…är den största lyckan!
Blev alldeles varm i hjärtat när jag fick denna underbara teckning av Stella häromdagen. Älskar den ungen så evinnerligt mycket.
Nu ska jag åka och göra ett jobb i Höllviken. Vi ses senare.
Fin måndag på er.
❤️
Bitterljuvt
Då var det Söndag!
Lite blå idag för att helgen närmar sig sitt slut. Någon hedersmedlem i söndags fancluben kommer jag nog aldrig bli även om jag lärt mig att acceptera veckans sista dag. Senaste tiden har som sagt en stor portion ångest flyttat in i bröstet och gjort det stört omöjligt att ta djupa andetag. Det och en hiskelig hjärtklappning är två saker jag sluppit sen jag flyttade ifrån en destruktiv situation tidigt i våras.
Nu känns det åter som att en elefant står och stampar på mina lungor.
Vill fly. Men måste stanna och ta striderna som väntar. Tyvärr.
Imorgon nalkas dock inget sedvanligt arbete utan en efterlängtad flytt så det är med stor iver jag kommer volta upp ur sängen och packa in bohaget.
Vad tycks om mina senaste blocketfynd?
Fåtöljen hittade jag för en tid sedan och igår köpte jag sidobordet/hallmöbeln som ni kan skymta i bakgrunden.
Jättenöjd.
Igår gick vi ut och åt på restaurang som jag lovat tjejerna för att fira att vi flyttar och att Mathilda fått fortsätta sitt ”sommarvik”.
Så det är inte bara saker av ondo som sker i mitt liv. Har upptäckt flera nya vänner dessutom som har visat sig vara sådana som man håller hårt i när det blåser orkan medans andra tappar masken av den mildaste bris.
Sorgligt men ack så sant.
Träffade en vän i affären häromdagen som förlorade sin älskade man förra året. Hon hade nästan tynat bort helt av sorg och saknad och hon bekräftade också det jag många gånger känt när man genomlider en livskris, att människor runtomkring en kan reagera och agera på de mest märkliga sätt.
Nähä nu blir det en kopp svart. Vi ses senare allihopa.
Kram från mej.
Tar sats
Hej Fredag. Vad snabbt du kom.
Trodde aldrig jag skulle säga det högt men kunde du inte ha dröjt lite?
Denna ”semestervecka” har gått på tok för snabbt och nu börjar en lite ångestladdad nerräkning till Måndag och jobbstart.
Blir förvisso lite halvglad för att det snart är tid för flytt. Det känns gott i hjärtat att snart kunna samla hela sin lilla familj under samma tak.
Redan idag kör vi roadtrip west coast tillsammans.
Kärlek.
Mammas tre hjärtan som ska få tid tillsammans igen som förr i tiden. Innan drama tog över vårt liv.
Nu ska jag dricka mitt svarta guld ute på balkongen.
Vi ses i Göteborg.
Kram.
Söndags blues
God morgon sista juli…
Är låg idag. Var det igår också. Sommarens bästa månad visade sig verkligen inte från sin bästa sida på något sätt.
Nu går vi in i sommarens slutskede och det knyter sig riktigt i magen när jag tänker på att hösten väntar bakom septemberhörnet.
Vad hände med det här året?
Om några veckor börjar Stella första klass. Min stora lilla flicka. Hennes 2016 har verkligen inte varit ett roligt år med uppslitande separation, flytt från sitt barndomshem och så det som hände för några veckor sen.
Gör fruktansvärt ont i hjärtat.
Tack för all respons och värmande ord. Det lindrar en söndersliten själ som gått igenom skärselden och blivit smärtsamt påmind om nära medmänniskors totala brist på empati, förståelse och lojalitet.
Det funkar väl som i djurvärlden att den som gapar högst får mest mat. Det tilldelas aldrig den som behöver det som mest då krafterna att ropa på hjälp sedan länge har tynat bort av allt kämpande för att hålla huvudet ovanför ytan.
Inte mycket rättvisa i det.
Nej nog om det nu. Ska umgås med en god vän idag och sen hälsa på bror som seglat ner sin båt till Kåseberga. Kanske blir övernattning där rentav.
Finally semester
Tjena mina vänner och allt det där!
Gissa vad jag gör?! Jo firar att jag går på en hel f****** veckas semester. Ni inser nog inte hur sjukt underbart det känns för mig i detta nu. Har slitit ont i ett halvår och dessutom genomlidit helvetes alla kval som jag inte önskar Hitler ens om han hade levt. Okej kanske lite överdrivet, jag har ju inte blivit torterad eller lemlästad på något vis…eller?! Jo själsligt är jag en sargad människa det ska gudarna veta.
Nu sitter vi och spånar på om vi ska lämna Skåne pronto och dra till Västkusten eller bara sätta oss i bilen och köra random road trip…
Önskar mig i alla fall ett redigt härligt surf för det var bra länge sen.
Det är verkligen så sjukt när man tänker tillbaka på sitt liv och inser att man kan dela in det i så många olika kapitel som är helt åtskilda som om de vore speglingar av olika människors öden.
Och så råkar det vara mitt liv, upphackat i bitar som en himla köttfärslimpa.
Tillbaka till surfdrömmarna som jag närt sen jag var barn och var på riktigt god väg att uppfylla för sisådär en fjorton år sen…
Jag SKA ha ett hus vid havet i ett tropiskt klimat där vågor rullar in varje dag. Där jag kan odla mina egna grödor, intill ett hus jag designat och byggt själv. Där jag anlägger min drömträdgård och älskar och blir älskad av någon som aldrig skulle vare sig höja handen eller rösten mot mig.
En utopi?
Ja kanske i dagens mått mätt. Men det är sannerligen printat på mitt visionboard. Och någon gång någonstans kommer det att uppfyllas. Det vet jag.
Nu ska vi fira semester med en god middag och faktiskt lite bubbel. Det var verkligen inte igår…
Ett tack och en undran
Hej Måndagsafton!
Dagen gick förvånansvärt fort då jag våndades ordentligt igår över hur jag skulle förklara för liten dotter att jag tyvärr inte kunde stanna hemma med henne idag. Hon har klamrat sig fast vid mig sen den där ”dagen”. Helt naturligt såklart då barn behöver sina föräldrar extra mycket i svåra situationer som vi befinner oss i just nu.
Men vi tar en dag i sänder och försöker fortsätta se positivt på tillvaron trots problemens komplexa karaktär.
Tackar från hjärtat de fina själar som hört av sig på olika sätt och visat sitt stöd, även om inte alla har hela bilden av vad som hänt.
Nästa vecka är jag äntligen ledig en hel vecka. Ni anar inte hur oerhört mycket jag behöver det då jag känt mig så fruktansvärt sliten sista året. Lite som att allt som hänt de senaste åren kommit ifatt nu när man börjat få distans till saker och ting man genomlidit.
En rejäl mental käftsmäll faktiskt.
Under minisemestern ska jag bara vara med mina barn. Vi har planer på att åka till Göteborg bland annat då jag lovat sonen att göra Liseberg men sen har vi faktiskt inte tänkt så mycket mer.
Både jag och Mathilda vill åka till Finland men vet inte om det blir lite för långt för att bränna den enda veckan som jag har ledigt…
Har ni några tips på utflykter/mindre resor man kan göra med startpunkt sydskåne?
Nu ska jag tvaga min lekamen innan läggdags och kanske se en film med stor & liten.
Ses imorgon dag.
Kram.
Att leva i en livslögn
Hej sköna söndag.
Bevare mig väl vilken besynnerlig vecka det blev efter allt drama. Jag har som sagt varit väldigt låg sen förra Torsdagen men nu när jag fått lite distans så är jag mest arg.
Arg på att ”någons” destruktiva & själviska beteende som kunde gjort min dotter faderlös bara fortsätter. Arg på att de banala ursäkterna och bortförklaringarna aldrig sinar.
Arg på mig själv som av någon slags missriktad lojalitet har tigit i alla dessa år och alltid hjälpt till att sopa under mattan och rätta till fasaden så att vi kunde fortsätta leva i vår livslögn.
Arg på ”närstående” som bara har blundat för ett stort och allvarligt problem och fortsätter stoppa huvudet i sanden med en falsk förhoppning om att ”problemet” ska försvinna av sig själv genom att oförskämt skjuta över skulden på en sargad och slagen själ som av ren självbevarelsedrift till slut lämnade ett sjunkande skepp.
Arg på världen.
För övrigt har vi haft en fin dag igår med strandhäng och sen lite aftonmys nere på marinan som avslutades med en utlovad banana split till liten dotter som har varit otroligt stark och tapper i allt som händer just nu.
Jag & minijag ❤️
Idag blir det ännu en sollapande dag på en av Ystads vackra stränder. Vi kanske ses där.
Kram
Glömd på Gränden
Då var det Måndag igen. Känns som man jämt är på jobbet. Är rätt sliten för tillfället och skulle behövt vara ledig för att tanka energi, vara med familjen och bara finnas.
Känner alltmer efter en kontemplativ helg som jag haft att mina issues i livet bleknar när jag inser att det finns mycket viktigare saker att lägga fokus på i tider som dessa. Jobbet och bloggen är inte en av de sakerna…
Vi var ju ute och käkade i Lördags med min vän Helena och hennes familj som bor i Göteborg. Vi har känt varandra i mer än 20 år och är en av de få jag lyckats hålla kontakten med sen Uppsalatiden.
Hade styrt upp lite bubbelmys på vårt hotell innan restaurangbesök men med tre småttingar är tiden allt annat än överflödig så vi fick träffas direkt vid restaurangen istället. Därmed blev det inga fina förevigande bilder som jag hoppats på.
En bild på min middag blev det i alla fall…från min före detta favoritrestaurang- Gränden.
Sen mer än tio år tillbaka har jag regelbundet besökt denna lilla oas mitt i Malmö som jag tyckte hade ALLT.
Underbar miljö, god mat och supertrevlig personal.
Därför var det självklart att jag ville boka bord till oss denna helg för att förtära en god måltid i denna gemytliga restaurang som jag förvisso inte besökt på flera år…
Väl på plats slog vi oss ner och fick beställa mat & vin. Det sedvanliga vitlöksbrödet dök upp på borden och alla var nöjda so far.
Efter en rimlig stund fick alla sin mat serverad utom min (styv)far som beställt Entrecote. Vi börjar glupskt kasta i oss vår mat då vi var hyfsat hungriga. Efter ännu en bra stund så har han fortfarande inte fått sin mat. Vi ropar på servitören som verkar allmänt bortkommen men som säger att det bara dröjer en liten stund till.
Efter ytterligare sisådär tio minuter en kvart verkar det som att de ”glömt” bort hans beställning. När närmare en trekvart/timme har gått tröttnar far på väntan och går bort och avbeställer sin mat då vi andra liksom har ätit färdigt.
Helenas man som är väl insatt i servicebranchen försöker två gånger förgäves styra upp middagsfloppen då INGEN självmant kommer med förslag till kompensation för den ”glömda middagen”. Då andra i sällskapet påpekar nonchalansen och vill hänvisa till någon form av god servicekänsla blir vi bara avhysta och bortbollade med ursäkter att den ansvarige för Gränden ska ta diskussionen med oss.
Ingen respons. Nada. Ingen kommer.
När inget händer och far ska gå och betala för maten så får vi bara bortförklaringar och till råga på allt så hade de först tänkt ta betalt för maten han aldrig fick. Det enda de till slut bjöd på var ett glas coca cola som han skulle druckit till middagen. Vilket skämt!
Har aldrig blivit så arrogant bemött. Fruktansvärt trist att det skulle ske på en av mina forna favoritrestauranger i Malmö. Som vi sa innan vi gick, vi är runt tio betalande gäster som aldrig kommer sätta sin fot där igen.
Glömma kan vem som helst göra när det är stressigt och så vidare men att inte ens erbjuda någon form av kompensation när man bevisligen gjort fel är ytterst lågt.
Det må vara en liten ilandsparantes att nämna men är ändock en alltför trist påminnelse om hur människor kör över varandra istället för att vara schyssta och visa ödmjukhet.
Själviskhet sucks!
Då fick jag det sagt. Osvensk som jag är.
Har ni en bra Måndag? Semester eller?
Kramen.
Tiden springer ifrån mig…
Hej kväll!
Hade ingen lust att göra något annat än att hänga på stranden idag heller så det blev en go eftermiddag med familjen med grill och chill.
Väldigt mycket älsk på såna här dagar med andra ord! Sen fick jag låna Stella en stund också fast det var pappahelg. En bra dag alltså.
Ikväll har jag städat min lägenhet och fixat lite mer inför studenten som väntar i veckan. Lite stressad är jag allt, det ska inte stickas under stolen med men jag försöker ta det med ro. Vädret är största orosmolnet som sagt. Har ändrat prognosen tiotusen ggr känns det som. Statusen för den stora dagen är åter regn. Suck alltså. Kommer skjuta mig själv om det spöregnar…
Ja ja den dagen den sorgen.
Vi ses imorgon.
Mån dag
Ja det säger sig självt…fullmåne it is och jag har sovit knas. Har varit så upptagen med annat att detta fenomen gått mig förbi men så erinrade jag mig detta ofrånkomliga faktum.
Hur har er vecka inletts?
Min har varit helt okej. Då jag är helt ny och obevandrad i denna bransch som jag gett mig in i så visste jag att det skulle bli tuff då vi bara är två på ”golvet” denna vecka. Men det har flutit på bra.
Bävar dock för den jinxade Tisdagen som alltid går snett.
Har ju varit lite halvledsen för att jag inte har drömboendet för tillfället (buhu) men så inser jag att jag ändå nte hade njutit av det med rådande situation. Jobbar liksom heltid och ser knappt hemmets fyra väggar förutom på morgonen och sen eftermiddag.
Vet att jag kommer göra annat så småningom igen. För sån är jag.
Vet ni, jag ska fixa lite inför en stundande student. Vi kan väl höras sen eller nåt?