Kära läsare!

Det tycks som att det blir mer och mer sporadiskt mellan inläggen. Som ni säkert märkt har jag fullständigt tappat sugen att skriva och det har enkom att göra med det faktum att jag fortfarande övervakas, kontrolleras och förföljs på ett subtilt sätt som dränerar min lust.

Det händer massor av positiva saker men jag kan inte nämna en bråkdel av den pga jag måste tänka tio steg före. Allt.

Hur som helst så ska jag snart göra en större förändring i mitt liv som jag velat under minst ett och ett halvt decennium. Synd att en inte kan skrika ut den glädjen…

Lite firande blev det i af i fredags. Med tramsigt klyschiga jordgubbar och bubbel precis som på Pretty Womans tid ha ha.

Men det förgyller en ensamstående mammas liv fortfarande hur som helst.

Förra veckan hände ett par rätt sjuka grejer . Jag råkade få något i ögat när jag stod och klippte en murgrönehäck (hatar f ö murgröna numera).

Tänkte först att det kommer ut av sig själv om jag bara blinkar några gånger men icke. Försökte skölja, och greja men efter två dagars skavande så var det olidligt jobbigt. Vänder försiktigt på ögonlocket och ser något svart sitta fast ? i samma sekund ser jag hur ögonvitan börjar bli blodfylld. Ringer i panik till min chef och gråter. Allt som har med ögonen att göra ger mig panik efter surfincidenten i sri lanka för många år sen då jag fick uppsöka en djungeldoktor som stack en nål i mitt ögat. Skojar inte tyvärr. Vart traumatiserad efter det.

Hur som helst, jag fick en tid hos vårdcentral pronto som kunde konstatera att jag måste åka till ögonspecialisten i Kristianstad. Sagt och gjort, min fantastiska chef kör mig dit och efter en plågsam procedur fick läkaren ut något som satt fast ?

Uuuuuäh, föder hellre barn utan smärtlindring- vilket jag gjort!!! Tre gånger!

Ok. Nästa nära döden upplevelse skedde under tidig fredagsmorgon. Kör den sedvanliga kustvägen via Kåseberga. Oerhört vacker. Etcetera etcetera.

Helt plötsligt ser jag i periferin ett rådjur vara på väg upp mot vägen-jag pratar alltså centimeter från min högra huv. Hinner bara tänka-NU DÖR JAG. och tokskriker innan jag väjer undan reflexmässigt. Lika plötsligt som ”djuret”dykt upp vid vägrenen försvinner gestalten som i någon oförklarlig dimma. Vet inte vad det var men jag är övertygad om att någon vakade över mig där…

Tacksam minst sagt efter denna händelse.

Hoppas ni har det bra. Era kommentarer och tankar ger mig glädje och hopp om mänskligheten när den tyvärr gör en så besviken emellanåt.

Stor kram till er ♥️

Tack för ert tålamod ??