Hej på er!
Vilken fin dag det blev. Avslutning på FUB och litet hejdå till vissa i klassen som valt att inte fortsätta på Hvilan. Lite vemodigt. Men så är livet. Du måste avsluta saker för att kunna påbörja nya.
Idag kom äntligen mina älskade döttrar hem från Finlandsresan som blev en vecka längre än planerat pga en havererad koppling. Det blev alltså lite fest när de till slut anlände.
Sonen fick i uppdrag att fixa sina goda hamburgare som vi slängde på Orlandos grill. Jag grejade med tillbehören och presenterna som jag överraskade ungarna med. Det blev väldigt uppskattat.
Till något annat då, här kommer en inspirerande flukt från måndagens studiebesök på Flyinge Handelsträdgård som gav mig mersmak på växthus så nu vill jag mest av allt ha ett drivhus, helst i viktoriansk stil på min lilla lott. 
Har föresten inte heller visat mina vindruvsrankor som tagit över baksidan så nu har jag använt min andra rosportal till att binda upp rankorna på. Förhoppningsvis kommer druvorna hinna mogna nu när de värmande solstrålarna når klasarna.
Nä vet ni, jag är halvt disträ med allt sorl från familjen så jag avrundar här nu och önskar er en god fredag. Det har jag. Är så tacksam för min familj.
Kram ❤️❤️❤️
26 augusti, 2017 @ 18:07
Har åkt förbi Flyinge många gånger men aldrig stannat där får se vid tillfälle. Finns många underbara ställen att besöka bara tiden finns och orken kanske.
Vilket välkomnande du gjort, förstår de var glada att komma hem till dig igen.
Kram och fin helg/MH
26 augusti, 2017 @ 14:24
Hej Marica, finns så mycket jag skulle vilja skriva men vet inte hur eller var jag skall börja. Har läst dig länge och tycker mycket om din blogg på alla plan, ditt sätt att uttrycka dig på, det du skriver (och inte skriver) om ditt liv, din familj och ditt mående, dina kreativa sidor och allt du tar dig igenom. Jag tycker du verkar vara en fantastisk och vacker människa rakt igenom. Vi har många gemensamma beröringspunkter, och samtidigt finns det säkert mycket som inte alls är likt, men du slår an en sträng djupt inom mig. Känner igen mig i mycket, men vet som sagt inte vad jag skall skriva och då låter jag normalt sett bli istället =/. Vi kan väl börja med detta, att jag beundrar dig för allt det du orkar och genomlider, och att jag, trots att vi inte känner varann, faktiskt tänker på dig och önskar att allt skall bli lättare för dig. Fåfäng förhoppning kanske, det finns så mycket man bär på och som format en, och fast man vet, rent intellektuellt, att man är så mycket bättre än man känner inombords, så är det svårt att känna (för mig i alla fall) i hjärtat. De dåliga människor säger till en sätter sig djupare. Du är grym, en fantastisk mamma, glöm aldrig det. Var rädd om dig. Något rörig och lösryckt kommentar kanske, men i alla fall en början ; ). Varma kramar från Anki