Känner mig prisbelönt dålig som mamma idag!

Inför helgens loppis har vi rensat varenda vrå. Stellas rum är inget undantag.

Vi hjälptes åt och rensade kläder, böcker,leksaker och annat som får stryka på foten. I sedvanlig ordning blev det ett och annat ”ååååh den häääär har jag undrat var den var” då diverse plastminiatyrer och annat krims grävdes fram likt en dyrbar skatt.

En av ”skatterna” var en menlös lila plastbit av modell livsfarlig att trampa på när, inte om, utan när den slutligen kommer ligga på golvet under min fot!

Därmed fick jag använda min mammalist för att trixa bort det som tydligen föreställde en soffa till grodynglet på bilden ovan. Notera storleken! För tusan lika petite som cheeriosflingorna hon äter till frukost.

Behöver jag förtydliga att plastbiten hamnade i soppåsen jämte andra vämjeliga skräpleksaker från donken & co. ?!

Med fäbless för plast!

Gissa vem som känner sig som ett lögnaktigt patrask när Stella storögt undrade var i hela friden den lila soffan tagit vägen. Berätta sanningen eller låta henne sväva i ovisshet?

Det man inte vet något om mår man inte dåligt av, eller?

För att kompensera denna ohyggliga förlust ska jag dämpa det dåliga mammasamvetet med ett kioskbygge. Mot Ystads bästa bygghandel!

Följetongen fortsätter.

Hälsningar tisdagens sämsta