Idag är det exakt ett halvår sen Tobias valde att möta döden på ett järnvägsspår utanför Uppsala.

Jag kommer aldrig glömma samtalet från min bror den där aprildagen när vi satt och fikade hos mamma i allsköns ovetskap om att min barndomsvän gjort slut på sin långa ångest bara några timmar efter en trevlig påskmiddag med sin familj.

Jag visste dock omedelbart att det handlade om Tobias när jag hörde min brors tårdränkta röst som knappt bar när han endast hann säga:

Kanske inte ska förstöra er mysiga fikastund...och jag med ens skriker rakt ut:

Säg inte att Tobbe tagit livet av sig..!!!

Ja, det var mina exakta ord.

Hur jag visste det?  Jag bara kände det på mig. Hade pratat och övertalat honom några veckor innan om att åka utomlands för att komma bort och bearbeta ett trauma han upplevt på sitt arbete då han blivit utsatt för ett dödshot. Något som fick hans ångestfyllda bägare att fullständigt rinna över.

Men aldrig i min eller någon annans fasansfullaste tanke hade vi trott att ”världens mest levnadsglada Tobbe” skulle välja att göra slut med livet.

Tobias 1977-2015

Har av respekt för familj och anhöriga tidigare inte skrivit mer än bara det ytligaste av vad som hände i våras men jag känner att jag inte kan och vill hålla tyst om detta som tar mer än 1500 människors liv varje år.

Psykisk ohälsa har fortfarande en sån tung skämsstämpel på sig trots att det idag är sorgligt vanligt och fler människor än någonsin som mår fruktansvärt dåligt och bär på ångest.

Jag är en av dem.

Det som hände Tobias kunde likaväl hänt mig.

Denna skam måste lyftas bort då depression är en lika allvarlig sjukdom precis som cancer, diabetes och alzheimer och faktiskt inget att skämmas för.

Ändå skäms man, och mår ännu sämre för att visa sig svag i ett samhälle som bara dunkar de starka och lyckade i ryggen och där det liksom inte finns plats för miserabel ångest i en ”lycklig Facebookvärld”.

Ändå är det över 1500 själar som tar en alltför stor plats i verklighetens svarta statistik.

Det är mer än fem gånger fler än i trafiken.

Att tala om självmord tar inte liv men att inte tala om det kommer göra det.

Våga prata, våga fråga. Det kan vara avgörande.

Av en slump såg jag att Mind idag den 7:e oktober kl 14 öppnar Självmordslinjen en chatt & telefonlinje som kommer vara öppen dygnet runt för de som funderar på självmord eller har anhöriga i riskzonen och som behöver prata.

Tel nr: 90101

Sprid detta vidare då det är oerhört många som behöver någon att prata med. Fortsätt att prata om denna ohälsa så kanske vi slipper se en fortsatt stigande svart statistik och sluta skäms för att du är mänsklig.

Tack för att du läste detta!