Egentligen är inget annorlunda idag ifrån igår. Vi vänder blad i kalendern och kämpar på. Precis som vi gjorde då. Men det känns annorlunda.

Vi är på en ny plats. I en ny stad. I ett nytt hem. Så det känns nytt på så många sätt.

Och framförallt-det känns bra.

Jag skulle kunna skriva romaner om hur det varit det sista decenniet. Både om ditt å datt. Och Kleti och pleti. Kanske gör det en dag. Men jag väljer att titta framåt nu. Inte bakåt. Är oerhört tacksam att få lämna det gamla bakom mig och börja på något nytt med Stella. Vi har båda behövt det.

Många undrar om det nya boendet i Limhamn och jag kan säga som så att för det första har vi halverat vår boendeyta. Jag har sålt, skänkt bort och slängt absurda mängder saker och möbler. Det var en tuff insikt att acceptera att fröken har blivit en ”hoarder” av rang. Men nu är det slut på samlandet.

För övrigt så tänker jag inte skriva långa listor på vad jag ska förändra hit och dit. Goals och livsplaner. Årsmotton och falle ralle ra.

Jag ska bara göra det! Just do it! Jag vet vad jag behöver ändra. Justera. Göra.

Och jag har redan börjat.

Hoppas ni haft det skönt under alla storhelger som passerat. Och att ni också kan se ljust på tiden framöver.

Just do it!

Kram från mig. Så länge.

Hej på er!

Pustar in ett livstecken här mellan flyttvarven och annat vardagsrelaterat dom tagit all min tid och kraft.

Var ju tvungen att bryta mitt i flytten för att flyga till mormors begravning. Höll ihop nätt och jämt. Bet ihop och svalde gråten för om jag släppt fram tårarna hade jag brutit samman fullständigt. Det har som ni vet varit alldeles för mycket.

Det blev ett fint och värdigt avsked med både tårar och skratt. Min mormor var en riktig kämpe och genomled både krig, svält och fattigdom i Finland. Mamma har berättat hur hon slet med sju barn och en krigstraumatiserad make som tog till flaskan som så många andra som överlevt strider i frontlinjen…

Han pratade aldrig om det. Men jag förmodar att det var därför han flydde från sina inre demoniska minnen in i promilledimman.

Min moster hade tagit fram mängder med foton som jag faktiskt aldrig sett innan. Jag fastnade för den här där mummuu & taata står framför sitt livsverk, huset de byggde tillsammans. Tycker den är underbar och andas frihet på nåt sätt.

Må de båda vila i frid tills vi ses igen. Det är jag säker på.

Nu ska jag fortsätta packa det sista. Snart är allt tömt.

Men jag tittar in igen och uppdaterar hur det går med allt.

Stor kram på er så länge.

♥️

Hej på er!

Nu har det varit tyst här igen som i Hades och tyvärr har veckan varit svartare än svartast i alla bemärkelser.

Det började egentligen redan förra helgen när jag fick sorgebud tidigt på lördagsmorgonen.

Min lilla mormor lämnade oss. ?

Så många minnen som sköljer över mig…Älskade fina Marjatta. Zigenardotter till Arthuri som lät mig åka bak på hans röda moped ner till lanthandeln i Tevaniemi där en fortfarande handlade över disk. Spelade fiol och arbetade som skomakare. Minns fortfarande hans verkstad som luktade så gott…tyckte särskilt om honom. Men jag älskade mormor.

Minns mormors bröd. Hennes pannkakor. Och all mat hon alltid lagade. Jättegod mat. Stod jämt vid spisen eller på trappen och ropade: ”Syömäääään” (Matdags)

När vi åkte över till Finland så var jag alltid först ut ut bilen och sprang in i huset för att kasta mig runt hennes hals. Det var sen gammalt. Min tradition.

Skulle åkt och hälsat på i somras. Tråkigheter satte käppar i hjulet och det blev ingen resa. Nu hann hon gå bort och jag känner mig bara väldigt tom. Har tvingat bort gråten. Får inte bryta ihop mer. Det har varit för mycket. Hela tiden.

Som om det inte var nog så fick vi på jobbet ta emot ännu ett sorgebud när min chefs pappa också gick bort hastigt på onsdagsmorgonen….?

Jag flyger till Finland på begravning nästa Fredag mitt i allt flyttkaos. Men det ordnar sig. Jag ska fixa det här även om det motarbetas i kulisserna. Det är fler som är med mig än emot mig i alla fall. Det får jag dagliga bevis för och det värmer i hjärtat när ni skickar så mycket cyberkärlek.

Nu ska jag packa lite till och sen dricka te med Stella. Stor kram till er från oss ♥️

God morgon och Måndag!

Sitter här i soffan med mitt obligatoriska svarta uppåttjack och väntar på att ”niacin flushen” kickar in.

Har glömt att berätta men jag har ätit B vitamin tillskott sen i våras, b la B12 och även B3 som även kallas Niacin. Med just B3 uppstår en kapillärrusning och huden flammar upp och blir varm. Inget farligt. Det går över. Har dock märkt att min hy och även håret har blivit mycket finare sen jag började.

I brist på nytt inspirerande material så slänger jag in dessa äldre bilder från min gamla trädgård i Sövestad. Älskade denna lilla hörna under Coral Dawn rosen jag planterade första våren…

Nu räknar vi hur som helst ner mot flytten till Limhamn och vi är båda exalterade och lite pirriga. Tack för alla grattishälsningar och lyckönskningar. Det värmer. I synnerhet när det kraxar negativt från nordligt håll. Tråkigt med bakåtsträvande räddharar som fruktar all slags förändring. Ännu tröttsammare är det när de försöker ”tvinga” andra till samma inrutade outvecklande livsstil. Suck och stön.

Nu ska jag köra lite morgonyoga och lägga upp dagen. Vi räknar ner på jobbet också nu. Snart lite vinterledigt. Ska bli skönt att kunna fokusera på flytten och nya hemmet som jag ska berätta om strax.

Puss på er allihop. Ha en alla tiders Måndag ♥️

God morgon!

Här är jag uppe med tuppen sen sommartid byttes till vintertid. Eftersom jag går upp vid 06 i vanliga fall tänkte jag testa att gå upp ”samma” tid även på vintern vilket blir 05 numera. I och med det har jag vunnit en timme på morgonen att hinna fixa med allt möjligt som jag ofta stressar runt med, dessutom slipper jag mini jet lagen nästa vår. Nåt jag har haft riktigt kämpigt med varje år..

Tack för alla lycka till hälsningar och heja rop i och med vår flytt till Limhamn. Vi är jätteexalterade.

Nu jobbar jag november ut sen går jag ner i arbetstid tills nästa säsong börjar. Blir bra det här. Ska bli skönt att landa på nya stället och ha det lite lugnare jobbmässigt för att kunna fokusera på Stellas och min etablering i nya staden.

Nu ska jag strax väcka henne. Hon ska få öppna lucka 19 i sin kalender hon fått för att kunna räkna ner dagarna tills vi får nyckeln ?

Kram och hej så länge.

♥️

Var hälsad du lillehelg i denna lille stad! Fast nu går den faktiskt mot sitt slut…

Efter två dagars sjukstuga i veckan så var jag tillbaks på Österlens skönaste jobb med frisk luft, grönt arbete och grymma kollegor. Just nu har vi haft världens bästa praktikant-Filip, hos oss dessutom som faktiskt går på samma skola som jag gjorde med världens bästa mentor, Anders Lang. En sann klippa som hjälpte och stöttade mig genom en av de svårare perioderna i mitt liv. För övrigt tog han sig tiden att hälsa på förra fredagen. Var lycklig kan jag säga.

Annars då?!

Ja som ni säkert listat ut så har jag hållit på något som jag velat skrika ut litet tag.

JAG FLYTTAR FRÅN YSTAD!!!

Dock är det både en och annan som motsätter sig denna glädjefyllda förändring som jag velat få till i snart TVÅ decennier men avstått pga av flera anledningar.

VARFÖR kan en undra??!

Jag väljer att bryta upp från en stad som inte är min hemort och flytta till min födelsestad (Malmö/Limhamn), vilket blir närmre den andre föräldern som oförhappandes för TVÅ ÅR sen, utan vidare diskussion valde att flytta nästan 25 mil bort…

Jag har nästan vänt ut och in på mig själv för att passa in i denna småstad som inte gjort annat än att känna mig ovälkommen och missanpassad. Samtidigt som jag haft huvudansvaret för min dotter med allt vad det innebär utan att få någon som helst ”cred” för det så har jag baktalats och fått bära hundhuvudet för allt som gått fel. Nej, profet blir jag minsann aldrig i denna gudsförgätna by. Sen finns det naturligtvis andra övervägande faktorer som gör att jag äntligen gör slag i saken att börja om på ny kula och byter miljö för min dotter och mig.

Dock som med det mesta jag glatt mig åt de senaste åren, om det så har varit kolonilottsköp, utbildning eller nytt jobb, har någon aktivt försökt att smolka till det i bägaren, och jag förväntar mig inte att denna roliga förändring kommer gå smidigt heller…

Tråkigt. Mycket tråkigt men vem sa att det här livet skulle vara rättvist?!

Hur som haver, då förstår ni den stora ruljangsen på möbler som fått flytta ut och in. Eftersom vi flyttar till en mindre lägenhet så har jag sålt av alla stora otympliga möbler. Ska bli så skönt att bli av med så mycket pjolt som bara samlat damm och förenkla livet på alla sätt.

Nu hoppas och ber jag att allt drama kan ta slut och jag för en gång skull också kan få en ärlig chans att börja ett ”nytt” liv. Tycker inte det är för mycket begärt efter dessa skitår.

Nåja, som sagt helt friktionsfritt kommer inte detta gå heller men jag fortsätter kämpa på. Nån gång vänder det och en dag kommer allt bli riktigt bra. Det vet jag.

Kram på er så länge.

♥️

Hej mina vänner!

För omväxlings skull slänger jag in en ytlig helgdeklaration. Jag är väldigt osynlig på sociala medier för tillfället, något som är ett medvetet val. Därmed tror ”folk” att vi inte gör något överhuvudtaget pga det. Lite, syns man så ”lever” man…

Då är jag alltså jättedöd. ?

Igår for jag och Stella över till Danmark för lite kontemplation i form av föreläsningar i kärlek något denna värld vi lever i är i akut behov av. Sen njöt vi av hotellmys i Köpenhamn, käkade gott och badade i hotellpoolen, badade bastu och mös.

Efter poolmys och bastubad kröp vi ner i sängen mosiga och goa.

Stella började må väldigt illa på kvällen och jag kände också ett visst obehag men vet inte om det var trötthet, bastubadande eller maten vi förtärt. Imorse mådde vi bättre igen. Efter en god frukost så packade vi ihop oss och shoppade först lite på Field’s och sen besökte vi Den blå planet som Stella önskat.

Alltså, det är fascinerande vilken enorm mångfald naturen erbjuder, flora såsom fauna. Hm, nästan så en blir lite religiös. ☺️

Nu är vi hur som helst hemma igen och landar inför ny vecka.

Jag har något att berätta. Vi tar det då.

Fin söndag på er allihopa.

♥️

Kära läsare!

Det tycks som att det blir mer och mer sporadiskt mellan inläggen. Som ni säkert märkt har jag fullständigt tappat sugen att skriva och det har enkom att göra med det faktum att jag fortfarande övervakas, kontrolleras och förföljs på ett subtilt sätt som dränerar min lust.

Det händer massor av positiva saker men jag kan inte nämna en bråkdel av den pga jag måste tänka tio steg före. Allt.

Hur som helst så ska jag snart göra en större förändring i mitt liv som jag velat under minst ett och ett halvt decennium. Synd att en inte kan skrika ut den glädjen…

Lite firande blev det i af i fredags. Med tramsigt klyschiga jordgubbar och bubbel precis som på Pretty Womans tid ha ha.

Men det förgyller en ensamstående mammas liv fortfarande hur som helst.

Förra veckan hände ett par rätt sjuka grejer . Jag råkade få något i ögat när jag stod och klippte en murgrönehäck (hatar f ö murgröna numera).

Tänkte först att det kommer ut av sig själv om jag bara blinkar några gånger men icke. Försökte skölja, och greja men efter två dagars skavande så var det olidligt jobbigt. Vänder försiktigt på ögonlocket och ser något svart sitta fast ? i samma sekund ser jag hur ögonvitan börjar bli blodfylld. Ringer i panik till min chef och gråter. Allt som har med ögonen att göra ger mig panik efter surfincidenten i sri lanka för många år sen då jag fick uppsöka en djungeldoktor som stack en nål i mitt ögat. Skojar inte tyvärr. Vart traumatiserad efter det.

Hur som helst, jag fick en tid hos vårdcentral pronto som kunde konstatera att jag måste åka till ögonspecialisten i Kristianstad. Sagt och gjort, min fantastiska chef kör mig dit och efter en plågsam procedur fick läkaren ut något som satt fast ?

Uuuuuäh, föder hellre barn utan smärtlindring- vilket jag gjort!!! Tre gånger!

Ok. Nästa nära döden upplevelse skedde under tidig fredagsmorgon. Kör den sedvanliga kustvägen via Kåseberga. Oerhört vacker. Etcetera etcetera.

Helt plötsligt ser jag i periferin ett rådjur vara på väg upp mot vägen-jag pratar alltså centimeter från min högra huv. Hinner bara tänka-NU DÖR JAG. och tokskriker innan jag väjer undan reflexmässigt. Lika plötsligt som ”djuret”dykt upp vid vägrenen försvinner gestalten som i någon oförklarlig dimma. Vet inte vad det var men jag är övertygad om att någon vakade över mig där…

Tacksam minst sagt efter denna händelse.

Hoppas ni har det bra. Era kommentarer och tankar ger mig glädje och hopp om mänskligheten när den tyvärr gör en så besviken emellanåt.

Stor kram till er ♥️

Tack för ert tålamod ??

Hej där kära Måndag!

Ja, jag väljer att känna kärlek för måndag och en glad nyfikenhet för den nya veckan istället för en butter inställning till jobbveckans första dag. Förvisso lättare kanske att känna när en har ett tillfredställande och härligt jobb som jag har.

Jag har haft en hyfsat lugn helg. Väldigt trött dock så det blev inte mycket gjort som jag hade planerat. Kan skönja en begynnande förkylning ligga och gro i kroppen så det kanhända vara den som gjort mig utschasad.

Scrollade förbi ett inlägg på insta som fick mig att reflektera över det här med bitterhet, hat och negativitet som lätt kan härbärgera i ens sinne. Håller fullständigt med att inte låta ”någon” eller ”något” få bygga bo gratis i sitt huvud. Men jag tycker ändå det är fullt legitimt att under en tid få vara riktgt arg och få ur sina känslor över orättvis behandling etc. Därför blir jag faktiskt provocerad över att vissa ska kasta ur sig att en är så bitter bara för att du ger uttryck åt något som varit rent åt helsike. Klart som fanken att du kan låta bitter när snusförnuftiga verklighetsfrånvända besserwissrar förminskar det du varit med om. Sånt spär faktiskt bara på min vrede. I synnerhet när du aldrig fått någon riktig upprättelse heller utan ständigt är den som får bära hundhuvudet när något går snett.

Något annat jag blir så in i bövelen förbannad över är när illojala ryggradslösa ynkryggar försöker använda ”fina principer” som att ”släpp hatet” och ” sluta vara så bitter” som ursäkt för sin brist på att visa solidaritet för att själv slippa ta ställning och därmed hamna i obekväma situationer. Usch alltså. Värst är såklart när det sveket kommer från närmaste håll…blir liksom ytterligare ett övergrepp.

Är det så konstigt att en har svårt att ”släppa” saker då, eller har jag fel?

Men jag håller med, bitterhet ska inte få stanna kvar i kropp och knopp. Det är som att dricka gift och hoppas att det ska drabba den man ”avskyr”. Bättre vara ”better” than ”bitter”!

Nu ska jag lägga upp morgondagen. Redan tisdag och veckan styr mot nästa helg. Fint det ju.

Ha en alla tiders afton nu. Det ska jag och Stellis ha.

♥️

Hej helg! Hej på er.

Sitter på balkongen i solskenet och dricker mitt svarta guld. Helt underbart höstväder.

Idag ska jag och döttrarna bo på hotell, umgås och äta gott. Har bokat detta sen länge. Sånt en behöver för att klara vardagsstressen och livet när det går lite mer utför. Eller hur.

Från det ena till det andra. Måste tipsa om min kusins företag som jobbar med dessa grymma lerfärger och material.

Lermaterialet som ser ut som betong och pigmenteras i vilken kulör du önskar kan påföras vilket underlag som helst. T ex över gamla kakelplattor som bilden under!!!

Sjukt snyggt eller hur?! Fatta vad behändigt att jobba med och slippa riva ut gammalt kakel eller plastmattor som i sig om de är intakta är en perfekt fuktspärr. Rena trolleriet!

Nästa gång jag ska renovera kök/badrum blir det definitivt med material från Uppclay.

Mer info hittar du här! Dessutom jobbar Uppclay med renovering av möbler samt designar snygga krukor i detta material.

Nä nu ska jag toppa mitt hår och lägga en ansiktsmask. Sen blir det att packa weekendbagen. Ses kanske i Malmö mina vänner. Följ oss här!

Puss ♥️