Våga prata om psykisk ohälsa

Idag är det exakt ett halvår sen Tobias valde att möta döden på ett järnvägsspår utanför Uppsala.

Jag kommer aldrig glömma samtalet från min bror den där aprildagen när vi satt och fikade hos mamma i allsköns ovetskap om att min barndomsvän gjort slut på sin långa ångest bara några timmar efter en trevlig påskmiddag med sin familj.

Jag visste dock omedelbart att det handlade om Tobias när jag hörde min brors tårdränkta röst som knappt bar när han endast hann säga:

Kanske inte ska förstöra er mysiga fikastund...och jag med ens skriker rakt ut:

Säg inte att Tobbe tagit livet av sig..!!!

Ja, det var mina exakta ord.

Hur jag visste det?  Jag bara kände det på mig. Hade pratat och övertalat honom några veckor innan om att åka utomlands för att komma bort och bearbeta ett trauma han upplevt på sitt arbete då han blivit utsatt för ett dödshot. Något som fick hans ångestfyllda bägare att fullständigt rinna över.

Men aldrig i min eller någon annans fasansfullaste tanke hade vi trott att ”världens mest levnadsglada Tobbe” skulle välja att göra slut med livet.

Tobias 1977-2015

Har av respekt för familj och anhöriga tidigare inte skrivit mer än bara det ytligaste av vad som hände i våras men jag känner att jag inte kan och vill hålla tyst om detta som tar mer än 1500 människors liv varje år.

Psykisk ohälsa har fortfarande en sån tung skämsstämpel på sig trots att det idag är sorgligt vanligt och fler människor än någonsin som mår fruktansvärt dåligt och bär på ångest.

Jag är en av dem.

Det som hände Tobias kunde likaväl hänt mig.

Denna skam måste lyftas bort då depression är en lika allvarlig sjukdom precis som cancer, diabetes och alzheimer och faktiskt inget att skämmas för.

Ändå skäms man, och mår ännu sämre för att visa sig svag i ett samhälle som bara dunkar de starka och lyckade i ryggen och där det liksom inte finns plats för miserabel ångest i en ”lycklig Facebookvärld”.

Ändå är det över 1500 själar som tar en alltför stor plats i verklighetens svarta statistik.

Det är mer än fem gånger fler än i trafiken.

Att tala om självmord tar inte liv men att inte tala om det kommer göra det.

Våga prata, våga fråga. Det kan vara avgörande.

Av en slump såg jag att Mind idag den 7:e oktober kl 14 öppnar Självmordslinjen en chatt & telefonlinje som kommer vara öppen dygnet runt för de som funderar på självmord eller har anhöriga i riskzonen och som behöver prata.

Tel nr: 90101

Sprid detta vidare då det är oerhört många som behöver någon att prata med. Fortsätt att prata om denna ohälsa så kanske vi slipper se en fortsatt stigande svart statistik och sluta skäms för att du är mänsklig.

Tack för att du läste detta!

Continue Reading

När luften viskar löften

Jag har bestämt mig för att börja tycka om Oktober efter två decennier av smärtsamt hat…

Varje höst har varit en plågsam start på ett halvårs pina som jag tidigare inte kunnat mästra på något annat sätt än att fly.

Fly genom att resa långt bort, fly med hjälp av otaliga romanser, fly genom att begrava mig i jobb…men hur fort jag än jag trott att jag sprungit har alltid den obarmhärtiga verkligheten galopperat ikapp och dragit strupsnaran allt tajtare.

Men nu sätter jag P för det. Ja, det må vara en vargavinter i antågande och det må vara stora skrämmande förändringar på gång i stora vida världen men jag håller min hand med fast tag i något jag tror alla idag är i stort behov av- tro och hopp.

Och jag tycker mig kunna känna att löften om något bättre viskas…

Nu utlovas en god middag från kökstrakten och gissa vad som ska förtäras denna afton om inte vår familjefavorit raclette.

Ni har väl inte missat den fabulöst fina tävlingen där ni kan vinna er egen raclettegrill?

Tävlingen pågår till på Fredag så var med du också.

Ha en skön afton allihopa.

Continue Reading

Arla morgonmys

Min morgon startade av olika anledningar vid 05.50. Kunde inte sova längre så jag klev upp och har nu njutit av ca en timmes lugn och ro då övriga familjen fortfarande sover.

Finns det något bättre än att få dricka sitt kaffe utan morgonstressade familjemedlemmar som far runt som yra hönor och begär att du ska veta var bortlagda mobiler, nycklar, skor, kläder och skolväskor tagit vägen?

Förmodligen inte.

I vårt hem får nämligen alla sådana tingestar ben och flyttar runt sig själva då det måste vara den enda rimliga förklaringen eftersom ingen har rört de 😉

Ibland tror jag dock att det spökar i vårt hus då en sak ALDRIG ligger kvar på den platsen man lade den. Ett ständigt letande med andra ord.

Nu ska jag strax måla trappen en andra gång. Ses under dagen.

So long.

Continue Reading

Tankeställare

Att vara tacksam för det man har är ett motto jag försöker leva efter. Men det tycks ändå svårt att vara förnöjsam när alla mediakanaler propagerar det motsatta.

Även om jag hyfsat konsekvent motstår konsumtionshetsen så väcks stundtals habegäret i mig och jag kan avundas alla som köper precis det de behagar, reser dit de önskar och bor i perfekta hem utan ett synbart dammkorn…

Det största i livet är att kunna glädjas åt det minsta…

Men så smockar verkligheten en i fejjan och man nyktrar till när man inser att allt det där är så ytligt och meningslöst när du möter vardagshjältarna som t ex kämpar med familjemedlemmar som på något sätt är sjuka eller har särskilda behov.

En av mina kunder, som jag kom att bli väldigt god vän med hade haft det väldigt tufft innan hon flyttade från sitt hemland med sina barn. I Sverige träffade hon sedan en svensk man och ljuv musik uppstod. Allt var frid och fröjd tills det visade sig att barnet hon väntade med sin nya man hade Downs Syndrom och föddes med svåra fel på hjärtat.

Livet stannar verkligen när något sådant inträffar.

Här på portalen har ju sedan en tid Ditte bloggat om sitt liv som mamma till lilla Della som har speciella behov.  Antar att sedan dagen hon föddes så har hennes vardagshjältar till föräldrar omvärderat allt i livet.

Personligen stannade mitt liv i våras då Tobbe ställde in sitt, och jag var tvungen att ta ett steg tillbaka. Inget blir sig någonsin likt efter en sådan käftsmäll…

Att ha en tacksamhetsstund varje dag är något jag ska försöka praktisera i fortsättningen. För jag inser att jag har så mycket att glädjas över, trots en blygsam plånbok, färre stämplar i passet & dammråttor i varje hörn 😉

Continue Reading

Den aldrig visade övervåningen…

Hallå!

Packar, tvättar, och planerar inlägg för att det inte ska bli för långa avbrott i flödet nu när jag är borta över helgen. Ska givetvis försöka uppdatera så mycket som möjligt när vi är där men man vet ju som bekant aldrig hur vajfajn funkar 😉

När jag scrollade bland alla bilder jag tagit insåg jag en och flera gånger att jag har ”glömt” att visa massor som jag lovat. T ex hemmakontoret i min sons rum som jag fixade för snart ett år sen…

Det är (var) en väl bevarad hemlighet som aldrig visas upp då det oftast är en enda röra p ga opraktiska garderobslösningar och stor brist på funktionell förvaring.

Ovanvåningen ska genomgå en omfattande renovering då väggarna ska bort och taket löppnas till nock. Som det var tänkt från början men som den tråkiga vattenskadan satte P för ca fem år sen…

Fy vilken pärs det var. Liten blöjbebis och inget fungerande badrum på mer än ett halvår. Fick duscha hemma hos mamma inne i Ystad, göra ”behoven” ute i skjulet i en provisorisk bajamaja, (inte skoj mitt i vintern) och försöka sköta bebis hygien på bästa vis i vasken i köket.

Var nära bristningsgränsen ett par gånger kan jag intyga.

Har varit igenom två renoveringshelveten i mitt liv så om jag mot förmodan går och köper ett äldre hus igen så SKA allt STORT som el, vatten, dränering, kök & badrum vara fixat innan jag flyttar in .BASTA!

Rebecca vill att jag flyttar till Ängelholm och skickar massor av Hemnetlänkar hela tiden, ha ha. Söt. Vi får väl se vad framtiden har i sitt sköte 🙂

Nu ska jag fortsätta packningen. Ses.

Continue Reading

Om man bor i drömkåken och måste flytta…

Som jag berättat tidigare har jag flyttat ett antal gånger i mitt liv!

Ibland stora och jättejobbiga flyttar, andra gånger bara mitt pick & pack. De flesta gångerna följde dock klaviaturshabraket med och var gång svor medhjälpande flyttkraft långa ramsor till Lucifer och hans moster 😉

Goda råd som ”gör pianot till kaffeved och köp en synt” har inte efterföljts och fortfarande har jag mitt kära instrument i min ägo.

Något jag kunde ligga sömnlös över som liten var om vi skulle vara tvungna att flytta från vårt kära hus som jag och bror älskade att bo i.

Kunde man inte ta huset med sig då, till det nya stället?

I det första huset vi bodde i som var ett 1700-tals torp fanns även en tillhörande bastu som nyttjades frekvent då mor är finska. Men så av någon anledning skulle den friliggande saunan säljas och döm om min stora förvåning då köparen kom med en lyftkran och flyttade hela saligheten från marken och upp på ett jätteflak och körde iväg.

Nog det mest surrealistiska jag sett men det satte onekligen fart på de tidigare tankarna om att ta med sig sitt drömhus om man skulle vara tvungen att flytta en dag igen…

Idag fortsätter jag med mitt påbörjade omklädnadsprojekt. Kommer rapportera så fort jag är klar.

Ha en skön Söndag så länge.

Continue Reading

Mera action tack!

Att jag var ordentligt aktiv förr är en underdrift kan man säga!

Förutom ett fysiskt ansträngande jobb på Posten så både surfade jag och åkte longboard, och satt mer eller mindre aldrig still. Finns nog inte en enda backe i Ystad som jag inte cruisat ner för och inte en kroppsdel jag inte skrapat upp de gånger man tog en för snäv kurva och föll handlöst mot en obarmhärtig smärta.

Hade varit rätt skoj att ha på film!

Min förra pojkvän gillade att filma sina våghalsiga färder down hill och det var rätt underhållande att i efterhand kolla på alla wipe outs men mest lyckade åken längs långa backar.

Jag hade (tvingade) även med mina två äldre barn som då var åtta och sex år gamla och fick varsin skateboard för att kunna joina mig och pojkvännen då vi alltid tog oss från A till B på bräda, ja om det inte var surf förstås. Då slängde vi in oss i min lilla Golf 🙂

Var väl mer känd som den ”longboardåkande mamman” här i stada då det inte direkt var någon annan morsa som skejtade runt med sina barn. Gissa om vissa mammor förfärades när jag kom rullande med de små i släptåg. När jag tänker efter så var det faktisk inte direkt några tjejer alls som åkte longboard då för tio år sen så jag antar att det var rätt uppseendeväckande 😉

 När alla elever i Mathildas klass skulle rita ett porträtt av sin förälder med beskrivning av vad de pysslar med var detta hennes bidrag. Ha ha.

Skejtar och blöder ofta på hälen gjorde jag tydligen på den tiden.

Som sagt, man skulle haft det på film!

Nu ska jag äta min chiapudding och sen fortsätta med helgförberedelserna.

Fin Fredag på Er förresten! Veckans bästa dag.Tjoho.

Ses sen då.

Continue Reading

Flytta lätt!

Är det någon som har flyttat mycket så är det jag!

Jag föddes i Malmö då mina föräldrar för en period bodde där och min pappa jobbade på kärnkraftverket i Barsebäck. Sen avverkade vi både Forsmark, Simpevarp och Rauma i Finland. Därmed har jag faktiskt bott i nästan alla kärnkraftverksstäder i Sverige förutom Ringhals.

Lite Taikonliv har det varit alltså 🙂

Lånad bild Pinterest Gypsy Caravan

Att leva i kappsäck blev alltså vardag då vi alternerade mellan de olika boendena vilket krävde att man inte samlade på sig för mycket tungt mög.

När vi då landade i Uppsala -87 tjatade jag till mig ett piano eftersom jag alltid velat lära mig behärska detta underbara instrument. Mor & far gav till slut med sig men då denna otympliga tingest skulle hämtas ifrågasattes mitt musikval ett antal gånger. Kunde inte ungen valt blockflöjt eller åtminstone gitarr…

Beslutet att plinka istället för att blåsa har jag även själv ibland ångrat då jag fortsatt mitt flyttande och fått konka med mig det sabla hammarklaveret. Den har alltså varit med om mycket mitt kära piano. Fick till och med följa mig de 70 milen ner till Skåne och därmed var inte resan slut. Har ju flyttat några gånger här nere också 😉

Allt som allt har jag hasat med mig den i åtta olika flyttar och jag har i princip alltid själv varit med och lyft det…suck, påstod någon att jag hade en bokstavsdiagnos, harkel?!

Nu står den i mitt showroom hur som helst och dessutom i ny mundering.

Har börjat försonats med tanken att jag eventuellt måste skiljas från det.

Någon intresserad? 😉

Continue Reading

Drömkåken

Som alltid sitter jag och sneglar på Hemnet och andra bostadssajter och fantiserar om olika hus och hur jag skulle renovera och bygga om de ifall jag hade möjligheten. Sådana trevliga dagdrömmerier kan uppta stor del av min tankeverksamhet.

Ett roligt och billigt tidfördriv faktiskt!

Foton: Studio William Hefner

Den stora drömmen är såklart ett putsat hus i spansk kolonialstil med smideskantade balkonger & takterrasser. Hade jag fått chansen att totalrenovera ett hus så hade det nog varit putsade väggar både in och utvändigt och golv av handslaget tegel.

Foto: Houzz

Just ett badrum i putsad betong har varit en ”våt dröm” då det med sitt tidlösa uttryck alltid kommer kännas både modernt & klassiskt. Innan vi renoverade vårt marrakeshinspirerade badrum var jag väldigt inne på att bygga en en tvättställsbänk av typ lecablock och sen putsa allt med våtrumsputs.

Sen är det väl nästan överflödigt att nämna pooldrömmen som var och varannan livsnjutare har.

Sen det sista hotellstoppet som vi gjorde i Thailand har jag inte kunnat släppa tanken på en riktig pool istället för den vämjeliga upplåsbara plaskpölen vi förfulat vår trädgård med de två senaste somrarna med.

Jag menar hur svårt är det att anlägga? Det är ju bara att gräva ett hål i marken, täta och sen fylla på med vatten?! Vanan att gräva har jag ju sen jag dränerade mitt första hus 😉

Nej, skoj på sidan men i princip skulle man ju kunna göra det själv.

Hittade denna sida med allt du behöver för ditt poolbygge!

Seriöst, jag tror jag ringer en grävare på direkten. Ska ju ändå fixa köksland och hela konkarongen så då kan jag likväl gräva ett stort hål också…

Ha en fin kväll nu. På återseende imorgon.

Continue Reading

Fredagsdramatik

Skönt med Fredag igen då!

Förra veckans flygresa upp blev minst sagt en dramatisk upplevelse för mig som efter allt som hänt hade nerverna utanpå och i princip började gråta för minsta lilla incident.

Först en timmes terapi med Fnulan som flög samtidigt.

Sen hände det som INTE får hända!

 

 Foto: Amy Neunsinger för Rachel Ashwell 

När vi klivit av planet i lungan ro och skiljs åt går jag runt halvt medvetsbefriad tills jag plötsligt kommer på att jag ska svara på ett sms som min moster skickat som jag ska bo hos. Men VAR är mobilen???

Jag har bara handbagage och väska och dessa töms bokstavligen ut och in men INGEN mobil. Måste ha glömt den på sätet när jag tog ner min väska. PANIK!

Här står jag ensam på Arlanda, utan mobil, utan pengar då jag hade alla korten i mobilcaset och INGA telefonnummer att ringa då jag inte kan ett enda nummer utantill förutom 1177 😉

VAD GÖR MAN?

Efter att ha försökt komma tillbaka in i gaten och planet vilket är omöjligt och pratat med x antal personer som skickat mig både hit och dit utan fruktsamt resultat och dessutom informerats om att mobilen inte legat på sätet då de kollat så är jag fullständigt hysterisk och gråter hejdlöst och ogenerat.

Ett praktpsykbryt alltså!

Går till informationsdisken och möter en vänlig själ vid namn Maria Sjödin som låter mig låna telefon och googla lite nummer samtidigt som hon kollar en extra gång om planet verkligen genomsökts ordentligt. Några samtal senare hör jag henne utropa: Nä, är det sant, gulle dej, ja just det…Marica Silverhamn på första raden!!!

Trodde jag skulle svimma!

Tack vare denna underbara och hjälpsamma människa fick jag tillbaka min mobil och kunde därmed fortsätta leva. Ha ha, helt sinnessjukt att ens liv ligger i denna apparats händer.

Tusen Tack om du läser det här!

Denna lååånga förmiddag mötte jag flera hjälpsamma fina människor b la Anne som bjöd mig på en kaffe och bulle. Så fin gest som jag absolut ska föra vidare.

Det finns hopp om mänskligheten!

Nu ska jag åka in och hämta ett fint paket från FEMME Collection!

Sen ska ni få se vad jag fick av Hannah.

 

 

Continue Reading