God morgon mina vänner! Eller god är verkligen att ta i, den är allt annat än god denna morgon.
Är som sagt inte den piggaste i stada efter flytt till lägenhet, nytt jobb, känslomässiga stormar och nu en slutflytt från huset som måste vara klar på torsdag. Lite vila hade sannerligen inte varit fel och åtminstone åtta timmars oavbruten nattsömn bör väl vara en mänsklig rättighet när man försörjer sin familj, eller?
Jag tycker liksom att jag har haft mina småbarnsår så jag inte ska behöva dalta med en myndig som vägrar hålla normala hålltider på dygnet vilket blir en ohållbar sits när man lever på 50 kvm med öppen planlösning. En stor portion hänsyn är huvudingrediensen. Och den fattas…
Vill man knäcka mig så är den effektivaste metoden att väcka mig om och om igen tills det är stört omöjligt för mig att somna om trots att man är så trött att man nästan avlider.
Du vet, vid den där punkten när varenda litet ljud stör och du till och med hör kvalsterna i sängen andas.
Jag får på riktigt panik och förstår mer än väl att detta var en av de mest grymma tortyrmetoderna i vissa diktaturer.
Så med adra ord så är jag något så djävulskt trött idag…och knäckt som mamma.
Nu ska jag fortsätta med äckelflytten. På återseende. Tack för att jag fick gnälla av mig…
