av grymt vackert väder och vårlycka.

Blev dock halvt om halvt medlurad på en obarmhärtigt lång promenad som gav denna halvsjukling både vansinnes hjärtklappning och andningsbesvär.

Merde, vad jag låter som en gaggig människa men jag är antagligen på god väg att bli en tant med diverse åldersrelaterade krämpor. I all hemlighet har jag förvisso längtat efter att bli den grånade gumman som i allsköns ro får sitta på sin trädgårdsbänk och dricka sherry i vackra glas på fot…

Teckning av Stella. Är riktigt mammastolt och tycker den är grymt fin om du frågar mig. Har du sett dokumentären My kid could paint that?

Jag blir nog en punktant som Vivienne Westwood om jag inte uppfyller min dröm om att bo i ett beach house vid Byron Bay och surfar tills jag dör, antingen av ålder eller genom en dramatisk hajattack.

Jag när fortfarande drömmen om att få måla, sjunga, skådespela och skriva fantastiska historier men inser att allt detta skulle ta en evighet att förverkliga och det liv vi erbjuds här är en kort kafferast med stämpelklockan tickande i bakgrunden som en deprimerande Bergman film.

(Lånad bild.)

På Lördag ska jag försöka närvara vid min väns begravning som fick avsluta sitt liv på tok för tidigt. Människors bortgång ger ändå lite perspektiv på saker och ting och väcker viktiga frågor…

Vad gör jag med mitt liv? Använder jag min fulla potential? Hänger jag mig åt det som gör mig lycklig, och i förlängningen även gör min omgivning lycklig?

Något riktigt lättsamt att övergå till är att konstatera att imorgon är det Fredag och en ny härlig helg ligger framför oss. Det kan jag bli lycklig av…i alla fall en stund.

Hoppsan sa det blev visst en halv roman det här men jag har faktiskt en del på hjärtat som jag vanligtvis inte blottar här på bloggen.

Önskar dig en skön Torsdagskväll.

Kram på er.

Continue Reading

Jitterbuggare & liten anekdot

Mars är här wohoo!

Härligt. Snart vår på riktigt och man  får lust att bjuda till kalas.

När jag bakade kladdkakan med jordnötsmaräng passade jag på att göra mina favvosmåkakor som också hade marängtema nämligen Jitterbuggare.

Egentligen ska de läckra små mördegsmarängerna läggas plant som en kanelbulle men har man ADHD, missar att ta sin medicin och gör hundratvå grejer samtidigt så glömmer man en sån detalj 😉 smaken blir dock densamma!

Jitterbuggare

Ca 20 st

Mördeg:

2 1/2 dl vetemjöl

3 msk socker

100 g smör

1 äggula

Marängfyllning:

1 äggvita

1/2 dl socker

Blanda ihop ingredienserna till mördeg och kavla ut en rektangel på bakbordet.

Vispa äggvitan till fast skum och blanda i sockret. Fortsätt vispa. Bred marängen över mördegen och rulla ihop  till en rulle. Ställ in i kylen en stund .

Tips! Baka ut mördegen på ett bakpapper direkt.

Skär rullen i centimetertjocka skivor och grädda i 175 grader ca 10-15 minuter.

 

Det ursöta kakfatet i porslin fick jag efter min pappa och har alltid älskat den vackert detaljerade rosendekoren. Den enda märkningen under är IMPORT som ofta vintageporslin som tillverkats under 1900-talets första hälft stämplats med. Alltså kan ursprungsland vara vilket som helst.

För något år sen eller mer kom jag över de sex söta kaffekopparna som jag direkt föll för då jag är en rosnörd utan dess like. Tyckte de passade i min butik och har sen stått där bortglömda i nåt hörn…

När jag då skulle fota härom dagen tänkte jag att fatet och kopparna hade passat ihop som rekvisita. Döm om min stora förvåning när jag konstaterar att det är exakt samma dekor.

Kopparna och faten har ingen märkning förutom en som har en liten klisterlapp med trycket JAPAN. Efter lite efterforskningar tycks det vara en servis från tiden runt andra världskriget då mycket porslin från Japan endast märktes med just IMPORT stämpeln.

Vet inte om de har något särskilt värde men för mig betyder det mycket att mitt älskade kakfat har kompletterats med de sex kaffekopparna.

Känns lite som det var meningen att de skulle hamna hos mig. 😉

Det var den anekdoten det. Ha en fortsatt fin dag nu. Vi har fått magsjuka här. Tjohej.

Continue Reading

Hej där…


Kände inte för att blogga mer igår då jag fick beskedet om en vän som gått bort efter en lång seg kamp…

Det är alltid lika overkligt när man får sorgebud även om man i vissa fall varit beredd på det. Som att ens innersta väsen är programmerad att slå fullt bakut när det sker.

Som att man inte vill ta in det eller acceptera faktum oavsett om det är en ung eller äldre människa som lämnar in.

Förvirrande blir också känslorna när man så lätt kan skratta i ena stunden åt något trivialt för att i nästa åter minnas det smärtsamma faktum att någon saknas oss.

Livet fortsätter ju. För oss andra.

Som en tvär övergång så vill jag önska er en bra start på veckan och att ni är mer kuranta än vad jag är.

Vi ses lite senare. 

 

Continue Reading

Merry & Bright

Det blev ingen vit jul här i Skåne och inte som jag tänkt helgen överhuvudtaget men jag hoppas era dagar tillsammans med nära och kära blir vad ni önskat.

IMG_5641.PNG

I November gick jag med i Facebookgruppen ”En vit jul” som vill uppmana alla att spola kröken en sådan här storhelg där oftast spriten rinner och vettet försvinner, och många gånger blir bevittnat av små och stora barn…

Kommer därför inte dricka dessa dagar för att visa mitt stöd för alla dessa utsatta barn som har någon i sin omgivning som inte kan hantera eldvattnet.

Vill passa på att gratulera Anna-Karin som vann lyktan!
Mail kommer snart. Nu önskar jag alla en riktigt glad & ljus helg i alla bemärkelser!
Kram på er var ni än är ❤️

Continue Reading

Middagsdilemmat

Ännu en afton nalkas i det Silverhamska hemmet!

Ständiga frågan på dagordningen är såklart ”vad ska vi äta?”

Igår blev det spansk tortilla till oss veggies & hemlagad pytt i panna till köttätaren 😉 Gillar att ta till vara på det vi har hemma då jag tycker det slängs på tok för mycket mat.

Men vad ska man förtära ikväll är frågan?

Hämtmat kanske, rentav?

Ha en skön kväll oavsett och ta hand om er var ni än är.

Continue Reading

Onsdagsfint

Hej på er igen!

Jobbfix & hemmafix har präglat dagen. Börjar vänja mig vid det bekväma med att jobba hemifrån. När butiksflytten är klar kan jag helt slappna av och fokusera på nya projekt.

Ska bli så fantastiskt skönt att kunna gå direkt ut till sin verkstad/showroom så fort en idé föds och sätta den i verket. Något som har varit snudd på omöjligt innan…

Att hinna fixa hemma mellan varven är också guld värt då det lätt stökas till av både tonårsbarn och småfolk 😉 Avskyr när det är rörigt. Kan inte tänka då!

Har inte klurat ut middagen än men fint är det hemma nu, åtminstone. Alltid en bra början 😉

Någon som antagligen börjar få riktigt snyggt hemma är kära bloggkollegan Rebecca som precis flyttat in i sitt nyrenoverade hus. Längtar tills jag får åka och hälsa på!

Nähä, vi ses sen va?

Continue Reading

Att tigga

God kväll där ute i Decembermörkret!

Fortfarande inte mycket till vinter, åtminstone inte här i Skåne och det gläder egentligen en sommarsjäl som mig. Det till trots är det stundtals vidrigt rått och jag fryser nästan hela tiden även om jag både har tak över huvudet och fungerande värme.

Sådana dagar som är så där särskilt kallt tänker jag på alla hemlösa och framför allt de tiggare som börjar bli en allt vanligare syn utanför mataffärer i var och varannan stad och by…

William Bouguereau

Jag ska erkänna att jag känt mig kluven inför alla dessa män & kvinnor som ”bara” sitter utanför butiker med utsträckt hand eller en plastburk bredvid en wellpappskiva med en handskriven vädjan på knackig engelska, då man ständigt hör om hur organiserad denna ”verksamhet” är och att det är så fejk…

Men så tänker jag att även om det är organiserat och att pengarna som tiggs in går till något annat eller någon annan än vad de vill påskina så är det ändå dessa människor som förnedrar sig dagligen genom att totalt sänka sin värdighet till lägre än en asätande soptippsråtta när de flesta ser ut att vara arbetsföra.

Jag handlar oftast på Willys här i Ystad och det senaste året har samma kvinna suttit utanför nästan varje gång. I början gjorde jag som jag brukar, jag gick bara förbi henne dels för att jag aldrig har kontanter men mest för att jag inte ”ville se”…

Men för varje gång jag såg henne sitta där på samma plats med samma tomma, apatiska blick började jag titta på henne, möta hennes blick och nicka. För varje gång jag mötte henne, tittade på henne och bekräftade henne med min nickning och försiktiga hej för varje gång insåg jag det bisarra i hela hennes situation.

Där sitter hon varje dag, sommar som vinter och vädjar till bättre bemedlade medmänniskor att skänka en slant som antagligen inte går henne till godo även om hon antagligen får tak över huvudet någonstans och nåt att äta…men vad är det för liv?

Förra veckan när jag åter skulle handla så satt hon där igen ute i kylan. Jag gick förbi, hälsade på henne och gick in som jag brukar med den sedvanliga olustkänslan jag får när jag blir påmind om mänsklighetens misär…

Denna gång gjorde jag något jag inte brukar. Jag gick in till kaffeautomaten och började fundera på om jag skulle köpa något varmt till henne att dricka. Jag tänkte en lång stund, skulle jag ta kaffe eller varm choklad, skulle det vara mjölk eller socker i kaffet? Skulle jag köpt en Lussekatt också? Hur skulle hon reagera?

Blev lite nervös men sen tryckte jag på en kopp svart. Plockade till mig en sockerbit, la ,den på locket och skyndade mig ut till henne och sa lite halvtafatt, ”Here you go” medan jag räckte över kaffet som en annan servitris…

Hennes ansikte sken upp och hennes ”Thank You” var nog det uppriktigaste tack jag fått höra på länge!

Det var egentligen inget märkvärdigt alls. Det var en sketans kaffe för fem riksdaler. Jag skulle vilja göra så mycket mer…

Men vad?

Hur tänker ni kring det här?

Stöder ni hellre stora hjälporganisationer eller skulle ni kunna tänka er att direkt hjälpa en tiggande med tak över huvudet eller att jobba för mat?

Kram på Er.

Continue Reading