Hej där ute i sommarsvea…
Blir ett splittrat inlägg då jag har tusen tankar farande i huvudet just nu.
Imorgon slutar min lilla skrutta lågstadiet. Sanslöst. Hon föddes ju precis.
Nere på kollo växer allt kopiöst mycket, men jag hinner inte med min lilla oas. Jag hinner faktiskt inte med nånting annat än att jobba, ta hand om hemmet och vara mamma. Det tär i längden att vara ensamstående utan hjälp och förväntningar på en som inte ens är rimliga när man är två om ansvaret. Men vem sa att livet skulle vara rättvist.
Dock hägrar en härlig semester inom några veckor så då ska det påtas och grejas där nere på kolonin. Längtar. 
Älskar den här lilla sittplatsen under rosen som blommar ofantligt fint nu. Tänk att jag haft kolonin i två år…får köra ett före/efter reportage för det har onekligen skett stora förändringar på dessa två år.
Fanns varken altan, utekök eller växthus. Ingen pergola heller. Och gruset jag fick i våras har verkligen lyft hela stället.
Nu är det bara några småjusteringar kvar på anläggningsbiten.
Nu ska jag strax knyta mig. Upp tidigt imorgon för att fixa Stella och iväg på lite avslutning innan jag måste tillbaka till jobbet för några timmars arbete.
På återseende en annan dag.
Kram
30 juni, 2019 @ 23:52
Hoppas att de orimliga förväntningarna kan dämpas något för att motsvara vad som är möjligt i verkligheten. *kram*
19 juni, 2019 @ 13:59
Det är verkligen sommar när man ser din lilla oas, så morsamt så jag känner vingslagen ända hem till mig. Rosor gör mig glad, den finns med i glädje och sorg, jag har gamla som brukar klättra ute vid staketet vid vägen men ännu inga i blomning, kanske för mycket avgaser från bilarna, eller så vill dom inte blomma i år. Naturen är väl så vacker, på mitt fält är där växter alla de sorter, fältet är till för naturens liv, där surrar det av olika insekter och fjärilarna de flyger överallt.
Njut, njut av livet även om jag vet du har mycket på dina axlar.
Fortsatt skön sommar. Kram/MH