Minns ni att jag fick en ny ring av mannen som skulle ersätta vigselringen som olycksaligt hamnade på Östersjöns botten redan första sommaren vi var gifta?
Har tagit nästan ett år att få rätt på storlek och modell. Den ursprungliga jag fick fanns inte i min storlek då jag har ganska smala fingrar…anledningen till att jag tappade den första.
Men nu sitter den nya på fingret. 
Den släta silvriga förlovningsringen är egentligen i rostfritt stål och då även den nya silverringen från danska Aagaard är aningen för stor (fanns inte heller i min storlek) så hålls den på plats av den bredare.
Man blir väl kraftigare med åren 😉
Undra vad man kan hoppas på för fint i år, he he. Firar sju år som gifta i Maj.
Madre mia vad tiden går…
Apropå det, har lite annat att bruka min tid på idag. Hejs svejs!
