Min unge har målat det där…

God afton på er!

Torsdagen har verkligen varit ett lyckopiller i form av grymt vackert väder och vårlycka.

Blev dock halvt om halvt medlurad på en obarmhärtigt lång promenad som gav denna halvsjukling både vansinnes hjärtklappning och andningsbesvär.

Merde, vad jag låter som en gaggig människa men jag är antagligen på god väg att bli en tant med diverse åldersrelaterade krämpor. I all hemlighet har jag förvisso längtat efter att bli den grånade gumman som i allsköns ro får sitta på sin trädgårdsbänk och dricka sherry i vackra glas på fot…

Teckning av Stella. Är riktigt mammastolt och tycker den är grymt fin om du frågar mig. Har du sett dokumentären My kid could paint that?

Jag blir nog en punktant som Vivienne Westwood om jag inte uppfyller min dröm om att bo i ett beach house vid Byron Bay och surfar tills jag dör, antingen av ålder eller genom en dramatisk hajattack.

Jag när fortfarande drömmen om att få måla, sjunga, skådespela och skriva fantastiska historier men inser att allt detta skulle ta en evighet att förverkliga och det liv vi erbjuds här är en kort kafferast med stämpelklockan tickande i bakgrunden som en deprimerande Bergman film.

(Lånad bild.)

På Lördag ska jag försöka närvara vid min väns begravning som fick avsluta sitt liv på tok för tidigt. Människors bortgång ger ändå lite perspektiv på saker och ting och väcker viktiga frågor…

Vad gör jag med mitt liv? Använder jag min fulla potential? Hänger jag mig åt det som gör mig lycklig, och i förlängningen även gör min omgivning lycklig?

Något riktigt lättsamt att övergå till är att konstatera att imorgon är det Fredag och en ny härlig helg ligger framför oss. Det kan jag bli lycklig av…i alla fall en stund.

Hoppsan sa det blev visst en halv roman det här men jag har faktiskt en del på hjärtat som jag vanligtvis inte blottar här på bloggen.

Önskar dig en skön Torsdagskväll.

Kram på er.