Hej igen…
Vet inte om det är januari, vädret eller att situationen är så vedervärdig för tillfället som gör att jag känner sjukaste deppen.
Har skrivit historia idag. Bokstavligt. Och därmed går ett decennium i graven och ett nytt kapitel och era börjar. Känns dock i hela magen. Ovisst och otroligt ledsamt.
Berättar mer strax. Nu tänkte jag göra Onsdag vad det nu innebär…
Svårt att ha någon direkt inspiration till inredning när man inte vet hur boendet kommer se ut i framtiden. Bostadssituationen i Ystad är liksom horribel.
Ursäkta det deprimerande dravlet. Ska skärpa mig, gaska upp mig och ta nya tag. För det är det jag gör och har alltid gjort.
Längtar till Fredag då jag & Mathilda åker på roadtrip. Ska bli sjukt skoj.
Nä, jag lämnar er nu med en förhoppningsvis skön Onsdagskväll.
Ta hand om er var ni än är.
4 kommentarer
Hej.Hoppas det löser sej för dej på bästa sätt.Är ju inte insatt eftersom jag precis börjat läsa din blogg. Men bostad ordnar sej för det mesta, helt plötsligt så blir det bara en lösning på ett eller annat sätt.Har själv varit i situationer man inte trott sej komma ur men det har gått.Men när man är mitt i det så känns det inte så ju tyvärr.Hoppas ni får en mysig resa
Tack, det brukar lösa sig…allt blir nog bra till slut. Kram M
Tycker det är tradigt för dig fina Marica. Ovisshet är inget trevligt, vi vill ju ha harmoni i våra liv.Men vilka öden är det som allt emellanåt går in och sätter fälleben på oss.
I går tog jag farväl av min bror, det är också trist och ledsamt, att aldrig mer få det där samtalet.
Vi får tänka så, du och jag och andra med oss att oavsett hur drygt, jobbigt allting är så har vi livet, och det vill vi ju ha.
Mysigt du och dotterna ska ha det, du behöver mycket positivs just nu.
Kram från/MH
Så ledsen för din förlust. Måste kännas oerhört tungt. Ja, livet i behåll har man ju faktiskt. Alltid något. Stor kram M ❤️