Familj, Familjärt

Det sorgsna…

13 kommentarer

Är för tillfället otroligt låg av olika orsaker.

Jag bär och har burit en alldeles för tung ryggsäck på tok för länge som jag velat dumpa men har valt av omtanke och den där missriktade lojaliteten att inte släppa än.

Varför kan man undra. Lojalitet är inte direkt något som visats mig genom åren…

Härmed vill jag bara deklarera att jag tyngs av känslor och omständigheter som gör mig otillgänglig just nu.

Vill bara be om tålamod. Jag besitter en hel del insikt och kunskap inom områden jag vet att medsystrar hade haft stor nytta av att ta del av.  Tar bara sats inför det.

Okej?!

IMG_3151

Känner mig precis så här suddig som den här bilden…

Men det klarnar lite mer för varje dag.

Nu ska jag förtära en söndagsmiddag och glädjas åt att jag har vissa vänner som bryr sig otroligt mycket om mig.

bloggsignatur

You may also like

13 kommentarer

  1. Livet är medgång och motgång, upp och ned det viktiga är att du håller dig ifrån qvicksanden. Om du skulle fastna i den skrik högt på hjälp. Det finnns många som vill släppa allt och springa och hjälpa dig.
    Massor med kram! DU vet var du hittar mig om du behöver mig! Ibland kan en vän som vill lyssna vara den bästa terapi. Om du vill så låt Mathilda komma till mig, jag behöver hennes hjälp.

  5. Ja du bär vekligen bördor på dina axlar, inte konstigt att du känner dig låg emellanåt. Kroppen är vis, den kan inte bära mer än en viss del sen säger den vila, ta det lugnt. Men du har verkligen gjort ditt allra bästa för att hålla familjen under dina vingar. Stolt ska du känna dig, för utan det vore det inte lika enkelt.
    Gäller att försöka hålla näsan långt över vattenytan och inte låta sig dras ner.
    En dag kommer dina barn tacka dig, för du fanns där och finns.
    Solsken till dig, den lyser ju idag.
    Kram/MH

Lämna ett svar