Att bli rädd för sin egen glömska…

Jag vet inte om jag förklarat detta mer ingående än bara nämnt det i förbifarten men jag lider av en riktigt besvärlig glömska!

Det viftas med all säkerhet bort av en del med föreställningar om att det är en simpel vit lögn man drar till med när saker som är tämligen enkla att minnas, i mitt fall är helt utraderade ur mitt minne.

Foto: The Shining

Känns som jag kämpar i en omöjlig labyrint, fyllda av dead ends och ofullständiga ledtrådar för att kunna väva samman alla minnesändar.

Vill därför understryka att ingen lider mer än jag själv…jag som varit så organiserad och haft ett grymt namn, nummer och faktaminne. Nu kan jag titta på en ytterst välkänd person och förtvivlat leta i minnesbanken efter namn och eventuell personlig relation utan fruktsamt resultat…

Sista tiden har vissa enkla göromål, som att flytta ett föremål till ny position fått  mig att grundligt ifrågasätta min mentala hälsa eller sonika tro att något illvilligt övernaturligt väsen spelar mig ondskefulla spratt då jag inte har minsta susning om att jag själv skulle ha ändrat ett tings geografiska läge…

Blir rädd för mig själv!

The scariest twins ever, på besök hos mig snart, eller 🙂 (För övrigt en grym Kubrick klassiker,ni har väl sett den?)

Den återkommande responsen på mina oroliga tankar om både Alzheimer och för tidigt åldrande från familj, vänner & bekanta är :

S T R E S S 

Säkert är de så. Stress är livsfarligt i förlängningen, det vet jag bevisligen redan. Men hur långt tid ska det ta för att läka hjärnan från diverse kognitiva ärr?

Någon som överlevt?

Jag har både fått önskningar om att ta upp ämnen som både min ADHD, den psykiska ohälsan i allmänhet och andra kanske mer angenäma ämnen som resetips, inredning & måleri/diytips, och tro mig, det har jag faktiskt inte glömt…helt. Har flera påbörjade inlägg som jag vill slipa lite på innan jag publicerar de.

Hur som haver mina vänner, vi tar en dag i sänder va?

Jag skyndar för närvarande långsamt så att inte den inspirerade fragila fjärilen fullständigt pulvriseras av prestationshets!

Önskar eder alla en grymt skön Torsdagskväll. Är ni på AW månntro eller förbereder ni er borg för helgens avkopplande rekreation?

Hursomhelst så hoppas jag ni har det fint var ni än befinner er.

You may also like

4 kommentarer

  1. För mig tog det hela förra året, och då hade jag ändå ett ”lyxår” där jag själv styrde över min tid och sysselsättning. Så det tar tid!! Även när jag nu är ”tillbaka” kan jag känna att jag håller på att tippa över igen, då försöker jag hitta fokus o prioritera! Det är verkligen svårt att hitta balansen!! Lycka till. Kram Jennie.

    1. Jag tar till mig det mantrat mer och mer- prioritera rätt. Svåraste är att acceptera takten som för mig är på toooook för långsam 🙂 kram till dig ❤️

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.