Helgen kunde inte slutat värre än vad den gjorde…
Är i fullständig upplösning och vet inte vad jag ska göra för att få rätt på denna personliga katastrof.
Så löjeväckande ironiskt att när livet börjar le mot en igen, man äntligen börjar må bra och hittat balans så kommer genast tidernas största smäll och sparkar en skoningslöst mörbultad.
Men solen och sommaren tycks ju till slut ha hittat till Sverige. Synd att jag inte kan förmå mig att njuta av detta då.
Vi ses och hörs så småningom…
Hoppas ni har en bättre dag än jag.
9 kommentarer
Marica, nu blir jag orolig. Att veta att du har drabbats av något du upplever som katastrof i ditt liv just nu. Men inte ha en aning om vad det gäller.
Då är det förstås ingen tröst att man säger att kriser – katastrofer – också för med sig fröet till förändring – utveckling. På längre sikt.
I nuet kan man då bara säga att man känner sympati. Håll ut.
Moi
Men finaste vännen, du vet att du kan höra av dig!! Kärlek
Styrkekramar <3
Hoppas att du får en mycket bättre dag idag.
Hoppas verkligen att allt ordnar sig till det bästa. Massor med styrkekramar o tankar till dig!
Nämen fy, det lät verkligen inte bra. …hoppas att det ordnar sig vad det än är. ..kram
Så är det ofta för mig med, så är man så där sprudlande glad, känner YES nu är värken lättare, och sen så får man bakslag, verkligen inget roligt. Men jag hoppas du får goda dagar tillbaka.
Sommaren är ju här det är väl skönt.
Kram till dig från Österlen/MH
Stor kram
/Lena
Åh söta du, låter allt annat än kul. Jag ger dig en stoooor bamsekram från Spanien. Kram