Hej höstförmiddag!

Lugnt och stilla har dagen inletts med en kopp svart guld och ett viktigt samtal.

Ett samtal till min läkare.

Har motvilligt insett att det inte går längre. Jag har bedragit er och mig själv framför allt, att jag fixar detta utan centralstimulerande…

Har efter ett halvårs självhjälp med kostomläggning, zonterapi och naturläkemedel efter den avbrutna concertabehandlingen kommit fram till att jag tyvärr behöver någon form av medicinering i alla fall…

Känns dock som ett misslyckande. Tyckte själv att jag var på gång i somras och folk runt omkring mig märkte tydlig skillnad. Så kommer detta bakslag.

Är livrädd för att bli den där gråa skuggan av mig själv igen. Den där som nästan försvann. Som totalt tappade gnistan för livet och som bokstavligen började tyna bort.

Vägrar gå på concerta igen. Den berövade mig nästan livet. Och Strattera hade min son svåra biverkningar av. Men vad är egentligen skillnaden mellan den och Ritalin som jag blivit rekommenderad nu?

Det finns en variant, Metamina som jag läst mycket om, med knappt några biverkningar alls men som är svår att få utskriven i Sverige.

Finns det någon här som har erfarenhet av den medicinen?

Ursäkta att jag inte hela tiden trallar fram skojfriska inlägg om hur överlycklig jag är för mitt hus, familj och mina senaste väsk & skoinköp av ”rätt” märke. Missförstå mig rätt,

jag är tacksam för allt jag har i mitt liv

men jag är nog av den sorten som inte kan låtsas att allt är frid och fröjd när livet precis knäat en i skrevet 😉

Som avrundning på detta inlägg så vill jag önska er en finemangers Tisdag och att jag förmodligen tittar in senare under dagen.

Tills dess, ha det fint.