Hej och god morgon alla fina människor!
Idag känns allt lite lättare av någon anledning. Kanske är det för att avståndet upp till himlen känns högre och luftigare och inte så tungt som det gjorde igår. Som om någon lyft av en trång kupa eller öppnat buren som gör det lättare att andas på något vis.
Sådana dagar får man vårda ömt i sitt hjärta och ta fram ur minnesvalvet när de tunga dagarna kommer…
Tack för allt stöd ni visar. Det gör det lättare att uthärda de dagarna man känner sig allenast på jorden och som en vilsen själ på väg mot de djupa skuggornas dal.
Men idag skiner solen nästan och jag känner till och med självmant för att kamma håret, ge kinderna lite färg och gå en lång promenad ute i naturen.
Saknar havet. Så jag tror jag åker in till Ystad och hälsar på min räddare och trogna terapeut.
Ses senare mina vänner!
