Avlägsen sorg

Hej på er denna första Aprilmåndag!

Dagen har gått i ett som man säger från det att jag började fixa i funkiadelen i morse tills vi satte den sista potatisen på eftermiddagen, bokstavligen. 😉

Har faktiskt fått vara ute hela dagen och jag älskar det!


Det blev visst en bild på tacotårtan i Lördags… nåväl den visar inte de olika lagren som man varvar tacokättfärs, smarrig créme fraiche och Philadelphia med. Har ni testat?

Kan dela receptet om ni behagar? 

Har varit lite off sen igår eftermiddag då jag fick reda på att en av mina kusiner som jag inte träffat på minst 25 år, mist sin blott tjugoåriga son i leukemi. Så fruktansvärt tragiskt. 

Lika gammal som min stora dotter. Tog studenten förra sommaren. Livet framför sig.  Det tog på mig. Även om jag aldrig fått träffa denna syssling till mina barn. Hette samma som min son…det högg till i hjärtat. Så sorgligt. Så onödigt. 

Mina tankar är hos hela familjen trots att de är avlägsna ❤

Nu mina vänner ska jag ta en välbehövlig varm dusch. Det har varit ordentlig vårvärme här nere i Skåne idag. Älskar’t!

Kram så länge.

You may also like

2 kommentarer

  1. Tragiskt, mycket tragiskt att lämna jordelivet så ung vad är det för öde?
    Tänkte också på den hemska bussolyckan vid Sveg, hur snabbt lycka förvandlas till olycka, sorg och förlust. Jag satt och funderade på varför just de tre omkomna, jag förstår att det beror kanske på var de satt i bussen och jag kan tänka mig de föll som sparvar ovanpå varandra, det är en sorg utan dess like. Hur går man vidare, det är ju en del av sig själv att mista sitt barn, som min far sa när min bror gick bort 53 år det var fel ordning, föräldrarna först.
    Vet du när jag var liten tänkte jag att i den ordningen vi sju barn var födda i den ordningen skulle vi vandra vidare,men det är från ett barns perspektiv.
    Vackert du har på bordet med brudslöja är det va? i flaskor, piffiga du Marica.
    Nu måste vi leva och ta tillvara på det livet vi fått det är en gåva oavsett hur, ibland är livet inte så lätt, ibland känns det som små lätta moln, men vi har i alla fall livet, vi andas och kan njuta av dagen. Vi ska inte oroa oss för morgondagen vi har nog av dagen.
    Kram till dig och alla andra solskensläsare här inne/MH

Lämna ett svar