Om man ändå kunde bromsa tiden ibland…
När jag rensade i Stellas rum tittade både gamla babyskor, snuttefiltar och söta urväxta klänningar fram ur gömmorna och påminde om en inte alltför avlägsen tid.
Har ibland svårt att föreställa mig att hon varit knappt halvmetern långt hjälplöst paket.
Vissa klänningar, söta som socker kommer jag aldrig göra mig av med då de påminner om en solskenstid i mitt liv 🙂
Nästan så att man vill avla fram en unge till bara för att få använda de en sista gång, haha. Fruntimmers fenomen va?
Nä jag tror jag läser förra veckans inlägg om att vara tonårsmamma så kommer jag antagligen på andra tankar 🙂
Hej så länge!