Tog farväl idag.

Hade först bestämt mig för att inte gå på begravningen/minnesstunden. Trodde inte jag skulle klara det då jag fortfarande inte tagit in att hon är borta mycket på grund av att hon var en person som varit väldigt levande och otroligt stark.

Som jag sa härom dagen, man börjar omvärdera saker i livet när någon annan får sitt avbrutet…

Ärligt talat så vet jag inte vad jag ska sitta här och skriva. Skulle kunna brodera ett långt fint spetsprytt tal över livets värde och pudra det med vackra ord men jag finner inte varken meningen eller viljan att göra det just nu.

Jag hoppas i alla fall från djupet av mitt innersta att ni har en fin dag, en helg som ger er den tänkta vilan och njuter av, att trots allt ha livet i behåll.