Då var det Måndag igen. Känns som man jämt är på jobbet. Är rätt sliten för tillfället och skulle behövt vara ledig för att tanka energi, vara med familjen och bara finnas.
Känner alltmer efter en kontemplativ helg som jag haft att mina issues i livet bleknar när jag inser att det finns mycket viktigare saker att lägga fokus på i tider som dessa. Jobbet och bloggen är inte en av de sakerna…
Vi var ju ute och käkade i Lördags med min vän Helena och hennes familj som bor i Göteborg. Vi har känt varandra i mer än 20 år och är en av de få jag lyckats hålla kontakten med sen Uppsalatiden.
Hade styrt upp lite bubbelmys på vårt hotell innan restaurangbesök men med tre småttingar är tiden allt annat än överflödig så vi fick träffas direkt vid restaurangen istället. Därmed blev det inga fina förevigande bilder som jag hoppats på.
En bild på min middag blev det i alla fall…från min före detta favoritrestaurang- Gränden.
Sen mer än tio år tillbaka har jag regelbundet besökt denna lilla oas mitt i Malmö som jag tyckte hade ALLT.
Underbar miljö, god mat och supertrevlig personal.
Därför var det självklart att jag ville boka bord till oss denna helg för att förtära en god måltid i denna gemytliga restaurang som jag förvisso inte besökt på flera år…
Väl på plats slog vi oss ner och fick beställa mat & vin. Det sedvanliga vitlöksbrödet dök upp på borden och alla var nöjda so far.
Efter en rimlig stund fick alla sin mat serverad utom min (styv)far som beställt Entrecote. Vi börjar glupskt kasta i oss vår mat då vi var hyfsat hungriga. Efter ännu en bra stund så har han fortfarande inte fått sin mat. Vi ropar på servitören som verkar allmänt bortkommen men som säger att det bara dröjer en liten stund till.
Efter ytterligare sisådär tio minuter en kvart verkar det som att de ”glömt” bort hans beställning. När närmare en trekvart/timme har gått tröttnar far på väntan och går bort och avbeställer sin mat då vi andra liksom har ätit färdigt.
Helenas man som är väl insatt i servicebranchen försöker två gånger förgäves styra upp middagsfloppen då INGEN självmant kommer med förslag till kompensation för den ”glömda middagen”. Då andra i sällskapet påpekar nonchalansen och vill hänvisa till någon form av god servicekänsla blir vi bara avhysta och bortbollade med ursäkter att den ansvarige för Gränden ska ta diskussionen med oss.
Ingen respons. Nada. Ingen kommer.
När inget händer och far ska gå och betala för maten så får vi bara bortförklaringar och till råga på allt så hade de först tänkt ta betalt för maten han aldrig fick. Det enda de till slut bjöd på var ett glas coca cola som han skulle druckit till middagen. Vilket skämt!
Har aldrig blivit så arrogant bemött. Fruktansvärt trist att det skulle ske på en av mina forna favoritrestauranger i Malmö. Som vi sa innan vi gick, vi är runt tio betalande gäster som aldrig kommer sätta sin fot där igen.
Glömma kan vem som helst göra när det är stressigt och så vidare men att inte ens erbjuda någon form av kompensation när man bevisligen gjort fel är ytterst lågt.
Det må vara en liten ilandsparantes att nämna men är ändock en alltför trist påminnelse om hur människor kör över varandra istället för att vara schyssta och visa ödmjukhet.
Själviskhet sucks!
Då fick jag det sagt. Osvensk som jag är.
Har ni en bra Måndag? Semester eller?
Kramen.
Igår fick Mathilda lära sig att göra sushi som vi åt till middag. Finns ingen som älskar sushi så mycket som hon skulle jag tro så det är självklart att damen ska kunna laga sin egen. När jag hälsade på min bror i Australien så bodde han med tio andra killar i ett stort hus som de hyrde. En av de var från Japan och han lärde mig hur man gör maki. 
