Fördomar & utmaningar

 Halva vardagsveckan avklarad då!

Har rastat mig själv och Stella en stund i friska luften idag fast att lilljäntan fortfarande är lite hängig. Tror dock inte det är nyttigt att bara ligga inne och andas samma unkna luft dag ut och dag in så det blev en liten vända.

Jag försöker utmana mig själv varje dag genom att göra något som är lite skrämmande och även slå hål på mina fördomar som jag tror var och varannan människa har.

Idag t ex ringde jag ett jobbigt samtal.

Hatar att prata med auktoriteter av olika slag och drar mig jämt för de där magknipskonversationerna.

 Därefter utsatte jag mig för nästa utmaning och åkte en helt annan väg än jag brukar och besökte en, vi kan kalla det mindre ort i hjärtat av Skåne.

Jag har alltid föreställt mig att denna by är ett grått, deppigt & lite smårasistiskt samhälle med halvskumma, tribaltatuerade & foppatoffelbärande bikerwannabes som hyser oförklarlig förkärlek till marknadstishor med ”ylande vargar i månsken”. Inte att förglömma illa kombinerad med en skinnväst, hur nu i hela friden den kombon ens borde förenas men i alla fall…

Foto: Lånad

Lite högmodigt av mig måhända men det här är en typisk Maricafördom som jag minsann tänkte få dementerad eller bekräftad genom detta studiebesök.

Då jag saknar kännedom om ortens utbud och dagligvarubutikers lokalisering stannade jag lite random på en gata utanför något som liknar en slags krims krams butik för att bli mer upplyst.

När jag kliver in möts jag av fördom nummer ett:

Trevlig butiksinnehavare ekiperad i vad ? Jo, inget mindre än foppatofflor & formlös t-shirt gissningsvis införskaffad på Kiviks marknad  -89. Jag förvånades faktiskt av att den vämjeliga mismatchen inte besudlades ytterligare med en noppig munkjacka i fleece…

I byns största matbutik möter jag dessvärre fördom nummer två:

Misstänksamma blickar mot den tämligen okände bybesökaren (alltså jag) och därmed tydlig ovilja att förse denna främling med service och hjälp.

Behöver jag tillägga att även utan illavarslande banjospel var stämningen…kymig.

Att samhället (ort,by,samhälle vad är egentligen skillnaden?) för övrigt har noll charm gällande arkitektur, miljö ja allt och faktiskt är lika grå som Lunds Domkyrka förstärker i allra högsta grad mina fördomar.

Men jag gav det en chans, hur som helst…

Imorgon väntar nya utmaningar som kanske att möta horder av ilskna reaktioner över min förskräckliga människosyn.

Ja, kanske ska sälla mig i leden av misantroper för sån är jag nog. Eller skylla på min PMS…

Vad har du fördomar?


You may also like

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.