Sängbunden

Hej där!

Då gick det nästan en månad till utan att jag har deklarerat något. Måste säga att ni är otroligt tålmodiga om ni fortfarande tittar in här.

Kan förklara varför det varit så tyst igen. Jag har varit riktigt dålig faktiskt.

Vedervärdigt trött och bokstavligen sovit dygnet runt. Ingen har fattat nånting förrän min psykiatriker anade oråd och skickade mig på provtagning. Det visade sig att jag har väldigt låga blodvärden och kasst järn alltså anemi. Blev bums ordinerad järntabletter och har nu ätit det i ca två veckor. Tydligen tar det upp till ett halvår innan man får upp värdena så jag antar att det är bra att inte operationen blivit av än.

Oerhört tacksam för denna man.

Hade jag inte haft Andrew så vet jag faktiskt inte hur detta hade gått. För han har vårdat mig, medicinerat, lagat mat och sett till att jag fått allt jag behöver för att bli bättre. Och jag tror det är anledningen till att jag sakta men säkert börjar bli lite starkare. Imorgon ska jag ta nya tester för jag svimmade häromdagen och har haft en envis feber i flera veckor, vilket såklart inte är normalt.

Fejkspisen som blev svart.

Som jag nämnt nu till leda så är det en bristande ork som varit största anledningen till att jag inte klarat av att skriva, instagramma, inreda, jobba eller nåt överhuvudtaget. Men det börjar bli otroligt frustrerande eftersom jag vill så mycket. Förhoppningsvis får jag ”livet” tillbaka när järnvärden och operation är fixat.

Som ni säkert noterar tydligt är att min tidigare målande vokabulär har torkat. Orkar inte ens hitta rätt ord längre. Förvisso kan det ha en del att göra med att jag mest kommunicerar på engelska då Andrew och jag sen vi träffades pratat hans modersmål. Märker att jag ofta får leta efter det svenska ordet och om det inte går tillräckligt snabbt så slänger jag in det engelska istället.

If you don’t use it- you loose it. Lite så är det.

Samma sak med inredningen. Intresset och flowet har liksom stagnerat. Sen är det ju det här med adhd. Jag tappar fokus hundraelva gånger och det tar så lång tid att hitta tillbaka till den röda tråden.

Nåväl, jag ville bara höra av mig och pröva orden litegrann. Se om de kommer strömma tillbaka. Kanske de hittar sina konstellationer igen och får dansa ut ur min skalle och ner på nåt virtuellt papper.

Vi får se. Ta hand om er i alla fall. På återseende.

Continue Reading

För hälsan

Hej där denna sista oktobervecka!

Tror ni alla håller med om att detta märkliga år har gått stört fort. Jag tyckte nyss att jag hade flyttat till Limhamn och installerat mig i min lilla etta som vips blev utbytt till tvåan mittemot och sen sedermera byttes mot trean en trappa upp. Sen vart man friad till och plötsligt stod jag brud framför ”han” som jag nu vet att jag väntat på hela livet.

Hur gick det till?

Känns fortfarande surrealistiskt att jag numera är fru Armstrong. Jag som har hållit fast vid min fars efternamn hela livet trots tidigare giftermål. Nu kändes det bara helt rätt att byta namn och markera något nytt.

Det är faktiskt mycket som är nytt förutom namn, man och bonusson. Jag har inlett en ordentlig själslig resa som berör hela mitt väsen. Från hur jag mår inombords till hur jag ser ut, utombords (ha ha). I och med utmattningen jag drabbades igen av i våras och myomet som konstaterades så har jag fått nollställa och starta om. Jag har än en gång insett hur otroligt viktigt det är att ta hand om sig och sitt ”tempel” vår kropp är. Att inte solka ner den med allehanda gifter och frigöra sig från skadliga laster.

Är tvär hooked på ingefära och kan dricka galna mängder ginger shorts!

Föga hade jag trott att jag skulle börja äta havregrynsgröt t ex varje morgon. Min mamma som alltid varit extremt hälsomedveten har ätit det hela livet. Tyckte ruggigt illa om det som liten men nu älskar jag det. Speciellt med en klick äkta smör och honung över. Sen har jag aningens sen på bollen, börjat göra overnight oats ? fy Fabian vad gott det är! Frukost är verkligen så viktigt. Ät frulle som en kung, ni vet. Lunch som en prins och middag som ett fattighjon ?

Ni som läst min blogg länge vet att jag uteslutit kött, gluten och i möjligaste mån laktos i åratal nu och känt stor skillnad på mående. Javisst, äta i all ära men jag har inte förrän nu begripit hur viktigt det är att ANDAS rätt!

Jag har hört det massor med gånger men nu trillade poletten ner. Insåg alldeles nyligen att jag stressandas med ytliga snabba andetag istället för livsviktiga djupa andetag.

Tänk att jag skulle behöva leva 44 år för att lära mig andas.

Det började med att jag råkade se ett inlägg av Karin Björkegren Jones som jag följer på Instagram. Hon har länge promotat lymfsystemet och hur viktigt det är att det fungerar som det ska. Nu trillade poletten ner och jag har slukat allt som skrivits om lymfsystemet som korsat min väg. Bla hennes fantastiska bok Omstart.

Sen dess har jag torrborstat mig som en galning, lymfmasserat och smått börjat yoga igen och jag har även fått med mig Andrew på tåget. Han fick faktiskt det konstaterat av min homeopat i våras att hans lymfsystem var kasst. Så nu när jag läst på mer om detta livsviktiga ”reningsverk” i vår kropp så har han inte varit sen på att torrborsta och ta sina hälsotillskott. 🙂 Rätt roligt att se honom stå i badrummet med borsten var kväll…

Gissa vad jag dessutom blivit?

Jo, kallbadsfrälst!

Har velat testa länge men det har inte blivit av men häromdagen följde jag med Andrew till Bjärred där han utförde ett jobb och blev avsläppt vid Långa bryggan där deras Kallbadhus med bastu ligger. Wow alltså!

Denna ljuvliga rekreativa sysselsättning kommer jag fortsätta med, för föga förvånande är kallbadande hälsosamt och bra för lymfan.

Det blev visst ett rätt spretigt inlägg det här och jag vill tillägga att det började skrivas för flera dagar sen. Alltså, det tar en evig tid för mig att få ihop tankar och ord. Men jag försöker.

Idag är det fredag i alla fall.

Förra helgen hade jag och Andrew en underbar hotellweekend med bio, champagnebar och shopping då han skämde bort mig nåt kopiöst. Kan skryta merom det en annan gång, om jag kommer ihåg. Ha ha.

Tack för tålamodet. Det har varit härligt att höra ifrån er igen. Stor kram från mig ♥️

Continue Reading

Marica Silverhamn finns inte längre…

Det var inte igår. Inte i förrgår heller. Det var faktiskt inte ens förra månaden eller månaden innan. Så ni förstår säkert att tystnaden här beror på något och att det är massor som har hänt under tiden.

Älskade Hortensia från en älskad A

Det sa bara stopp en morgon i Maj…kroppen vägrade gå ur sängen. Tung som bly. Jag blev rädd och förstod att det var färdiglevt för mig. Jag orkade inte mer. Efter en redan ansträngd vår med stress, segdragen influensa och myom som bara växte sig större och större så har jag blivit allt tröttare och mer utmattad.

För att inte förglömma så hade jag även lämnat bakom mig några ordentliga mardrömsår som satt djupa själsliga spår. Så summa summarum kollapsen var ett faktum och jag fick ta en rejäl timeout-från allt.

Är väl medveten om alla er läsare som förväntansfullt hoppats på någon form av förklaring eller åtminstone livstecken här inne. Jag har bara inte orkat. Varje dag var en kamp att bara klara av att andas utan att få en panikattack. I början var jag så stresskänslig att jag inte ens kunde ha ljudet på tv-nyheterna på. Varenda litet ljud var outhärdligt. och så den förlamande tröttheten som malde sönder mig inifrån och ut. Det är bättre nu. Men jag är fortfarande fasligt trött och klarar inte av för många saker utan att behöva gå och lägga mig och vila.

Det har varit svårt att acceptera. Jag som har varit känd för att hålla hundra bollar i luften samtidigt och hinna med så mycket.

Har glömt berätta något…

Minnet är inte vad det brukade vara heller. Så jag minns inte vad jag har berättat redan och vad som är höljt i stort dunkel. Ni som följer mig på Instagram vet att det hänt några större trevligare saker i mitt liv.

Jag förlovade mig i Juni.

Efter två år av väntan och längtan så kunde jag och Andrew äntligen gå ut med vår kärlek. Så den 19/6 friade han på Svedala tågstation. En plats som för oss har väldigt stor betydelse. Här möttes vi många gånger för ett snabbt hej och en kram.

AMA för evigt

Sommaren flöt på och jag har varit sjukskriven sen i maj och gav medicinering en ny chans och peppar peppar, men den har hjälpt mig att börja må bättre och få mer struktur i allt som varit kaotiskt.

Jag är fortfarande väldigt trött men det går sakta framåt. Nu väntar jag på operation för mina myom som också ställt till det ordentligt för mig och min hälsa. Kanske inte så märkligt att jag har varit trött länge…

Mer då?! Ja, Marica Silverhamn finns inte längre. Den 8:e Augusti lämnade jag min fars efternamn och blev Fru Armstrong.

Andrew Martin Armstrong + Anna Marica Armstrong= AMA Foton: Anna Dixsson

Skulle kunna skriva en lång roman om vår kärlekshistoria, vilka smärtsamma hinder vi fick övervinna och om hur kusligt lika vi är men det har jag inte riktigt tid med nu så ni får snabbversionen. Vi träffades via min bästa vän Paulina som också är gift med en engelsman., och hon hade länge pratat om att jag måste träffa Andy eftersom vi har så mycket gemensamt…anade inte hur rätt hon hade och vi skämtar numera om att ta ett DNAtest. Ha ha.

Nu bor vi hursomhelst på Limhamn i den lägenheten jag flyttade till senast och vi har äntligen börjat få någorlunda ordning på allt. Gäller att tänka till när kvadratmetrarna är få. Men det går. Finns det hjärterum så ryms man helt enkelt.

Jag började förresten att skriva på detta inlägg den 3:e september så ni förstår att det tar tid för mig att få ner några ord överhuvudtaget. Men jag vill verkligen. Vill börja skriva igen. Fast jag kan inte lova att det blir super regelbundet.

Nu vet ni iallafall hur landet ligger. Hoppas det ligger stadigt framöver. Är trött på berg och dalbanor.

Ha det fint så länge. Kram från mig ♥️

Continue Reading

Utbränd…igen.

Förlåt mig.

Orkar inte skriva. Orkar inte förklara, så jag lånar denna text från Svenska Dagbladet, skrivet av en anonym som klockrent beskriver det jag känner.

Skam när kroppen försätts i krisläge

Det smyger sig på utan att du märker det. Något symtom här och någon krämpa där. Utan att du förstår går kroppen in i krisläge och när utmattningen är ett faktum är det försent att kämpa emot. Dina sinnen känns ständigt på bristningsgränsen och gör ljud, ljus och lukter till rena tortyren. Varje liten uppgift känns som ett oöverstigligt hinder när det läggs på högen av allt det ansvar som redan tynger dig. Din kropp lyder dig inte längre. Någon har hällt bly i ditt blodomlopp och du orkar knappt lyfta dina kroppsdelar. Varje steg, varje rörelse och bara det att hålla kroppen upprätt känns som ett maraton. Sen kommer smärtan. Ont i lederna, ryggen känns stel men samtidigt ostabil, magen krånglar och huvudvärken går mellan spänning från nacken till migränens ihärdiga dunkande.

På jobbet undrar de hur du mår. Hemma är de trötta på dina ständiga utbrott. Vännerna undrar varför du alltid ställer in i sista minuten och din fritid förminskas sakta men säkert till sömn framför tv:n, på bussen eller i bilkön – men allt sämre på nätterna.

Du kanske saknar din tidigare kreativitet, lusten att förändra och ditt engagemang. Du skäms för allt du inte gör. Du skäms för att du är sen med allt. Du känner dig lat och otillräcklig. Du glömmer, missar och kan inte koncentrera dig på en sak i taget. Böckerna blir halvlästa, en tidningsartikel är plötsligt för lång för att läsas och TV-serierna har du för länge sedan somnat ifrån.

Plötsligt har din sjukfrånvaro blivit en diskussionsfråga med din chef. För många korta sjukperioder. Du skärper till dig och går till jobbet hur dåligt du än mår. Din kropp svarar med yrsel, dimsyn, smärta och du gömmer dig för att slippa fler arbetsuppgifter. Skam, skam, skam – du klarar ju inget ting, du kanske inte är så himla smart som du trott, alla andra levererar, du har tagit dig vatten över huvudet, hur kunde du tro att du skulle klara den här nivå, loser, patetiskt, vad är det egentligen för mening med livet?

Sjukskrivningen kommer som en blixt från en klar himmel. Vadå, är jag sjuk?

Sjukskrivningen kommer som en blixt från en klar himmel. Vadå, är jag sjuk? Nä, jag är bara inte lika bra som andra. Och nu kommer alla förstå vilken loser jag är. Sjukskriven för utmattning? Ja, det vet man ju hur det är med dem. Svaga men fanatiska duktiga flickor som tror att de skulle klara tempot på arbetsmarknaden. Curlar sina barn och maken. Patetiskt. De kommer aldrig tillbaka till jobb på riktigt.

Skam, skam, skam. Skönt att vara i fred men svårt att vara ensam i tystnaden. Vad är vila? Hur återhämtar du dig när tankarna bara mal på om hur det ska bli? Vården är tafatt och rehabilitering är ett fint ord som aldrig känns på riktigt. Sitt i solen. Krama ett träd. Djupandas. Rör på dig. Fundera på dina livsval. Ingen ångrar att de jobbat för lite när det är dags för att dö. Nähä, men pengarna ska ju in. Barnen måste ju äta. Och lånen ska betalas, även om räntan är lika låg som sjukskrivningstalen är höga.

Världen brinner och du orkar knappt gå ur sängen. Folk flyr för sina liv och du undrar vad det är för mening med att leva. Folk svälter och du har ingen matlust. Halva ditt arbetsliv återstår men det är ingen som tror att du på allvar ska komma tillbaka.

Anonym

Continue Reading

Pollen, Corona & myom

Nämen hallå där, det var minsann inte igår eller förrgår…

Förstår om de flesta av er har gett upp hoppet om att nånsin få höra ett livstecken ifrån mig så det kan väl bara ses som en bonus att jag gör något som helst väsen av mig?

Jag har flyttat igen. Ja ni läste rätt igen. Tredje gången gillt. I samma hus. Fast nu blir vi kvar ett tag. Orkar inte röra mig en meter efter den sista flytten en våning upp till tre rum och kök. Balkong i söder och helt nyrenoverad. Jippi och hurra.

Har inte orkat göra så mycket än dock för jag är helt slut faktiskt. Kan vara pollen. Kan även vara en ansträngd vår med treveckors sjuka, coronakarantän och att jag upptäckt att jag har fått myom. Allt på en gång.

Idag var jag och fick myomen konstaterad på kvinnokliniken så det blir operation inom några månader. Den största var nästan en decimeter och jag har känt och sett den tydligt vissa dagar. Usch.

Har någon haft erfarenhet av det? Funderar på om det går att krympa naturligt? Känns olustigt att ha något i kroppen som inte ska vara där….

Annars då, tja…det är mycket just nu som händer. Fast mest bra saker faktiskt.

Berättar mer när jag får tid att skriva igen för nu ropar stella på mig. Mamman ska natta en liten stjärna som börjar bli stor.

Kram på er så länge och hoppas ni inte tröttnat på att vänta på mig.♥️

Continue Reading

Sitt lugnt i båten

Förstår att alla är omtumlade av det som sker globalt just nu.

Det bunkras och hamstras från slott till koja och jag vaknar till tystnad istället för den sedvanliga morgonrusningen utanför. För tillfället har jag försatt mig själv i karantän då jag åkt på något förkylningsvirus och göra inga onödiga moves utan försöker sitta lugnt i båten.

Continue Reading

Leva och Bo på Limhamn

Hej allihopa!

Lördag är här och hälsar på igen. Det har varit en blandad vecka med lite jobb på Österlen, ledighet och mys med Stella som har sportlov. Dock har snön uteblivit så vi har åkt på picknick i ”vårvädret” istället än att åka skidor. Inte för att jag är så värst mycket vän med vinter och snö ändå. Åker jag nånstans så är det alltid till sol och värme. Det kommer inte ändra sig.

Jag njuter till fullo av mitt nya kök och döm om min förvåning när jag fyndade älsklingsväxten, uppstammad Myrten här på torget för helt galet låga priset av 20 riksdaler. Köpte fem stycken med en gång! Tänker ha de på balkongen sen då de är lite svåra att hålla inomhus.

Annars då?! Jo jag kan förtella att igår kom äntligen numret av Leva & Bo ut med vårt förra hem i ett femsidigt reportage. Ni minns kanske att jag piffade inför en fotografering för två år sen..?

Bättre sent än aldrig som man säger.

Känns egendomligt att vi bott där tills för bara några månader sen och nu har ett annat liv här på Limhamn. Saknar ingenting från Ystad ärligt talat. Bor så himla bra här och har allt jag behöver och lite till endast ett stenkast bort. Stella går i skolan tvärs över gatan och min bror bor i samma trapp.

Btw är han dock ute på en seglats igen i Karibien och jag passar hans lägenhet så länge. Har för övrigt fått ett trevligt kreativt erbjudande som jag överväger att tacka ja till. Berättar mer snart.

Hoppas ni har det bra och tack för ert tålamod. För mer frekventa uppdateringar så kan ni följa mig här!

Nu ska jag steka bananplättar. Puss ✨

Continue Reading

Flyttat igen…!

Här ligger jag på sofflocket med alldeles för mycket gott i kistan. Det har varit en intensiv vecka med flytt, lite jobb och renovering.

FLYTT?? Undrar ni säkert. Ja vi har flyttat igen.

Inte så långt dock. Bara en dörr bort. I samma hus. Vi blev oförhappandes erbjudna en bättre planerad lägenhet så vi tackade ja och flyttade därför igen för en vecka sen. Dock har det varit bekvämt att få den ”stora” flytten från Ystad gjord innan jul så Stella kunde börja nya skolan i lugn och ro och vi fick landa lite här på Limhamn. Ovan ser ni bilder på det kombinerade vardagsrummet/matsalen som även inhyser min säng.

Min stora lycka just nu är i alla fall mitt kök som jag pimpat med nya luckor, diskho och träbänk. Har t om lyxat till det med diskmaskin. Tröttnat lite på attständigt stå vid diskbänken och röja efter varje måltid…

För att få nåt hum om vilken skillnad det faktiskt blivit efter förvandlingen så måste jag visa hur det såg ut innan.

Köket var minimalt utan avlastningsytor och astråkiga luckor. Golvet är fortfarande en horribel historia jag får göra något åt. Gasspisen kommer installeras om några veckor och så ska jag fixa lådfronterna i samma färg som luckorna och nya skålhandtag. Men redan nu är varje morgon en fröjd att brygga sitt svarta guld i detta kök.

Eftersom jag bor granne med min vän Jemima som driver Fröken Nylund så är jag dessutom bortskämd med blomster om jag skulle få slut på den varan 🙂 Lycka liksom.

Fyndade hos henne häromdagen och fick ett gäng hortensior till pangpris som ska få flytta ut på balkongen sen när det blir varmare.

Snart är det verkligen hög tid att så årets plantor som jag tänkt odla i sommar. Tomater får det i af bli. Sen tänker jag nog satsa mest på kryddor och perenner.

Nu blev det visst ett ”riktigt” blogginlägg. Hoppla hoppla. Plötsligt händer det liksom.

Sug på den så länge så ses vi förhoppningsvis snart igen.

Trevlig söndag på er och ha det fint.

Puss

Continue Reading

Lagom blandat är bäst

Hallå hallå!

Här lallar dagarna fram och jag har börjat vänja mig vid att bo en hostning från Öresundsbron och Limhamns charmiga hamn som jag ofta promenerar till efter att ha lämnat Stella på morgonen.

Känns som vi alltid har bott här.

Är inte denna soluppgång magiskt fin?!Förra veckan gjorde jag hursomhelst ett gästspel på österlen och jobbade i Skillinge. Älskar österlen. Det sticker jag inte under stol med. Men det är härligt att få både och. Lugnet på landet och pulsen i staden. Lite av varje som en ”gott och blandatpåse”.

Jag har varit dålig på att fota hemma för vi har det lite rörigt fortfarande och det beror på lie projekt som sätts igång imorgon.

Ursäkta hemlighetsmakeriet men det är av vissa anledningar som jag fortfarande får väga varenda ord jag yppar på sociala medier. Drygt men bara att acceptera när man tidigare inte gjort helt genomtänkta livsval. Konsekvenser kallas det visst.

Nåväl. Det kommer bli bättre. Och framtiden ser faktiskt lysande ut. Även om friden och lyckan kan tyckas vänta på sig.

Jag ska strax höra av mig igen det lovar jag. Hoppas ni mår bra och tack för att ni så tålmodigt väntar.

Kram på er allihop♥️

Continue Reading

Veckosummering

God Söndagsafton då!

Biter mig i tungan för att inte ursäkta mig för att jag inte bloggat på några dagar(nån vecka??) igen. Jag behöver ju faktiskt inte be om ursäkt. Har ingen skyldighet att förklara mig eller deklarera nånting i mitt liv. Ändå är det just det jag har gjort under så många år. Inte konstigt att en är i den situationen jag befinner mig i då. Måste lära mig att inte vara så förbannat transparent.

Nåväl. Jag har haft en skön lugn helg. Solen har skinit var å varannan dag så jag har powerwalkat järnet.

Älskar parkerna, arkitekturen och närheten till havet här. Känner mig som en turist i min födelsestad och upptäcker ständigt nya smultronställen. Idag var jag ute i 1 1/2 timme i det vackra vädret och bara promenerade.

Har minst sagt börjat acklimatisera mig till vår nya miljö och att bo på mindre yta. Snart blir det ännu några förändringar och jag ska äntligen få pimpa till vårt nya hem som jag vill. Ska visa då.

Måste få berätta en rolig incident som hände förra veckan. Den här 44 åriga tanten fick visa leg på bolaget!!!

Alltså jag vart så paff att jag började stamma då jag inte hade körkortet med mig. ”Måste bero på min foundation (från It cosmetics)” ha ha pep jag.

Men faktum är att jag fått komplimanger sen jag började med den foundationen.

Jag blev glad i af. Med tanke på det sista skit- halvåret.

Nu får jag ändå slänga in ett litet ursäkta-för att min verbala förmåga haltar en aning. Är svårt distraherad. Av vad får jag berätta sen. Tack för att ni vill läsa min blogg fortfarande ändå.

Får avrunda nu. Ska kolla på dumburken en stund och äta glass. För det är jag värd efter dagens lååångpromme.

P u s s ♥️

Continue Reading