Att leva i en livslögn

Hej sköna söndag. 

Bevare mig väl vilken besynnerlig vecka det blev efter allt drama. Jag har som sagt varit väldigt låg sen förra Torsdagen men nu när jag fått lite distans så är jag mest arg. 

Arg på att ”någons” destruktiva & själviska beteende som kunde gjort min dotter faderlös bara fortsätter. Arg på att de banala ursäkterna och bortförklaringarna aldrig sinar.

Arg på mig själv som av någon slags missriktad lojalitet har tigit i alla dessa år och alltid hjälpt till att sopa under mattan och rätta till fasaden så att vi kunde fortsätta leva i vår livslögn. 

Arg på ”närstående” som bara har blundat för ett stort och allvarligt problem och fortsätter stoppa huvudet i sanden med en falsk förhoppning om att ”problemet” ska försvinna av sig själv genom att oförskämt skjuta över skulden på en sargad och slagen själ som av ren självbevarelsedrift till slut lämnade ett sjunkande skepp. 

Arg på världen.

För övrigt har vi haft en fin dag igår med strandhäng och sen lite aftonmys nere på marinan som avslutades med en utlovad banana split till liten dotter som har varit otroligt stark och tapper i allt som händer just nu. 

Jag & minijag ❤️

Idag blir det ännu en sollapande dag på en av Ystads vackra stränder. Vi kanske ses där.

Kram