Nämen hallå där, det var minsann inte igår eller förrgår…

Förstår om de flesta av er har gett upp hoppet om att nånsin få höra ett livstecken ifrån mig så det kan väl bara ses som en bonus att jag gör något som helst väsen av mig?

Jag har flyttat igen. Ja ni läste rätt igen. Tredje gången gillt. I samma hus. Fast nu blir vi kvar ett tag. Orkar inte röra mig en meter efter den sista flytten en våning upp till tre rum och kök. Balkong i söder och helt nyrenoverad. Jippi och hurra.

Har inte orkat göra så mycket än dock för jag är helt slut faktiskt. Kan vara pollen. Kan även vara en ansträngd vår med treveckors sjuka, coronakarantän och att jag upptäckt att jag har fått myom. Allt på en gång.

Idag var jag och fick myomen konstaterad på kvinnokliniken så det blir operation inom några månader. Den största var nästan en decimeter och jag har känt och sett den tydligt vissa dagar. Usch.

Har någon haft erfarenhet av det? Funderar på om det går att krympa naturligt? Känns olustigt att ha något i kroppen som inte ska vara där….

Annars då, tja…det är mycket just nu som händer. Fast mest bra saker faktiskt.

Berättar mer när jag får tid att skriva igen för nu ropar stella på mig. Mamman ska natta en liten stjärna som börjar bli stor.

Kram på er så länge och hoppas ni inte tröttnat på att vänta på mig.♥️

Förstår att alla är omtumlade av det som sker globalt just nu.

Det bunkras och hamstras från slott till koja och jag vaknar till tystnad istället för den sedvanliga morgonrusningen utanför. För tillfället har jag försatt mig själv i karantän då jag åkt på något förkylningsvirus och göra inga onödiga moves utan försöker sitta lugnt i båten.

Hej allihopa!

Lördag är här och hälsar på igen. Det har varit en blandad vecka med lite jobb på Österlen, ledighet och mys med Stella som har sportlov. Dock har snön uteblivit så vi har åkt på picknick i ”vårvädret” istället än att åka skidor. Inte för att jag är så värst mycket vän med vinter och snö ändå. Åker jag nånstans så är det alltid till sol och värme. Det kommer inte ändra sig.

Jag njuter till fullo av mitt nya kök och döm om min förvåning när jag fyndade älsklingsväxten, uppstammad Myrten här på torget för helt galet låga priset av 20 riksdaler. Köpte fem stycken med en gång! Tänker ha de på balkongen sen då de är lite svåra att hålla inomhus.

Annars då?! Jo jag kan förtella att igår kom äntligen numret av Leva & Bo ut med vårt förra hem i ett femsidigt reportage. Ni minns kanske att jag piffade inför en fotografering för två år sen..?

Bättre sent än aldrig som man säger.

Känns egendomligt att vi bott där tills för bara några månader sen och nu har ett annat liv här på Limhamn. Saknar ingenting från Ystad ärligt talat. Bor så himla bra här och har allt jag behöver och lite till endast ett stenkast bort. Stella går i skolan tvärs över gatan och min bror bor i samma trapp.

Btw är han dock ute på en seglats igen i Karibien och jag passar hans lägenhet så länge. Har för övrigt fått ett trevligt kreativt erbjudande som jag överväger att tacka ja till. Berättar mer snart.

Hoppas ni har det bra och tack för ert tålamod. För mer frekventa uppdateringar så kan ni följa mig här!

Nu ska jag steka bananplättar. Puss ✨

Här ligger jag på sofflocket med alldeles för mycket gott i kistan. Det har varit en intensiv vecka med flytt, lite jobb och renovering.

FLYTT?? Undrar ni säkert. Ja vi har flyttat igen.

Inte så långt dock. Bara en dörr bort. I samma hus. Vi blev oförhappandes erbjudna en bättre planerad lägenhet så vi tackade ja och flyttade därför igen för en vecka sen. Dock har det varit bekvämt att få den ”stora” flytten från Ystad gjord innan jul så Stella kunde börja nya skolan i lugn och ro och vi fick landa lite här på Limhamn. Ovan ser ni bilder på det kombinerade vardagsrummet/matsalen som även inhyser min säng.

Min stora lycka just nu är i alla fall mitt kök som jag pimpat med nya luckor, diskho och träbänk. Har t om lyxat till det med diskmaskin. Tröttnat lite på attständigt stå vid diskbänken och röja efter varje måltid…

För att få nåt hum om vilken skillnad det faktiskt blivit efter förvandlingen så måste jag visa hur det såg ut innan.

Köket var minimalt utan avlastningsytor och astråkiga luckor. Golvet är fortfarande en horribel historia jag får göra något åt. Gasspisen kommer installeras om några veckor och så ska jag fixa lådfronterna i samma färg som luckorna och nya skålhandtag. Men redan nu är varje morgon en fröjd att brygga sitt svarta guld i detta kök.

Eftersom jag bor granne med min vän Jemima som driver Fröken Nylund så är jag dessutom bortskämd med blomster om jag skulle få slut på den varan 🙂 Lycka liksom.

Fyndade hos henne häromdagen och fick ett gäng hortensior till pangpris som ska få flytta ut på balkongen sen när det blir varmare.

Snart är det verkligen hög tid att så årets plantor som jag tänkt odla i sommar. Tomater får det i af bli. Sen tänker jag nog satsa mest på kryddor och perenner.

Nu blev det visst ett ”riktigt” blogginlägg. Hoppla hoppla. Plötsligt händer det liksom.

Sug på den så länge så ses vi förhoppningsvis snart igen.

Trevlig söndag på er och ha det fint.

Puss

Hallå hallå!

Här lallar dagarna fram och jag har börjat vänja mig vid att bo en hostning från Öresundsbron och Limhamns charmiga hamn som jag ofta promenerar till efter att ha lämnat Stella på morgonen.

Känns som vi alltid har bott här.

Är inte denna soluppgång magiskt fin?!Förra veckan gjorde jag hursomhelst ett gästspel på österlen och jobbade i Skillinge. Älskar österlen. Det sticker jag inte under stol med. Men det är härligt att få både och. Lugnet på landet och pulsen i staden. Lite av varje som en ”gott och blandatpåse”.

Jag har varit dålig på att fota hemma för vi har det lite rörigt fortfarande och det beror på lie projekt som sätts igång imorgon.

Ursäkta hemlighetsmakeriet men det är av vissa anledningar som jag fortfarande får väga varenda ord jag yppar på sociala medier. Drygt men bara att acceptera när man tidigare inte gjort helt genomtänkta livsval. Konsekvenser kallas det visst.

Nåväl. Det kommer bli bättre. Och framtiden ser faktiskt lysande ut. Även om friden och lyckan kan tyckas vänta på sig.

Jag ska strax höra av mig igen det lovar jag. Hoppas ni mår bra och tack för att ni så tålmodigt väntar.

Kram på er allihop♥️

God Söndagsafton då!

Biter mig i tungan för att inte ursäkta mig för att jag inte bloggat på några dagar(nån vecka??) igen. Jag behöver ju faktiskt inte be om ursäkt. Har ingen skyldighet att förklara mig eller deklarera nånting i mitt liv. Ändå är det just det jag har gjort under så många år. Inte konstigt att en är i den situationen jag befinner mig i då. Måste lära mig att inte vara så förbannat transparent.

Nåväl. Jag har haft en skön lugn helg. Solen har skinit var å varannan dag så jag har powerwalkat järnet.

Älskar parkerna, arkitekturen och närheten till havet här. Känner mig som en turist i min födelsestad och upptäcker ständigt nya smultronställen. Idag var jag ute i 1 1/2 timme i det vackra vädret och bara promenerade.

Har minst sagt börjat acklimatisera mig till vår nya miljö och att bo på mindre yta. Snart blir det ännu några förändringar och jag ska äntligen få pimpa till vårt nya hem som jag vill. Ska visa då.

Måste få berätta en rolig incident som hände förra veckan. Den här 44 åriga tanten fick visa leg på bolaget!!!

Alltså jag vart så paff att jag började stamma då jag inte hade körkortet med mig. ”Måste bero på min foundation (från It cosmetics)” ha ha pep jag.

Men faktum är att jag fått komplimanger sen jag började med den foundationen.

Jag blev glad i af. Med tanke på det sista skit- halvåret.

Nu får jag ändå slänga in ett litet ursäkta-för att min verbala förmåga haltar en aning. Är svårt distraherad. Av vad får jag berätta sen. Tack för att ni vill läsa min blogg fortfarande ändå.

Får avrunda nu. Ska kolla på dumburken en stund och äta glass. För det är jag värd efter dagens lååångpromme.

P u s s ♥️

Hejs svejs…

Kämpar emot kraftiga koncentrationsbesvär här med nåt enerverande tv-program i bakgrunden och ett stycke barn som facetajmar sin brylling. Har aldrig varit kompis med störande ljud och kan t om bli irriterad på smackande när folk äter. Det kallas visst misofoni och är inte helt ovanligt hos personer med adhd…inte helt förvånad.

Fast nu var det egentligen inte det jag skulle orera över. Blir så när en har några extra bokstäver som följt en hela livet.

Hur mår ni? Jag mår ok.Det var så länge sen jag skrev nåt här att jag har glömt vad jag berättat och inte..

Vi har i af börjat bo in oss på våra 40 kvm.

Ja ni läste rätt. Vi har halverat vår boendeyta och därmed gjort oss av med en mängd möbler och pinaler. Tiny living är ju det nya svarta. Sa jag att det var en befriande flytt?

På mer än ett sätt också…

Är en rejäl utmaning dock att bo på färre kvadratmeter och det kräver disciplin i vardagen. Att hålla ordning och ställa undan saker man inte använder med en gång. Kommer visa mina lösningar sen…

Annars då?

Tror ni inte att jag bor ett par stenkast från bästa glutenfria bageriet i Limhamn!!! Men alltså madre Mia sicken flax va?

Idag gick jag en långpromme till Bunkeflostrand så då kände jag mig mer än värd nybakt bröd och kardemummabullar till brunch.

För övrigt har Stella börjat ny skola och det har varit pirrigt och nervöst men hon fick nya kompisar redan första dagen. Hoppas det fortsätter kännas bra för henne.

Egentligen är det massor på gång men vi tar det som det kommer. Ni börjar bli vana vid mina sporadiska livstecken.☺️

Tack för att ni inte helt gett upp på mig.

Nu ska jag kolla ett brittiskt program om trädgårdsanläggning.

Hej så länge. ♥️

Egentligen är inget annorlunda idag ifrån igår. Vi vänder blad i kalendern och kämpar på. Precis som vi gjorde då. Men det känns annorlunda.

Vi är på en ny plats. I en ny stad. I ett nytt hem. Så det känns nytt på så många sätt.

Och framförallt-det känns bra.

Jag skulle kunna skriva romaner om hur det varit det sista decenniet. Både om ditt å datt. Och Kleti och pleti. Kanske gör det en dag. Men jag väljer att titta framåt nu. Inte bakåt. Är oerhört tacksam att få lämna det gamla bakom mig och börja på något nytt med Stella. Vi har båda behövt det.

Många undrar om det nya boendet i Limhamn och jag kan säga som så att för det första har vi halverat vår boendeyta. Jag har sålt, skänkt bort och slängt absurda mängder saker och möbler. Det var en tuff insikt att acceptera att fröken har blivit en ”hoarder” av rang. Men nu är det slut på samlandet.

För övrigt så tänker jag inte skriva långa listor på vad jag ska förändra hit och dit. Goals och livsplaner. Årsmotton och falle ralle ra.

Jag ska bara göra det! Just do it! Jag vet vad jag behöver ändra. Justera. Göra.

Och jag har redan börjat.

Hoppas ni haft det skönt under alla storhelger som passerat. Och att ni också kan se ljust på tiden framöver.

Just do it!

Kram från mig. Så länge.

Hej på er!

Pustar in ett livstecken här mellan flyttvarven och annat vardagsrelaterat dom tagit all min tid och kraft.

Var ju tvungen att bryta mitt i flytten för att flyga till mormors begravning. Höll ihop nätt och jämt. Bet ihop och svalde gråten för om jag släppt fram tårarna hade jag brutit samman fullständigt. Det har som ni vet varit alldeles för mycket.

Det blev ett fint och värdigt avsked med både tårar och skratt. Min mormor var en riktig kämpe och genomled både krig, svält och fattigdom i Finland. Mamma har berättat hur hon slet med sju barn och en krigstraumatiserad make som tog till flaskan som så många andra som överlevt strider i frontlinjen…

Han pratade aldrig om det. Men jag förmodar att det var därför han flydde från sina inre demoniska minnen in i promilledimman.

Min moster hade tagit fram mängder med foton som jag faktiskt aldrig sett innan. Jag fastnade för den här där mummuu & taata står framför sitt livsverk, huset de byggde tillsammans. Tycker den är underbar och andas frihet på nåt sätt.

Må de båda vila i frid tills vi ses igen. Det är jag säker på.

Nu ska jag fortsätta packa det sista. Snart är allt tömt.

Men jag tittar in igen och uppdaterar hur det går med allt.

Stor kram på er så länge.

♥️

Hej på er!

Nu har det varit tyst här igen som i Hades och tyvärr har veckan varit svartare än svartast i alla bemärkelser.

Det började egentligen redan förra helgen när jag fick sorgebud tidigt på lördagsmorgonen.

Min lilla mormor lämnade oss. ?

Så många minnen som sköljer över mig…Älskade fina Marjatta. Zigenardotter till Arthuri som lät mig åka bak på hans röda moped ner till lanthandeln i Tevaniemi där en fortfarande handlade över disk. Spelade fiol och arbetade som skomakare. Minns fortfarande hans verkstad som luktade så gott…tyckte särskilt om honom. Men jag älskade mormor.

Minns mormors bröd. Hennes pannkakor. Och all mat hon alltid lagade. Jättegod mat. Stod jämt vid spisen eller på trappen och ropade: ”Syömäääään” (Matdags)

När vi åkte över till Finland så var jag alltid först ut ut bilen och sprang in i huset för att kasta mig runt hennes hals. Det var sen gammalt. Min tradition.

Skulle åkt och hälsat på i somras. Tråkigheter satte käppar i hjulet och det blev ingen resa. Nu hann hon gå bort och jag känner mig bara väldigt tom. Har tvingat bort gråten. Får inte bryta ihop mer. Det har varit för mycket. Hela tiden.

Som om det inte var nog så fick vi på jobbet ta emot ännu ett sorgebud när min chefs pappa också gick bort hastigt på onsdagsmorgonen….?

Jag flyger till Finland på begravning nästa Fredag mitt i allt flyttkaos. Men det ordnar sig. Jag ska fixa det här även om det motarbetas i kulisserna. Det är fler som är med mig än emot mig i alla fall. Det får jag dagliga bevis för och det värmer i hjärtat när ni skickar så mycket cyberkärlek.

Nu ska jag packa lite till och sen dricka te med Stella. Stor kram till er från oss ♥️