Hej där mina vänner som troget väntar på livstecken från mig…
Jag har befunnit mig i en liten lycklig sommarbubbla som sprack härom dagen och nu känner jag att jag nästan drunknar i vemodets vågor.
Visst, vi har haft tidernas finaste sommar och jag har njutit för kung och fosterland. Tro inget annat. Men nu när temperaturen sjunkit drastiskt och regn och blåst svept in över svea kan jag tyvärr inte känna mig annat än låg.
Igår drog jag och Stella till Malmöfestivalen för att strosa med mormor, Kerstin och sen möta upp några vänner.
Missade tyvärr Panda da Panda i Fredags då jag fastnade hos min vän Jemima i hennes lyxiga lya och sen har det liksom inte blivit nån tur in mer. Insåg dock igår att jag tycker det är grymt jobbigt med allt folk som trängs och att dra runt med en nioåring som vill ha allt hon ser ha ha.
En glass och lite smågrejer fick åka med hem i alla fall.
Har ni varit på Malmös största musik & matfest?
Nu ska vi köra torsdagstacos.
Kram på er så länge.
17 augusti, 2018 @ 06:41
Det känns alltid lika vemodigt när sommaren börjar gå mot sitt slut, även om vi har underbara dagar ännu att se fram mot. Sommaren har gått alldeles för fort kan jag tycka. Nu börjar det där tvånget igen, jobb skola studier och anant som folket gör. Känns som friheten är som borta, men det känns i alla fall som vackert väder en tid, vi får njuta av den.
Livet är lättare på sommaren man slipper arton lager kläder och hålla i hatten när stormen drar över, men vi får i alla fall gilla det vi, bestämmer inte över makten.
Coola bilder på Stella. Kram/MH