Värmen tycks ha återvänt…

Skönt för de som vill suga ut det sista av sommaren. För min del kan det likväl bli höst. Jag jobbar ändå för fullt och det här året blev ändå inte som den var tänkt. Men jag måste medge att årets livsomvälvande händelser som fullständigt ryckt mattan under fötterna har dock fått vissa nödvändiga saker i rullning. Sen är det alltid sånt här som får människor att bekänna färg. Intressant. Väldigt intressant.

Får jag som jag vill så blir det i af en resa i höst/vinter. Semestern rann iväg här till en pisspöl så det hade minst sagt varit välförtjänt att få komma iväg en längre sväng i vinter. Jag som jämt reste förr. Kors och tvärs. Helt orädd. Utan någon att hålla i handen.

Jag vabbar idag förresten om nån undrar varför jag helt plötsligt bloggar två gånger på samma vecka. Tänk att jag bloggade flera ggr varje dag förr i tiden. Fattar inte att jag orkade samtidigt som jag drev företag, butik, renoverade hus och trädgård och var trebarnsmor. Ja just det, har ju fyra bokstäver till hjälp eller stjälp egentligen.

Ska i fortsättningen försöka forcera styrkan i min diagnos på rätt håll än att låta den fara iväg på tusen håll och till sånt och ”såna” som inte förtjänar den.

Deal!?

Hoppas ni gör detsamma. Ge er tid och energi till de som är värda den.

Kram på er så länge.

♥️

Hej hej!

Jag vet att jag är hopplöst dålig på att uppdatera. Är bara så löjligt splittrad igen och all ork går till jobb och barn. Att sitta ner i lugn och ro för att skriva infinner sig aldrig riktigt. Men nu är jag här en stund.

Så vad har då hänt sen sist. Jo idag hade vi en trevlig kick off på jobbet.

Först åkte mina kollegor och jag till kiviks musteri och flanerade innan vi åt en vidunderligt god lunch som världens bästa chef Kicki bjöd på. Kan verkligen rekommendera deras mat. Dit åker jag gärna och lunchar igen.

Foto: Katrin Bäcklund

Sen strosade vi mätta och belåtna runt bland äpplen och lummig grönska innan vi åkte till Roskraft och fick en lektion i rosor av experten Else bland hennes fem tusen rosor. Madre Mia liksom.

Nu ligger jag i sängen och ska fördjupa mig i diverse framtidsangelägenheter. Så, so long, så länge.

Fin kväll på er allihopa och tack för att ni fortfarande tittar in hit…

Puss

Orden har fastnat igen. De kommer inte ut. De far däremot runt i huvudet. Ungefär två miljarder stycken som krockar med varandra när de försöker bilda begripliga meningar. Det tvär failar alltså.

Sen ska det erkännas att varje gång jag scrollar förbi bloggappen i mobilen känner jag ett sting av ångest. Ångest över att inte ha skrivit på så länge.

Nu är det i alla fall höst. Har badat en gång i sommar. Varit på stranden max tre gånger. Och tja…det blev ju inte riktigt som det var tänkt, den här sommaren. Eller året överhuvudtaget.

Efter kolloflytt och diverse avveckling av möbler och pinaler så har jag äntligen både fixat balkongen och hemmet i övrigt.

Hade visning på lägenheten för några veckor sen och då fick jag fart på mig. Har fullständigt låtit hemmet förfalla under vår/sommar. Men nu har jag helt plötsligt massor med tid över.

I helgen t ex, tog jag och Stella in på hotell och njöt av malmöfestivalen o h varandras sällskap. Såå mysigt.

Kommer bli mer sånt framöver. Behöver det för att stå ut under vankande höst och vinter.

Måste tyvärr avrunda nu. Sitter med morgonkaffet i nattsärken fortfarande och borde strax vara klädd för jobb och on my way.

Får höras igen. Ha en fin onsdag.

Kram på er alla.

Hej fina och trogna läsare…

Vilket enastående tålamod ni har haft med mig. En del av er har ju följt mig sen FEMME tiden och resan har minst sagt varit ”a bumpy ride”. Upp och ner, hit och dit. Fram och tillbaka. Men livet är ju en ständig resa och ibland gör den avstickare.

Nu har koloniresa tagit slut då den blev såld häromdagen. Blandade känslor förstås. Men känns ändå helt rätt och köparen kommer att förvalta denna oas på bästa sätt. Det vet jag.

Alltså hortensiorna i år är helt galet fina. Kan inte sluta titta på de än fota de i en miljon vinklar. Hade aldrig trott denna rabatt skulle bli så vacker…

Jag har dock inte gett upp kolonidrömmen helt. Måste ju ha något projekt att pilla med så det kommer bli någon lott i framtiden igen…eller liknande.

Är så tacksam för att jag fick möjlighet att ha denna lott så länge det varade. Jag behövde verkligen det efter allt som hänt genom åren då det har varit ren och skär terapi.

Dock hoppas och ber jag innerligt att det kommer uppenbara sig något substitut för detta som jag kan ägna mig åt under kommande höst och vintermånader. Kommer bli knäpp annars.

Nu måste jag ner till min lilla lott och börja packa ner saker och möbler som inte följde med köpet.

Vi ses snart igen. Saknar skrivandet och vill få igång det flödet igen. Orden har bara stockat sig temporärt. Blir så under stress och press. Jag hoppas ni förstår.

Tack för ert tålamod som sagt.

Kram ♥️

Hej…

Det händer mycket nu igen. Stora förändringar på gång. En av de är att jag säljer kolonin nu för att flytta ifrån Ystad.

Jag vet, det är sorgligt och jag har verkligen slitit så med detta ställe för att inte tala om hur jag kämpat överhuvudtaget i vardagen för att få ihop livet efter all turbulens genom åren. Tyvärr är det inget som förstås, uppskattas eller backas upp här så jag måste helt enkelt ta mitt pick och pack och flytta.

Det kommer nya projekt och jag kommer hitta glädjen igen men just nu finns det ingen återvändo.

Ni måste undra vad i hela friden det är som pågår i mitt liv och varför det aldrig blir riktigt lugnt omkring mig, tro mig det frågar jag mig också. Men en sak är säker och det är att ju mer ärlig du är desto mer skit får du för den här världen är full av illvilliga falskspelare som inte klarar av när de konfronteras med sanningen.

Låter jag bitter? Nja, det har varit lite väl mycket det sista decenniet och jag var enfaldig nog att tro att saker och ting förändras med tiden, bara du själv visar att du är seriös och ärlig. Så ursäkta om jag låter grinig.

Hur som helst, jag kommer uppdatera er om vad som händer och var jag tar vägen. Finns mycket jag velat berätta men inte kunnat.

Nu ska jag njuta av den sista semesterdagen på kolonin innan den blir såld.

Kram så länge. ♥️

Hej där på er…

Jag har inte orkat skriva nåt på länge då jag går igenom en jobbig period igen.

Igen tänker ni säkert. Ja igen.

De sista fyra åren har varit en berg och dalbana med många emotionella smällar men jag har tagit mig igenom de och rest mig igen. Denna gången är det lite annorlunda.

Vi får se hur det landar.

Lite kollouppdatering då ifrån samma vinkel as usual.

Allt växer där nere så det knakar. Blomningen är alltså i full gång. Det enda bekymret är att ogräset växer minst lika mycket.

Tyvärr har detta ställe blivit ett stressmoment för mig då jag känner att jag inte hinner med den. Njutningen i finner sig liksom aldrig. Förvisso har jag tappat den förmågan överhuvudtaget då jag aldrig kan slappna av.

Ska försöka göra det nu när jag har lite semester.

Idag blir det nog en dag under solen på playan.

Hur har ni det?

♥️

Hej där ute i sommarsvea…

Blir ett splittrat inlägg då jag har tusen tankar farande i huvudet just nu.

Imorgon slutar min lilla skrutta lågstadiet. Sanslöst. Hon föddes ju precis.

Nere på kollo växer allt kopiöst mycket, men jag hinner inte med min lilla oas. Jag hinner faktiskt inte med nånting annat än att jobba, ta hand om hemmet och vara mamma. Det tär i längden att vara ensamstående utan hjälp och förväntningar på en som inte ens är rimliga när man är två om ansvaret. Men vem sa att livet skulle vara rättvist.

Dock hägrar en härlig semester inom några veckor så då ska det påtas och grejas där nere på kolonin. Längtar.

Älskar den här lilla sittplatsen under rosen som blommar ofantligt fint nu. Tänk att jag haft kolonin i två år…får köra ett före/efter reportage för det har onekligen skett stora förändringar på dessa två år.

Fanns varken altan, utekök eller växthus. Ingen pergola heller. Och gruset jag fick i våras har verkligen lyft hela stället.

Nu är det bara några småjusteringar kvar på anläggningsbiten.

Nu ska jag strax knyta mig. Upp tidigt imorgon för att fixa Stella och iväg på lite avslutning innan jag måste tillbaka till jobbet för några timmars arbete.

På återseende en annan dag.

Kram

Hej

Sa någon att juni börjat? Ursäkta, var det inte precis nyår liksom dårå? Om jag upplevde att 2018 var ett märkligt år så är detta året än mer besynnerligt.

Jag hänger förstås all min lediga tid på kolonin när jag inte flänger rundor i Malmö. Känner mig sjukt splittrad för tillfället. Hjärtat är delat och räcker tyvärr inte åt alla.

Igår hade jag i alla fall förmånen att få spendera lite tid med ”my first love” som en vän till mig kallar kolonin, ha ha. Hon gör mig aldrig besviken so what can I say.

Den här delen börjar jag bli rätt nöjd med också. Anlade denna parterre i våras och flyttade buxbomen för att bilda en liten häck kring hortensian, astillben och pionerna. I år har mina hortensior hur mycket knoppar som helst. Kommer blomma fantastiskt i sommar tror jag minsann.

Ska bli lovely med semester strax. Behöver lite välbehövlig vila faktiskt efter en hektisk vår.

Förhoppningsvis blir det mer kontinuitet i skrivandet och uppdaterandet här.

Nu ska vi käka sen middag.

Kram på er ♥️

Hallå Juni hej studentfester, babyshowers och bröllop!

Efter en riktig skitvecka med sjukdom och sjukhusbesök så kom jag sakta tillbaka till livet. Veckan var ju kort i sig så det blev en lämplig mjukstart.

Igår var vi hos min älskade extrasyster Paulina och hennes familj för att överraska hennes svägerska Lucy som väntar en dotter. Mysigt!

Blev lite stress i sista stund och ingen tid att fixa håret så Stella slängde på mig en blomkrans som förvisso räddade den dåliga hårdagen men gav mig en ”Björn Borg look” ha ha.

Allt blev ändå superlyckat och t om vädret var lagom. Inte så dumt att få ett välbehövligt festavbrott då och då…

Imorgon är det jobb igen. Veckorna bara flyger fram. Snart midsommar. Snart höst.

Skoja bara…

Vi ses och hörs framöver.

Krm ♥️

God afton där ute!

Eftersom jag bevisligen inte gör mig till känna särskilt ofta här längre så är det väl ett smärre mirakel om någon orkar återkoppla till mina sporadiska inlägg.

Ni som följt mig en längre tid vet att jag älskar att skriva, skapa och filosofera. När jag tänker tillbaka på åren som ”bloggare” så hade jag väl ett visst flow men det var mycket som höll mig tillbaka från att verkligen uttrycka mig som jag ville. Livssituationen kom emellan. Sen har kroppen sagt stopp också. Som den senaste veckan. Då jag varit jättesjuk igen. Fick besöka akuten jojjomen. Har vi hört den förut?

Verkar vara återkommande vid samma tid på året var å vartannat år.

Denna gång började det smygande som en influensa med vitt spridda symptom som jag ville härleda till ett fästingbett jag fick för nån vecka sen. In och ut på akuten med feber, förhöjt CRP och kraftigt påverkat allmäntillstånd.

Men inga borreliaprov tagna pga av tidigare insjuknande.

Igår hade jag fortfarande över 39 graders feber och var allmänt utschasad. Hur som haver, det börjar bli en lite märklig följetong det här. Är inte såååå ofta sjuk men när jag åker på något så blir jag redigt dålig.

Frustrationen är ofrånkomligen den att jag inte hinner med det jag borde och ville som ensamstående med 100% ansvar och obefintlig % avlastning från den ”andre ansvarige”.

Inget nytt under solen.

Nu ska jag vila. Är så trött efter den här infektionen.

Kram och på återseende.

♥️