Är det inte högst besynnerligt hur snabbt man sväljer en tragedi numera och går vidare?

Måste vara något slags försvar som sätter in, för skulle man gräva ner sig i alla sorgligheter som inträffar dagligen 24/7 så skulle man antagligen gå under känslomässigt.

Så jag ber om ursäkt för att jag tänker skriva några ytliga rader om det fina vädret vi fick i Skåne idag, och hur glad jag är över lunchen jag fick bjuda mina vänner från Uppsala på, som jag inte träffat på så många år och att jag gläds över att mitt hem är städat. Och något så banalt att jag äntligen köpt hem nya växter till fönsterna…Cyklamen har för mig varit en tantväxt men som helt plötsligt inte är så himla ful längre som jag tyckte innan.

Har drabbats av svår mensvärk som jag får behandla på något vis. Är vedervärdigt sugen på allt som är onyttigt och känner ingen större vånda över att tillåta mig att hänge mig åt dessa synder idag.

Ska be herrn inhandla de söta förnödenheterna på vägen hem.

Hoppas ni får en fin Fredag och att ni inte är alltför nedslagna denna dag.

Hem och krama om era nära & kära och gläds åt att de goda är fler och starkare än de onda.

Det tror jag i alla fall.