Hallå hallå!
Här lallar dagarna fram och jag har börjat vänja mig vid att bo en hostning från Öresundsbron och Limhamns charmiga hamn som jag ofta promenerar till efter att ha lämnat Stella på morgonen.
Känns som vi alltid har bott här. 
Är inte denna soluppgång magiskt fin?!Förra veckan gjorde jag hursomhelst ett gästspel på österlen och jobbade i Skillinge. Älskar österlen. Det sticker jag inte under stol med. Men det är härligt att få både och. Lugnet på landet och pulsen i staden. Lite av varje som en ”gott och blandatpåse”.
Jag har varit dålig på att fota hemma för vi har det lite rörigt fortfarande och det beror på lie projekt som sätts igång imorgon.
Ursäkta hemlighetsmakeriet men det är av vissa anledningar som jag fortfarande får väga varenda ord jag yppar på sociala medier. Drygt men bara att acceptera när man tidigare inte gjort helt genomtänkta livsval. Konsekvenser kallas det visst.
Nåväl. Det kommer bli bättre. Och framtiden ser faktiskt lysande ut. Även om friden och lyckan kan tyckas vänta på sig.
Jag ska strax höra av mig igen det lovar jag. Hoppas ni mår bra och tack för att ni så tålmodigt väntar.
Kram på er allihop♥️
30 januari, 2020 @ 06:31
Underbart foto, och hur många har suttit där på bänken sett ut över havet höra bruset från vågorna, en och annan båt ute på det vida havet och måsarnas skri. Följa soluppgång till solnedgång verkligen en frihet.
Österlen är underbart vet ju jag som bor här, gillar också nyanserna av det olika. På våren och sommaren strövar jag gärna vid havet på Brantevik, har fotat många fina hästar och kor där. Är så trevligt att havet möter människor och djuren.
Må väl och Kram/MH