Jag hade en gång en båt…sjöng allas vår Cornelis en gång för länge sedan och är det någon dröm jag närt särskilt så är det just drömmen om en egen båt.
Helst en att segla. Helst långt bort.
Foto lånad.
Bror, min seglade ju förra hösten med en blandad besättning och amerikansk kapten från Madeiras kust till USA under en dryg månads tid och gissa om jag avundades det äventyret…Tydligen gav det blodad tand för inte nog med att han helt oförhappandes under hösten hoppade på en båtbyggarutbildning i Karlskrona, till våren gör han om seglatsen med ett nytt våghalsigt gäng som trotsar stormar, kasst kabysskrubb, och vresiga kaptener.
Min dröm har egentligen varit att äga en så stor båt att jag kan bo på den, så när jag tröttnar, enkelt kan kasta loss när jag vill byta boplats. Helst någonstans långt bort. Helst i typ Karibien…
Foto lånad.
Även om filmer som Into the Blue & Fools Gold aningen överromantiserar det karibiska båtlivet kan jag inte annat än tjusas av det vilda och vackra med ett sånt leverne som hade passat fröken hatar-svensk-vinter perfecto.
Ja som Vreeswijk sjöng, ”jag hade en gång en dröm” och den här båtdrömmen ska bli sann en dag. Helst en segelbåt, någonstans långt, långt bort…