Lite mer än tre månader kvar av detta år… ett år, som redan har lämnat mer än en tung sten i hjärtat.
När en vän, tidigt i våras lämnade in och andra som väntade, sa jag:
Ska detta bli året av flera farväl?
Känns så. Efter följde morfar, flera andra personer man kände och så igår…en gammal vän till familjen som plötsligt i alltför tidiga år drog sin sista suck.
Jag är inte rädd för döden. Min övertygelse är att minnet av våra liv i ligger i någon annans händer, någon större än oss själva. Någon som, över vårat förstånd och bortom våra referensramar har en agenda som vi inte till fullo förstår ännu. Detta lugnar mig många gånger när jag känner vanmakt och sorg ta över mitt sinne…
Tänker på väldigt många drabbade människor, i synnerhet i år. Vänner och bekanta som där fattas någon när och kär.
En kanske avslutande klyscha här men ta hand om er och era kära och ha en fin avslutande helg!
