Fortsättning följer här då…
När vi ätit, pratat, myst och ätit lite mer satt vi i vår lilla konferenshörna och njöt av den magnifika utsikten. Det här stället var för mig en okänd pärla mitt i hjärtat av Skåne. En plats att kunna ta ett djupt andetag på och hämta ny kraft ifrån.
Fnulan visste att trötta Marica behövde det helt enkelt.
Jag som älskar vackra interiörer var minst sagt salig här.
Fnulan, mitt fina lunchsällskap.
Maten alltså!
Kanske överflödigt att nämna att det smakade fantastiskt då bilderna är bevis nog. Men lagar man föda med sådan här kärlek och endast på ekologiska och närproducerade råvaror kan det inte bli annat än just fenomenalt bra.
Nu ska jag vila min bultande skalle. Dumma influensa som inte ger sig…