God morgon sista juli…
Är låg idag. Var det igår också. Sommarens bästa månad visade sig verkligen inte från sin bästa sida på något sätt.
Nu går vi in i sommarens slutskede och det knyter sig riktigt i magen när jag tänker på att hösten väntar bakom septemberhörnet.
Vad hände med det här året?
Om några veckor börjar Stella första klass. Min stora lilla flicka. Hennes 2016 har verkligen inte varit ett roligt år med uppslitande separation, flytt från sitt barndomshem och så det som hände för några veckor sen.
Gör fruktansvärt ont i hjärtat.
Tack för all respons och värmande ord. Det lindrar en söndersliten själ som gått igenom skärselden och blivit smärtsamt påmind om nära medmänniskors totala brist på empati, förståelse och lojalitet.
Det funkar väl som i djurvärlden att den som gapar högst får mest mat. Det tilldelas aldrig den som behöver det som mest då krafterna att ropa på hjälp sedan länge har tynat bort av allt kämpande för att hålla huvudet ovanför ytan.
Inte mycket rättvisa i det.
Nej nog om det nu. Ska umgås med en god vän idag och sen hälsa på bror som seglat ner sin båt till Kåseberga. Kanske blir övernattning där rentav.
31 juli, 2016 @ 23:07
Hej Marica!
Livet är många gånger tufft mot oss, tuffare än vad vi tycker att vi förtjänar. Men jag brukar tänka att livet är en lång läroprocess där vi ska växa och lära av alla de svårigheter vi måste ta oss igenom. Jag lever själv utan barn och utan kontakt med mina föräldrar och syster…jag undrar många gånger varför livet är så tufft mot mig och varför inte jag har en axel att gråta mot och ingen som kan torka mina tårar. Försök vara stark även när det är tufft, du växer som människa även dom dagar då du känner dig liten!
31 juli, 2016 @ 19:07
Tack för en ärlig blogg i med och motgång, önskar dig en fantastisk framtid istället för den motgång du går igenom, har inte kommenterat din blogg någon gång tidigare fast jag läst den länge för att du skriver så bra och verkar vara en fin personlighet. Kanske för att det du skriver går liksom in i hjärtat och jag känner igen mig själv i så mycket av de saker jag själv gått igenom med separation, barn och besvikelser. Fast gillar såklart den andra delen också med all inspo.
När jag var riktigt nere och i ett par vägskäl i livet var jag på en av Olof Röhlanders föreläsningar, så bra för själen. Det är inte botemedlet på alla bekymmer men han är grym på pepp. Han har ett peppmail varje vecka. Anmäl dig och få detta i mailboxen.
http://olofrohlander.se/veckans-peptalk/
”Din termos i gryningen” kallar han den 😉
Ha en ny fin vecka och all kärlek till dig
Jennie
31 juli, 2016 @ 18:16
Hej Marica! Så fint foto på dig och Stella. Augusti är en fin månad med månljus och sköna kvällar,september kan mycket väl bli jättefin,det är lite mörkare på kvällen men då tänder vi lite levande ljus. Alla månader är fina, och vi kommer få fina soliga sköna dagar en bit framåt, det har jag beställt till oss.
Ja du livet är inte alltid så lätt och så där som man önskar. Man kan ju fråga sig varför och varför just nu, man prövas genom hela livet. Ögonblick blir till minuter till timmar och månader och så snurrar det vidare.
I går var ett ögonblick, jag begav mig till stan för att gå på loppis,glad i hågen och taggad.Så kom jag till trappan i brunnsparken och jag vet den är lurig gick ett par framför mig och kvinnan hade ett par slipinskor, åh tänkte jag bara hon inte faller i trappan, den hade blivit hal av regnet. Jag höll mig i räcket men det var jag som föll baklänges. Aj vad jag är mörbultad och ovanpå den trista ledvärken. De snälla paret stannade och frågade hur det gick, det finns omtänksamma människor i vår värld och det är härligt. Jag är mest glad att jag inte bröt något.
Ha det så mysigt i Kåseberga, där är så fridfullt och blunda och lyssna på havet och skriande måsar.
Kram till dig från mig/MH
31 juli, 2016 @ 11:04
Hej Marica.
utan att säga så mycket så vet jag nog exakt hur du har och hur du haft det. Men det blir bättre och du har gjort bra och viktiga beslut. Lyfter hatten för dig. Du har fina barn och Mathilda är vuxen som kan hjälpa dig i vardags bestyr som kan underlätta för dig och Stella. Jag finns här om du vill prata och komma bort en stund. Kram
31 juli, 2016 @ 10:07
Hej Marica, Jag undrar om du känner någon tröst i din mamma. Min mamma lever inte längre och jag tycker livet är så mycket hårdare utan henne.Jag hoppas verkligen att allt ordnar sig för er .Kram