Orden har fastnat igen. De kommer inte ut. De far däremot runt i huvudet. Ungefär två miljarder stycken som krockar med varandra när de försöker bilda begripliga meningar. Det tvär failar alltså.
Sen ska det erkännas att varje gång jag scrollar förbi bloggappen i mobilen känner jag ett sting av ångest. Ångest över att inte ha skrivit på så länge.
Nu är det i alla fall höst. Har badat en gång i sommar. Varit på stranden max tre gånger. Och tja…det blev ju inte riktigt som det var tänkt, den här sommaren. Eller året överhuvudtaget.
Efter kolloflytt och diverse avveckling av möbler och pinaler så har jag äntligen både fixat balkongen och hemmet i övrigt.
Hade visning på lägenheten för några veckor sen och då fick jag fart på mig. Har fullständigt låtit hemmet förfalla under vår/sommar. Men nu har jag helt plötsligt massor med tid över.
I helgen t ex, tog jag och Stella in på hotell och njöt av malmöfestivalen o h varandras sällskap. Såå mysigt.
Kommer bli mer sånt framöver. Behöver det för att stå ut under vankande höst och vinter.
Måste tyvärr avrunda nu. Sitter med morgonkaffet i nattsärken fortfarande och borde strax vara klädd för jobb och on my way.
Får höras igen. Ha en fin onsdag.
Kram på er alla.
20 augusti, 2019 @ 08:26
Augustmånad går så fort, ta vara på dagarna även fast det regnar. Snart är vi inne i de riktiga höstmånaderna då finns det inget återvändo:) Stockholm bjuder på ljumma sommarvindar denna vecka och givetvis också lite regn men det är ju bra för svampen.. kram.
14 augusti, 2019 @ 08:09
Nej Marica det är inte höst ännu vi har sensommar. Augusti en sådan fin månad med olika ljus på vår himmel, ibland alldeles utan nåt moln ibland bildar molnen härliga figurer. När jag ser det slungas jag tillbaka till min tid som liten hemma i trädgården i mitt barndomshem, där kunde jag ligga och se upp och där var så många roliga figurer precis som idag femtio år senare, det är inte så mycket som har ändrats på den fronten. Däremot är inte världen tycker jag lika snäll, finns för mycket otäckt och ondska.
Hoppas du får ro i kropp och själ med en flytt, men ofta finns det tyvärr med oss oavsett om vi skakar på axlarna men det kan i alla fall bli bättre, det önskar jag dig.
Kram/MH