Hej ny vecka och nya möjligheter!

Usch kan kräkas på sån glättig positivitet men trots allt är det ju faktiskt sant. Varje ny månad, vecka och dag är ju en ny möjlighet för alla möjliga intressanta förändringar.

Då jag ser mig själv som hyfsat positiv kan jag ändå allt som oftast komma på mig själv att irritera mig och bli arg för tramsig småsaker som jag anser står i vägen. Så onödigt spilld energi på sånt som jag för det mesta inte ens kan påverka.

Har därför aktivt börjat försöka ändra mitt mind set när jag märker att jag hamnar i de där negativa tanke looparna. Inte lätt men det går.

Brukar du tänka att det var bättre förr? Tror vi alla tenderar att romantisera gamla tider och glömmer de som var sämre.

Denna bild kom upp i mitt telefonflöde och vid första anblick så ville jag tänka; Åh vi var nygifta, så kära och Andrew hade sitt tjocka fina hår…

Faktum är att bilden ovan trots uppenbar fysisk skillnad föreställer ett par som mår bättre än på många år.

På den första bilden var jag sjukskriven för utmattning och hade precis blivit opererad för mina myom som gjorde mig sjuk. Vi bodde trångt, fyra personer i en liten trea och Andrew var psykiskt sett på en riktigt mörk plats.

Något vi inte visste då var att ADHD medicinen han tog gjorde att han b la blev psykotisk och paranoid. Det var ett helvete rent ut sagt att leva med en människa som ena stunden var glad, omtänksam och kärleksfull för att i nästa stund bli misstänksam, aggressiv och vara övertygad om att alla möjliga knäppa scenarier som poppa upp i hans huvud var verklighet. Det blev till slut så illa att hans vanföreställningar fick honom att hallucinera och få honom att både säga och göra galna saker.

Det inte många vet är att vi var tvungna att separera under en tid för att det helt enkelt blev outhärdligt att leva tillsammans pga hans instabila mentala hälsa som bara fortsatte eskalera.

Och allt pga av en medicin som skrivs ut hejvilt till unga och vuxna så fort de får en bokstavsdiagnos. Det sorgliga är att trots att jag var i kontakt med psykvård etc som bara kliade sig i huvudet och erbjöd halvtaffliga utredningar så dröjde det ända till februari 2022, efter en hemsk incident innan vi fick veta att det var medecinen som gjorde honom sjuk.

Jag vill härmed inte definitivt påstå att ADHDmedicin är satans påfund och att alla kommer reagera på samma sätt men jag vill verkligen varna andra att vara uppmärksam på om personligheten förändras till det sämre och ger svåra psykiska besvär. Det sjuka är att de negativa bieffekterna Andrew fick , alla finns med i förteckningen.

Varenda en!

Inte direkt det man tror ska hända en, eller hur.

Jag har själv testat både Concerta och Elvanse men insåg ganska fort att medicin inte är för mig och att jag under de 40 år jag levt innan diagnosen lärt mig diverse strategier som ändå funkar för mig..,

Nu är vi alla fall här två år senare och har det stabilare och bättre än nånsin. Även om Andy ett halvår efter avslutad medicinering istället började tappa allt ditt hår, nåt vi är övertygade om är en stressreaktion på allt vi gick igenom, så vände mycket förra året.

Att vi fick flytta till vårt lilla radhus var en av många positiva händelser som vi är då otroligt tacksamma för.

När jag ibland fortfarande blir sur för att jag valde fel kö i affären(hatar att köa ha ha)eller när jag hannar bakom nån bromskloss som är ute och kör svinlångsamt när jag har bråttom.

Då försöker jag tänka; att jag blir sinkad här nu kanske ”räddade” mig från att krocka nånstans på vägen längre fram eller nåt annat otrevligt- WHO knows.

Nu ska jag strax iväg på vår familjeterapi som vi gått i sen i januari för att hjälpa oss handskas med kommunikationen och andra utmaningar vi ställts inför efter allt som varit.

En dag i taget för det är en natt emellan så man kan inte ta två, som min kloka mormor brukade säga.

Ha det fint och tack för att ni läser.