Throw me back to last summer…
Knyter sig lite i magen när jag tänker på att det är höst nu och bara att acceptera. Cirkus ett halvår kvar tills nästa sommar då…
Får man gå i ide?
Längesedan jag bakade något känns det som, det får det bli ändring på!
De nyplockade äpplena fick bli en paj idag. Utan gluten och vitt socker förstås. Denna gång gjorde jag en slags smulpaj på majsmjöl, solroskärnor och havregryn.
Den blev lite krispigare som en paj på ströbröd ungefär. Om man t ex använder mandelmjöl som är lenare i konsistensen så blir den nog mer lik en traditionell smulpaj.
Glutenfri smulpaj
25 g smör
1/2 dl rapsolja
1 1/2 dl majsmjöl
1/2 dl solroskärnor
1/2 dl havregryn (glutenfri)
Söta med acaciahonug efter smak.
Fyllning:
3 äpplen skalade och skivade.
1-2 tsk kanel
Acaciahonung efter smak
3 msk Lemoncurd (sötad utan vitt socker)
Gör så här:
Smält smör och blanda i rapsoljan. Blanda i mjölet, solroskärnor, havregryn och söta med honungen. Det ska bli en smulig smet.
Lägg äppelskivorna i en kastrull och häll på honung, kanel och lemoncurd och låt det puttra ihop så äppelskivorna blir mjuka.
Lägg de mjukkokta äppelskivorna i en pajform och bred över smultäcket.
Grädda i mitten av ugnen tills smulskalet fått fin färg. 200 grader i ca 15-20 min skulle jag tro. Jag gräddade i 190 g varmlufts i 10-12 min ungefär men som sagt det varierar ju från ugn till ugn.
Servera med vaniljglass eller vaniljsås!
Jag tycker min paj blev alldeles lagom söt men är du är en sockerråtta så adda lite mer sötma i både pajskal & äppelkok.
🙂
Hallå igen från Skåne!
Är fortfarande kass i halsen och huvudvärken har väl inte nämnvärt lämnat mig ifred men på det stora hela är väl läget ok.
Tog en nypa frisk luft och gjorde min lilla trädgårdsrunda där jag kunde konstatera att äppelträdet kommer ge kopiöst mycket frukt i år.
Plockade en famn med det gröna guldet och fick såklart en omedelbar lust att tillaga dessa godingar…
Förvetna själar tittar in senare för min söta rapport. Apropå äpplen så är det åter aktuellt för årets äppeltavla att beskådas i Kivik. Har ni inte varit där och sett detta konstverk så är det hög tid att ni gör det. En mysig utflykt att göra en Söndag t ex.
Nu är det allt hög tid att få ordning på den miserabla förvaringen i detta hushåll!
Detta dilemma skapar kaos hemma då jag lever med hyfsat röriga personer som inte behärskar det här med ordning & reda pengar på Freda! Det är faktiskt ett mörkt kapitel i mitt liv och något jag ständigt mår dåligt över.
Nu när vi står i begrepp att blåsa ur hela övervåningen så kommer åter förvaringsplaneringen upp på agendan och eftersom det stundtals känns som jag huserar ett dagis så måste man alltid tänka utifrån detta läge.
Jag menar, titta bara på denna sorgliga röra!
Smart förvaring som slukar efterlyses alltså!
Något som spontant dyker upp är hur man tänker i offentliga miljöer där många vistas och krav på ordning är ytterst önskvärt. Min pedantiska sida älskar när det är helt cleana ytor och när faktiskt inte en pinal ligger framme och stör mitt detaljöga.
Därför gillar jag platsbyggd förvaring och skåpsmoduler där du kan stuva undan allt plotter som finns i varje hem. Nästan bud på att införskaffa den där klassiska typen av högskåp i plåt man hade och fortfarande har i skolor och på gym.
Lånad bild:Atelier Charivari
När jag var i Dublin såg jag snyggaste vintageplåtskåpet ever som genast hade fått adressändra hem till mig om plånboken hade tillåtit…
Planeringen av den ultimata förvaringen fortsätter alltså!
Vill åter påminna om Theresé Wahlgrens utsällning den 19/9 i Lund!
Kan tyvärr inte närvara själv men den 26/9 hade jag tänkt titta in på Engelbrektsgatan 12 då hon även ställer ut sin konst där.Hoppas få se min favorit om den nu inte redan är såld.
Go’ förmiddag!
Vaknade med veckans skallebank och med en hals som känns som sandpapper 16…
Tur att jag inte har något större inbokat idag då jag hade fått ställa in det också. Känner mig som en dålig människa som inte gick på Stellas klass första föräldramöte igår.
Jag vet, man kan inte hjälpa att man blir sjuk men det här är baksidan av att leva med en diagnos som kan uppfattas som att du har en slarvers personlighet som glömmer, skyller ifrån eller rentav skiter i vissa saker.
Och så är det faktiskt inte!
Skjuter upp saker däremot är väldigt vanligt för mig och jag gör gärna det i sista stund då det på något vis triggar mig att prestera bättre…
Som Peacemärket ovan som jag hade med på utställningen. Den påbörjades för aslänge sedan men jag avslutade projektet dagen innan utställningen!
Dagen innan??!! Hallå, kom å hjälp…!
Struktur, ordning och reda är därför otroligt viktigt för mig då jag inte fungerar i röriga miljöer. Kan få spel på att småsaker ligger utspridda på varje liten yta som finns tillgänglig, något mannen har svårt att förstå…
Vi har alla våra små egenheter eller hur 😉
Nu ska jag kurera halsen och vila huvudet. Ses sen med några trevliga påminnelser och lite annat.
Som den second hand lovern jag är var det en dröm att upptäcka Dublins vintagebutiker!
Hade jag bara haft lite mer kosing så hade jag lätt skeppat hem en container med allt fint som vi såg där borta…
Dessa ascoola stolar i industristil kostade ynka 39 euro per stol och de underbara koffertarna som jag dreglade över hade en blygsam prislapp på 25 euro…suck!
Ja jag vet, kill your darlings…I den här gemytliga röran hade jag kunnat stanna hela dagen och botaniserat bland gamla 50-tals klänningar, hattar och hur mycket fin inredning som helst…
Dags för en inköpsresa tror jag alldeles bestämt!
Ligger och kurerar mig för fullt då jag blivit riktigt kass. Min hals dödar mig och jag kan ana en begynnande feber komma smygande.
Bara att acceptera faktum, nu börjar det långa influensamaratonet fram till April nästa år. Buhu!
Hoppas ni är mer kuranta än mig. Ta hand om er och på återseende imorgon.
Då fortsätter vi resan…
Lördagen bjöd på skönaste Septembervädret och var perfekt att spendera promenerandes längs mysiga gator och parker.
Den här resan var bara så grym och jag hade det bästa resesällskapet, Rebecca som tidigare bott i Dublin. Vi tog verkligen dagen som den kom. Så kände vi för en öl mitt på dagen så tog vi det och inte satt vi och pratade oavbrutet, som man gör med vissa människor för att slippa obekväm tystnad, nej vi kunde bara sitta tysta, insupa Dublinatmosfären och titta på folk.
Ett himlans skönt häng alltså!Ett måste såklart om man besöker staden av Guiness!
Tackar Rebecca för att vi rastade min platta Cheap Mondayröv dessa dagar 😉 Nästan lite träningsvärk faktiskt!
Ingen Dublinvisit utan en whiskey eller en Irish coffee. Jag testade både och. Ibland är jag särskilt glad för mina finska gener, host host…Å så lite mer kultur… denna yppiga donna, Molly Malone är väl besjungen då hon enligt visan var en ung fiskförsäljerska som dog av feber. Romantisk tragik…Maten alltså! Vi blev i princip aldrig missnöjda, det enda skulle väl vara att på ett av de mest centrala restaurangerna var portionen aningen snål. Bäst denna resa var lätt Cinnamon i Ranelagh och Sophies på 33 Harcourt Street.
Det var på hipsterrestaurangen Sophies vi oförhappandes började konversera med två irländare som vänligt nog bjöd på sig själva, drinkar, dans & sång.
Föga anade Rebecca och jag att James Murphy, som jag hade en lång och ingående diskussion om surf med och den tvär hand höga Cormac Branagan, var förstasidesmodell och en himla realitystjärna. Som vi har flabbat åt detta sen vi efterhand gjorde vår upptäckt!
Är inte google underbart, så säg, ha ha!Two Fifty Square, mysigt café med väldigt trevlig atmosfär, dock aningen pricy för det ”lilla” man fick och här var en kopp Americano inget annat än simpelt pulverkaffe.
Tummen ner på det!
I gallerian St. Stephens Green gjorde jag ett sött inköp till Stella som jag ska visa sen. Som sagt, shopping finns det gott om för de som gillar att spendera.
Jag sörjer nog enkom de alla vintagebutikerna som jag inte kunde köpa något underbart fynd ifrån…
Tack finaste soulsister för dessa dagar 😉
Sista morgonen körde vi en mainstreamfrulle och inmundigade kaffe & bagel på Starbucks 😉
Sen bar det av mot flygplatsen och livet där hemma som vi båda konstaterade var skönt att återvända till. Man blir väldigt tacksam för det man har när man får lite distans till allt och i synnerhet då vi även fick sen en del utbredd misär bland alkoholiserade och heroinberonede stackars människor…
Ni måste kolla in sen då jag hittade en ljuv vintagebutik som satte griller i huvudet på mig.
Är lite halvkass nu så jag vilar mig på soffan. Har ni en bra vecka?
Då fortsätter vi minnesresan tillbaka till den gångna helgen!
Denna tripp har varit efterlängtad och faktiskt en av mina önskeweekends. Känns som att alla åker till Paris eller London, vilket såklart är förståeligt men Dublin är verkligen en stad som förtjänar att lyftas fram och sååå mycket gemytligare än stressiga London…
Vårt mysiga och väldigt centralt belägna hotell, Harrington Hall med typisk anglofilisk stil var utgångspunkten dessa tre nätter.Dock blev vi aningen förbryllade över hur två fullvuxna kvinnor skulle kunna sova gott i en 140 säng 😉 Antar att man i Dublin resonerar som så att besöker du staden är du där för att bli as kalas. Skönhetssömnen får man alltså ta igen på annat håll, ha ha.
Lördagsmorgonen bjöd, den dystra väderprognosen till trots på solsken och sköna temperaturer. En dag som gjord för att promenera runt den charmiga storstaden som är fylld av vackra radhuslängor omgärdade av klassiska järnstaket, prunkande trädgårdar & parker och en drös av pubar & caféer.
Älskade de grå skiffermurarna som ramade in de flesta hus i staden som var en sådan vacker kontrast mot all vacker grönska och de otaliga hängande amplarna som var översållade med färgprakt.En promme genom den glömda trädgården The Ivy som knappt Dublinborna känner till var obliagoriskt för gardennörden Marica. 😉
Då vi denna Lördag traskade runt 30 000 steg var den skönt att vila spirorna en stund i St. Stephen Greens park. Frammåt kvällen inleddes en lång pubrunda och avslutades på en av Dublins coolaste barer där vi helt otippat träffade två irländska celebreties.
Mer om det sen 😉
Har börjat få fruktansvärt ont i halsen så jag tror att det inplanerade föräldramötet ikväll får strykas från planeringen.
Skönt med lite sunshine nu när man återvände!
Är inte riktigt redo för rått väder med kalla vindar och regn. Vill sakta vaggas in i den färgskiftande hösten med långpromenader i solskenet.
I Dublin varierade vädret från timme till timme kändes det som. När vi landade i Fredags var det typiskt brittiskt gråmulet men efter incheckning och lunch på Cinnamon öppnade sig himlen och regnet skvalade ner.
Beläget i supermysiga Ranelagh ligger detta fik/restaurang som har ruggigt god mat. Vi åt där två gånger för vi var så nöjda med maten, den gemytliga atmosfären och den trevliga personalen.Härlig rustik inredning.Överallt kantades gatorna av pubar, restauranger och mysiga gatuförsäljare som detta ljuvliga ”cupcakestånd”. De bästa var att de flesta erbjöd riktigt smarriga glutenfria alternativ. Gillas skarpt!Katolska Irland och Dublin är sannerligen katedralernas & kyrkornas stad. Tappade räkningen till slut. Den ena byggnaden pampigare än den andra…
Trots alla magnifika monument och landmarks som vanligtvis turister vallfärdar till för att se så gjorde vi knappt något turistigt alls då det varken är min eller Rebeccas grej.
Hon visade mig ”livet” i Dublin och gav mig en rejäl inblick i sitt minnesbibliotek.
Mer om det och annat skoj från Dublin tar vi sen.
På återseende under dagen!
This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies. Lär dig mer