Plötsligt lossnade det….och det vällde fram känslor ut genom penseln som jag inte förmått att sätta ord på, även om jag alltid haft lättare att uttrycka mig i skrift än genom det talade ordet.

För två år sen när vi gick igenom den största krisen någonsin i vår relation och ångesten slet mig itu så satte jag helt oförhappandes igång med att måla. Det resulterade i nåt dussin tavlor som jag t om fick sälja.

Det var en fantastisk känsla att börja måla igen och det bara vällde fram idéer.

Efter ett uppehåll så har jag äntligen börjar måla igen och då en vän skänkte denna kista till mig så tänkte jag-varför inte måla den så den passar in hos oss och använda den till alla färger och penslar. Så det blir lite mer tillgängligt när lusten att måla kommer.

Om det är nåt jag skulle vilja slå ett slag för om du är utmattad, deprimerad eller går igenom en livskris så är det att verkligen göra plats för tid för dig själv eller ”egentid” som är ett så utskällt ord (varför undrar jag-det är alltid när det gäller mammor också har jag märkt)

-där du kan höra din egen röst. Där du får tid att känna efter vad DU vill.

Ofta glömmer vi bort vad som verkligen får oss att ”pirra” till, lät ju lite halvporrigt ha ha men du fattar. Vi behöver känna de där fjärilarna i magen inför ”goals”, framtidsplaner och annat vi drömmer om.

För mig har det där pirret blivit att få skapa igen-utan prestationspress. Att få vara helt själv och bara tänka, skriva och kontemplera.

Och att verkligen höra MIN röst efter decennier av negativa definieringar om vem jag är, hur jag är och hur värdelös jag är.

I Fredags satte jag igång med denna tavla. Ni får se när den är klar.

Om ni vill se mer av min konst så titta här https://www.konst.se/maricasilverhamnarmstrong

Jag har en dröm som jag vill dela här om det visar sig att detta är rätt forum. Vi får se.

Men jag lovar att ni blir de första att få veta

Tack för att ni läser. Stor kram på er så länge 🌸